Det står inte skrivet i stjärnorna …

att jag såg dagens ljus för första gången klockan 13:15, utan på hälsokortet som skrevs.  Jag har alltid trott att det var nattens mörker jag såg första gången, mamma har alltid pratat om kvart över ett samtidigt som de sade på förlossningen att de skulle se till att jag inte föddes fredagen den trettonde. På kortet kan jag också läsa att förlossningen var normal och att den skedde på anstalt. Anstalt, jag var tvungen att kolla två gånger men det står faktiskt så och alternativen var två – i hemmet eller på anstalt. Jag som inte känner mig gammal men ordet anstalt känns långtifrån BB. Oavsett var förlossningen ägde rum i ordets bemärkelse så var jag ett gudomligt barn, i alla fall i mina föräldrars ögon och speciellt min far som var lite äldre och en ovanlig far, med den tidens mått mätt. Han var med när jag föddes och den blomsterbukett med rosor som stod vid min mors sida väckte avundsvärda blickar och kommentarer från både rumskamrater och personal.

... för ett antal år sedan

Vad blev det då av denna underbara ögonsten och av vad formades hennes liv?  Först och främst har generna från två stolta föräldrar delats ut och sammansatts på olika sätt, de goda och de mindre goda finns jämt fördelade både kroppsligt och själsligt.

Mamma och pappa

Min tid som söndagsskoleelev har också hjälpt till med uppfostran och de grundtankar jag haft med mig, har med mig, i livet. Utan att ägna den perioden några större tankar så har den trots allt som vuxen gett mig en del. Jag har som alla andra även undangömda händelser i garderoben och sådant som jag inte vill komma ihåg, på samma gång är det erfarenheter som kan vara till nytta. De som tillhör ungdomens tokerier är ändå lindriga mot de frestelser och påfrestningar våra ungdomar idag ska stå emot, men roligt hade vi i alla fall och jag kom ut helskinnad från alla galenskaper.

Hög närvaro eller hög frånvaro?

En fundering är i alla fall hur jag kan tolka mina klistermärken från söndagsskolan. Är det en hög frånvaro eller en ganska hög närvaro? Trots allt har jag mer än ett halvt dussin silverskedar som belöning för den höga närvaron under terminerna.  Jag funderar om mitt liv ser ut likadant, har jag fortsatt i samma stil med de där ”luckorna”? Det skulle kanske gå att göra som ett diagram om jag slår ut min ålder med procenten och funderar över hur livet sett ut. I sådana fall så skulle ca 11 år av mitt liv varit lite ”tomma” i olika avseenden samtidigt som de övriga 78 procenten skulle vara mina närvarande år. 11 år låter mycket, men det är det egentligen inte och det är inte bara lycka och glädje hela tiden, trots att det ofta känns så numera. De här funderingarna får jag lägga i arkivet för att plocka fram vid ett senare tillfälle.

Den näst viktigaste vetskapen när någon får ett barn, efter kön, är vikt och längd. Könet mitt är förmodligen redan avklarat och de övriga är inget att skryta med. En sådan liten tös var jag och har fortsatt att vara, inte speciellt lång har jag blivit och någon större vikt har jag aldrig haft trots att egot tyckt det ibland. Min längd var 48,5 centimeter och vikten var 2 940 gram, det låter ännu mindre i gram. När ett år gått vägde jag 9 900 gram. Jag hade alltså gått upp 336 %, räkna ut själv hur mycket jag skulle väga idag om den viktökningen fortsatt.  Räknar jag bara att jag skulle gå upp i vikt lika mycket som under mitt första levnadsår skulle jag idag väga 350,9 kilo (2940+(50*6960)). Det är en del av den snabba utveckling som sker under de första levnadsåren och då kan jag förstå hur hjärnan utvecklas och varför vi kan lära oss så mycket under den tiden.

Grabbarna mina

Mycket underbart och trevligt har jag varit med om under åren och det absolut sagolikaste som hänt mig är i alla fall två helt fantastiska söner, lite behjälpig var jag till deras ankomst. Deras födelser var små underverk och det mest magiska som jag upplevt. Har ni hört det förr? I dag två vuxna söner, men fortfarande ”mina” och nummer ett för både mig och min mor.  Genom den här älskade, tuffa, fåfänga grabben, han på moppen, har jag fått ytterligare en familj med värme och omtanke.

Sambon - några hårstrån mer och några kilo mindre

Numera några hårstrån färre och betydligt mer att älska.

Avsändare Margareta som tidigt i morgon bitti drar ut på okända äventyr och återkommer på söndagskväll, tror jag i alla fall. Alla inlägg som skrivs på den här bloggen idag är bara mitt eget ego och ingenting annat. Det handlar bara om mig, mig och åter mig.

Ps Det gick rykten genom en väninna till mamma från hennes hemby att jag var för tidigt född, skulle man kunna tro genom vikt och längd, eftersom mor och fars giftemål inte stämde överrens med min födelsetid. Det är som jag brukar säga, att jag är tillverkad i Norge på midsommar.