Det är tur …

att man är på resande fot söderut i landet ganska ofta. För då kan man hitta …

vackra ekollon även i februari eller om det nu är kastanj.

Kategori | 365 + 1 foton 2012 | Ekollon -44 eller valfritt kastanj  | hos Bildgatan
Mer publicerade foton i olika teman finner du i  365 + 1 foton 2012.

Speciellt när jag återigen ligger lite efter, tidsmässigt, med mina teman. Men det blir så här, ibland rasar det in medan andra veckor går lite trögt. Fotade och tänkte lägga in ett eget tema, men ekollonen … de fanns ju redan – eller är det kastanj?

Ibland överdriver jag …

kanske en aning, men omedvetet. Jag väljer ord och i nästa andetag inse att jag utlovat  något helt fantastiskt och spännande i nästkommande inlägg. Det här är nästa inlägg och nu skäms jag en aning eftersom den där spännande och hisnande historien jag varit med om idag inte finns. Men … det finns en historia och den ska jag åtminstone dra.

Befinner mig sedan några timmar tillbaka i Linköping trots att en otroligt klantig  biljettbokare varit i farten. =) De senaste månaderna har den där biljettbokaren (läs: jag) bokat flera biljetter samma sträcka både tur och retur till både dagens resenär och några andra.

Vet inte vad jag ska kunna skylla på förutom mig själv då. Dagens resa började med att väckarklockan ringde redan 05:00 och 06:45 stod taxin och väntade. Planet gick enligt utsatt tidtabell och flygresan var lugn och behaglig, somnade in en stund för att vakna när vi var på väg ner mot ett riktigt dimmigt Arlanda. Så väl allt lugnt och fortsatte i samma lugnets tecken ännu ett tag.

Tog en fika och bestämde mig för ett gå runt och strosa ett tag innan det var dags att gå ner till tåget som skulle avgå 10:44. Pratade med sambo och sa att vi syns om någon timme. 12:31 skulle vi återförenas efter några dagar utan varandra. =) Där någonstans fanns tankar som tydligen låst sig helt. och jag fattade inte heller att något var riktigt fel. fast jag borde … tiderna stämde inte riktigt men jag såg ju att avgångstiden var 10:44 och det stod ju klart Stockholm – Linköping när jag checkade av biljetten. Klockan 10:15 ringde sambo och frågade om jag verkligen tittat rätt på biljetten. Jag ska inte skriva vad jag tänkte när han ifrågasatte min läskunnighet. Ja,ja jag ska gå och kolla på skärmen sa jag och var en bit bort, inte ens på samma plan.

10:17 stod det på avgångstiden till Linköping och det var precis det som klockan visade. Sagt och gjort jag plockade fram min biljett och gick fram till receptionen för att tala om att det stod fel avgångstid på min biljett, lite irriterat men som tur var inte elakt. Men, du ska ju åka från Stockholm, svarar den trevlige man och kvinna, nästan i kör, som fanns vid SJ:s kunddisk. Kunde jag köpa en ny biljett? Nej, det fanns inte tid för det men om jag rusade skulle jag kanske hinna eftersom tåget inte avgått men stod på perrongen. Den som åkt tåg från Arlanda vet ju att det tar en liten tid att ta sig från punkt A till punkt B, tror jag satte nytt rekord i att springa med resväska och två handbagage och inte världens bästa löparskor.Tåget … jag hann men inte mer än landa på rätt sida om tåget innan det satte igång.

Nu var jag för första gången i mitt liv en fripassagerare. Inte en kontrollant på hela resan mellan Arlanda och Stockholm. Puh, jag blev inte avkastad i farten. Som den ärliga person jag är så berättade jag för konduktören om tjuvåkningen mellan Arlanda och Sthlm C. Hon log och sa att: -Det bjuder vi på.

Va, vem påstår att det är svårt att ha med SJ att göra? Först supertrevlig personal på Arlanda och sedan en konduktör som bjuder en fripassagerare på tjuvåkningen. Sedan är jag överlycklig för de minuter som tåget avgick för sent – jag älskar verkligen tågförseningar. Tåget var på station i Linköping klockan 12.31 pip.

Sist det begav sig – den 8 maj 2009, då missade jag tåget från Linköping när den där virriga tanten intog min kropp och förvandlade mig till samma disträ person som idag.

Jag har kollat biljetten när jag skrev ut den. Jag har kollat biljetten i morse. Jag har kollat biljetten … ja ni förstår och jag har inte sett. Hur jag hade tänkt ta mig mellan Arlanda och Sthlm C vet jag inte.

Normalt sett är jag den mest kontrollerande när det gäller biljetter och allt som har med själva resandet att göra. Jag dubbelkollar och jag trippelkollar biljetter flera gånger. Jag lägger biljetterna i olika plastmappar och märker upp varje mapp med resmålet. Vet inte vad denna sjukdom heter – resefobi?

Långt inlägg för en helt meningslös historia om det inte vore för att det är jag och jag är jag och då blir det här dagen då Margareta blev en fripassagerare.

Hade jag sedan satt mig och kikat in på de olika temana under färden hade jag sett att ordet åka var högaktuellt och då vore det denna enmlaste av enkla. Tyvärr gjorde jag inte det vilket innebär att jag slår upp ordet åka i synonymordboken och hittar följande:

fara, köra, resa, avresa, färdas, bege sig, kuska, susa, sticka, dra halka, glida,rutscha åka dit (vard.) bli upptäckt, bli fast misslyckas, förlora; åka fast bli gripen; åka om passera; åka med få skjuts; åka omkull falla , ramla; åka på (vard.)råka ut för, drabbas av, få; åka upp flyttas upp, avancera köra ifatt stiga

 

Verkade inte hjälpa så då böjer jag lite och hittar detta att fota:

Kategori | Lördagsmixen – åka (åker ner) | hos Bildgatan
Fler som åker hittar du om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix.

Växten åker ner längs krukan och fortsätter glida ner över hyllkanten. Långsökt? Javisst, men sånt är livet och tolkningarna ibland.

En vit hälsning …

från Linköping, trots att det finns snö även här så blir mitt vita en blomsterhälsning i form av denna vackra orkidé. Fotot är absolut färskt, framkallningen har knappt hunnit torka. =) Har själv precis ”landat” i Östergötland efter ytterligare en fartfylld åkttur.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Blomma | hos Bildgatan
Fler blomningar hittar i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Idag blev också en resa som jag inte glömmer – återkommer när jag funderat ut något till nästa tema – synd bara att jag inte visste …

Sett utifrån, …

visst ser de här två ut att ha det ganska mysigt?

Det hade de verkligen tillsammans, var de än var – i bärskogen, på fisketuren som här, hemma i en livlig diskussion, vid vedbacken. Två kompisar som verkligen älskade varandra trots den stora åldersskillnaden.  Alltid i ett viktigt samtal oavsett vad det handlade om, både på mycket hög nivå och ibland sänkte de sig ganska lågt – tyckte mamman till den yngre i alla fall. Men fruktansvärt kul hade de och båda kunde verkligen reta gallfeber på oss andra, med glimten i ögat.

När jag såg måndagstemat – sett utifrån – kunde jag inte låta bli att lägga in en egen liten blänkare hur jag tolkade orden. Nu kan jag inte vara med i temat eftersom det inte är jag själv som tagit bilden, utan min mor.

Ni som läst vet att jag köpt en ny scanner i helgen och vad följer sig då mer naturligt än att jag sitter med gamla fotoalbum och blir sentimental. Jag har faktiskt en klump i halsen, nästan så att det kommer lite tårar när jag tänker på vilken fantastiskt fin vänskap det här var.

Ps. Det kanske var bra att den gamla scannern inte längre fungerar trots att det är samma märke och exakt likadan sifferbeteckning, men upplösningen …

Jag är sprudlande lycklig …

trots att jag fortfarande har utegångsförbud, vad gäller aktiviteter utomhus. Det började spritta i kroppen redan igår när jag kunde konstatera att solen lyste så starkt att den avslöjade allt inomhus och då menar jag allt och vid samma tillfälle kunna titta på termometern och se att den stod på plusgrader och nu snackar vi utomhus.

Livet är bäst – när värmen och solen är gäst.

Hur såg och ser det då ut här och nu hos mig?

Beviset – takdropp! Även om takdroppet blev till ett fönsterdropp ute på min balkong. Den där snön som glittrade vid fönstret på förmiddagen är borta nu. Det isiga fönstret beror på imman som frusit under natten när jag drog igen balkongfönstren för natten, varmt möter kallt, men snart varmt möter varmt.

Den tänkta iskonsten har blivit rena slasket.

När Beate för någon vecka sedan blev inspirerad av mitt gnäll över kyla och is gjorde hon två vackra skulpturer och då blev jag i min tur inspirerad av henne. Kom ihåg formen av en gammal T-ford (tror jag det är, någonting ditåt i alla fall) som jag bakat tårtor med när det begav sig en gång i tiden. Sagt och gjort jag fyllde den med vatten och på någon timme var den klart genomfrusen. Sedan blev jag liggande och har så varit sedan dess och idag såg den ut så här. Av mitt mästerverk – det bidde ingenting.

Ska sedan sanningen fram och det ska den väl så har jag inte kunnat njuta som de flesta andra har kunnat göra, förutom att jag sitter här och småler hela tiden när jag tittar ut och vet vad som finns på andra sidan fönstret.

Nej, min verklighet är fortfarande inomhus även om jag under gårdagen gick från lägenhet till bil och sedan från bil till MediaMarkt, tur och retur, och gjorde ett viktigt inköp. En ny scanner sedan min tidigare visat sig vägra uppdatera drivrutiner till 64-bitars dator. Då bestämde jag mig för att aldrig köpa något mer från Canon, men … nu finns det en ny Canon vid min vänstra sida. Men, jag fick ett bra pris … sista exemplaret och jag kunde pruta över 50%.

Det här är alltså min verklighet just nu, inomhus och sentimentalitet vilket innebär att jag inte är här och nu hela tiden utan många år bakåt.

Kategori | Fototriss | Här och nu hos Bildgatan
Följer du länken kan du se fler som lever i nuet i länkarna hos Fototriss.

Känner mig nu så piggelin att jag även tackade ja till en söndagsmiddag och ser fram mot att kunna fara till mitt externa arbete imorgon, men det blir inte någon promenad varken dit eller hit – bilvägen. En vecka i månaden har jag uppdraget och så går jag och blir sjuk och missar två dagar, känns inte helt ok men vad ska man göra.

För att få lite liv i mig …

för tillfället.

krävs det kanske att man …

både bogserar upp mig lite försiktigt och även drar i orden. Då kanske jag snart …

i sakta mak rultar mig fram. Men efter ett tag gör ett litet försök …

till ett Stina Lundberg hopp.

Men en sådan här livlighet  …

kommer nog kanske inte att upplevas hos mig, jag är ju inte fem år fortfarande.

Det här livet känns också ganska långt borta …

Men kanske att jag snart kan se fram mot ett försiktigt stilla …

guppande liv.

Kategori | Fredagsfoto –liv | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna kommer du garanterat att få en salig blandning om vad som är livet för många just nu.

Eftersom jag nu legat pall (eller mer soffa) utan ett liv under en hel vecka så är väl det här mer ett kollage av ”tyck synd om mitt nuvarande liv”. Därför är fotona också en repris av ett flertal gamla foton och inlägg från en tidigare period – då jag hade ett liv.

Det livligaste jag gjort under veckan var gårdagens läkarbesök och nu är jag också en pillerknarkare under några dagar. I morse har jag stoppat i mig nio stycken tabletter och druckit 15 ml medicin, så det borde inom en snar framtid finnas lite Stina Lundberg (Dabrowski återigen) hopp hos mig.

Men … sånt är livet och jag som alla andra hade ju önskat att linjen var lite mer jämt upp än den här berg- och dalbanan som vi varit nu under en tid och min förkylning är egentligen en  promillepetitess i sammanhanget.  Jag blir en som en man i ibland, beror kanske på att jag är sambo med en man som är som en kvinna – han klagar nästan aldrig över sitt onda och när han gör det så vet jag att han har ont, riktigt ont.

En sak som jag ler över är att min egen outfit på alla bilder jag visat på bloggen inte tillhör de vanliga man ser på bloggar – nya kläder, snygga frisyrer och smink som sitter som gjutet i ansiktet. Nej, här är det rufsigt hår, kläder som verkar vara felanpassade och … ja du förstår. =) Borde snart kanske tänka om vad jag visar av mig själv, någon kan ju tro … Får väl besöka någon butik med de senaste i skogsmode. Men en sak är säker att några högklackade i skogen kommer aldrig att förevisas här, även om jag mötte några sådana en gång för många år sedan på en kortare fjällvandring i Abisko.

Det här är en syn som jag själv längtar efter:

Hahaha, inte mycket bättre outfit men jag tänker mer på lättheten i densamma och färgerna (färgen) runt mig.

Måste faktiskt också gå bakåt till tiden då mina egna pojkar var i femårsåldern och tittade på – ”Fem myror är fler än fyra elefanter” (jag erkänner att jag också tittade och njöt) och säga att: -Två ska bort. De platsar inte i temat. Det är bild 3 och den sista som jag inte fotat själv, sambo och en god vän är skyldiga till dem. De ska alltså bort, bort, bort. Däremot har jag fotat hoppet helt själv genom självutlösningen, då var det liv i snabbheten.

Alltså, finns det hopp så finns det liv … eller var det tvärtom? =)

En lek med verkligheten …

kan resultera i det mesta från det mest surrealistiska till det som kanske …

Kategori | Onsdagstema | Surrealistiskt | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att få se betydligt fler overkliga bilder.

Här gjorde jag det lite enkelt för mig och ”sammansmälte” två bilder från två helt skilda landskap i vårt avlånga land. Två bilder som är ganska platta men helt plötsligt blev betydligt mer spännande när de sammanstrålade hos mig och två blev ett.

Landskapet är ganska overkligt men ändå enkelt och inte någon av de vanligaste bilder vi associerar till när vi tänker på surrealism. Visst, jag hade kunnat jobba vidare på bilden men tyvärr är jag fortfarande inte i den konditionen att jag orkar sitta upprätt alltför långa stunder. Allt onödigt ludd får jag väl ta som en del i det surrealistiska. =)

De foton jag använde mig av:

Första bilden är från Göta kanal vid Bergs slussar i Östergötland och den andra en del av Storforsen i Norrbotten. Inga nytagna bilder, om någon skulle tro det. =)

Här fortsätter kylan att hålla ett fast grepp om oss även om det var riktig blida under delar av gårdagen. Kunde konstatera att högsta temperaturen mot solväggen varit -15. Just nu -24,7 och förhoppningsvis höjs den ytterligare till imorgon. Ska arbeta borta även om det inte känns så i min kropp förtillfället, får väl se vad jag orkar.

I all sin enkelhet …

Kategori | Måndagstema | I all sin enkelhet | hos Bildgatan
Mer enkelhet hittar du i länkarna hos Helene i Måndagstema.

Ligger själv här i all min egen enkelhet och ensamhet och är uttråkad av förkylningen som slog ut under gårdagen.  Feberfrossa och en fruktansvärd bomullskokong runt huvudet, allt värker från tårna och hela vägen upp. Hostan håller på att spränga mig. Har nu proppat i mig det ena och det andra som sambo ”matade” mig med under gårdagen, finns kanske ett hopp om livet trots allt. Får ringa VC imorgon för att få utskrivet min mirakelmedicin. Ikväll skulle jag ju för andra gången på fotoklubbens månadsmöte … f*n, jag såg verkligen fram mot det.