Lite skört …

kändes det som att isen var, under lördagens promenad längs Luleälven vid stugan.

Kategori | Makro – En aning spröd? | hos Bildgatan -om du klickar på bilderna så ser du det vackra mönstret mycket bättre.

På söndagen var det borta och kommer aldrig, aldrig mer igen i samma tappning och istället hade älven fyllts av flytande vatten och vi kunde sitta ner på holmen och njuta av den starka solen som genererade minst 20 graders värme på våra kroppar. Det går fort nu och vill du tjuvkika hur snabbt naturen förändrade sig så har jag lagt upp två foton från söndagen i mitt bildalbum – Njutning vid Luleälv i april samt I vattnet.

Fler makroutmanade hittar du här >>>

-Bildgatan -

Nostalgitrippen …

fortsätter, men inte riktigt som jag tänkt mig från början.  Idag började jag rota lite i den diabildssamling som jag ärvde för några år sedan med tusentals bilder. De är fotade av mamma, pappa, även några av mig, men främst av Erling som var mors sambo i tjugofem år och som jag skrivit lite om tidigare. Varken pappa eller Erling lever, men de har verkligen lämnat efter sig en stor fotoskatt till mig. Jag är i paradiset just nu. Egentligen var det mamma som ärvde, först efter pappa och sedan efter Erling, men eftersom hon känner mitt intresse så överlämnade hon allting till mig.

Jag har scannat lite tidigare och även lagt ut några foton, men har inte kikat desto mer – inte så grundligt som idag i alla fall. Känslan av att ha kommit till fotohimlen och inte riktigt förstå var jag ska börja. Som att gå i en labyrint , lite fram och tillbaka och inte veta åt vilket håll jag ska gå. Eller som när jag och sambo kommer in i världens största godisbutik. Precis så känner jag mig nu och det här är verkligen namnam, för både ögat och själen. Här hittar jag alla djur (och insekter) som jag själv aldrig lyckats fota och några till. Jag finner även så mycket minnen från min barndom, ungdom och tiden som småbarnsförälder. Det går inte att få nog av min scanner för tillfället.

Det underbara är också att jag inte behöver vara ovetande om vad det är för en fågel som är fotad -det står snyggt och prydligt på nästan alla foton. Skillnaden mellan en räv och hermelin klarar jag av själv, men det där med de som flyger, nej.

Allt eftersom jag scannar in ”mina” djur, fåglar och insekter kommer jag att lägga upp dem i mitt bildalbum -Designa Nu – och är du intresserad att titta så kommer jag självklart att skriva här när något nytt är upplagt. Övrigt kommer att hamna i bildarkvet och kanske få se dagens Internet allteftersom.

Min mamma är nog en av världens största djurvänner och hon har alltid månat om de sina. Ibland har jag skakat på huvudet och tyckt att hon gått lite för långt i sin omsorg, men jag har låtit henne hållas (har inte haft något val).  När jag idag fick se nedanstående foto av Lotta (deras Newfoundland och en av bebisarna som funnits i hennes liv) så kom jag ihåg så många tillfällen då jag verkligen fått bita ihop för att inte kommentera. Visst har något retsamt flugit ut till henne samtidigt som jag visste att det var ”allvar” för henne.

Mamma och Erling var ofta ute i skog och mark och här är det pimpelfiske som är på gång, vid en av de tjärnar som Erling arrenderade. Att låta Lotta åka med utan min (eller syster ysters) gamla barndomsmössa var det inte tal om, hon kunde frysa om öronen. Det var alltså inget modenyck som slog slint hos mamma, nej det var omvårdnad på hög nivå. Självklart behövde hon inte heller sitta direkt på kälken, utan det sköna renskinnet lades som värmare.

En bortskämd ”liten” hund var hon och så har mammas alla husdjur (samt barn och barnbarn) varit genom åren.

Bildgatan som fortsätter och ler när hon minns hur hon sydde skor med mjuka skinnsulor till Terry, för att han inte skulle frysa om fötterna när det var kallt.

De här bilderna har mamma fotat en vacker vinterdag för många år sedan, någon gång första hälften av 80-talet.

Ring inte mig …

eller e-posta när du vill ha hjälp med någon installation eller felsökning av någon teknisk pryl. Trodde jag var helt ok när det gällde sådana små och enkla jobb. Glöm det.

Igår slutade mitt tangentbord att fungera, stendött på den fronten. Kollade att USB ploppen satt i ordentligt, inga problem.

Självklart kollade jag …

batterierna och snurrade lite, men det var nog dags att byta. Jag letade och letade men vi hade inga hemma i rätt storlek. Nåja, jag kunde fortsätta att jobba på den bärbara. Jag gillar det inte och sedan så känns det snett och konstigt när jag använder en annan skärm. Inhandlades nya batterier, men ingenting hände. Drog i och ur USB:n, lika dött. Startade om datorn, ingen förändring. Sökte resetknappen men jag hittade ingen. Skulle inte uträtta så mycket vettigt vid datorn så det fick vara ett tag.

På morgonen började jag om, vred och vände. Bytte plats på de två USB plopparna för mus och tangentbord, installerade om men inget mer hände. Nu började jag bli lite irriterad och funderade om jag skulle installera något annat trådlöst tangentbord och i akuta fall till och med söka fram ett inte lika sladdlöst.

Men plötsligt … är det inte?

En liten liten text, som ser ut som något jag är väl förtrogen med. Det där suddiga vita på den bakre långsidan av tangentbordet, ser misstänkt bekant ut och nu börjar det kännas ganska mycket som supporthumor. Bäst att titta lite närmre. Jag böjer mig över tangenterna.

Bildgatan får bjuda på det här och erkänna -även jag hamnar numera under kategorin Humor, ämne – datasupport.

Ps Men … jag måste också tillstå att jag kollat på alla andra tangentbord som finns här i vårt hem och ingen har den minsta lilla off/on knapp. Imorgon har jag lovat att åka till en god vän och se om jag kan hjälpa henne med eventuella datorproblem. Lovar att jag kommer att kolla och leta efter alla on/off knappar.

*

Idag har jag fått skicka iväg en gratulation till en barndomskompis, som även hon har kommit i det siffermässiga läget att hon är ett år äldre än mig – jag får njuta av det ett tag till.

*

Inget av vikt …

här idag (när jag nu skriver något av vikt =) ). Även idag har det varit en solig och fin dag, lite kallare än igår men skönt och det droppar där solens strålar når.  Idag har jag varit till mamma, suttit ned en stund med lite prat och fika. Även det numera dagliga skidinslagen, som gick helt åt skogen. De stannade i alla fall längre i skogen än vad många andra av de övriga deltagarna gjorde. Vad har mer hänt? Inte mycket förutom att jag blivit positivt överraskad av vårt kommunalråd som reagerat och agerat över vissa pensionsändringar som gjorts i det kommunala bostadsbolaget, utan ägarens vetskap. Jag hoppas nu också att att de törs agera helt fullt ut och visar att vad som är rätt och fel, det som alltför många idag har svårt för.

Har uppdaterat mitt bildalbum med några nya bilder i olika kategorier:

- Fjäril vingad

- Lätta vingar

-Penséer i Santasaari

- Vattenfall i miniatyr

Bildgatan har också gratulerat Anki som blev ett år äldre än mig (i alla fall siffermässigt) idag. Hade tänkt köra nostalgimånad här på bloggen, men numera tänker jag mer än jag handlar så det får bli lite sporadisk nostalgi istället.

Bra support …

och service är A och O när vi väljer våra varor och tjänster. Igår och idag har jag haft problem med den här subdomänen. Den nekade mig helt enkelt inträde och påstod att jag inte hade nog behörighet att logga in. Jag nekades, undra just vem som gavs tillträde?

För några år sedan skaffade jag mig en egen domän ”bara för att” och har haft den hos Loopia sedan första dagen. Det började nog med att svägerskan registrerade och köpte en, sedan kom företaget och registrerade en. Jag tänkte, kan vara bra att ha och på den vägen är det. Trots att jag har haft den här domänen sedan jag började blogga har jag inte nyttjat den förrän … ja, ett tag har den ju hängt med nu i alla fall. Det gick inte så bra från början när jag importerade från de tidigare bloggarna, jag fick inte med mig kommentarerna och det är synd. Hade jag vänt mig till Loopia vid det tillfället så är jag säker på att allt gått som en dans, med en proffsdansare. Men om jag inte kommer ihåg fel så tog jag lite hjälp av deras support när jag skulle installera wp.org istället för wp.com. Jag tror att det gick till som så att jag e-postade iväg mitt problem och som svar fick jag att det var fixat och klart.

Nu ligger bloggen alltså under en subdomän och grunddomänen har bara legat där tyst och stilla utan att ge ifrån sig det minsta lilla pip om att den existerar. Jag har lekt lite och testat att installera lite olika programvaror, men mer har det inte blivit. Gjorde en gång min första hemsida där, för att lära mig och kunna testa mig fram. Igår tyckte jag att den nu legat och latat sig alldeles tillräckligt länge, så det var dags att göra något av den. Därför installerades ytterligare en WP och sedan var det dags att fundera över vad jag skulle använda den till.

Bestämde mig för att ha någon typ av fotoalbum med både redigerade och oredigerade bilder. Absolut ingen ny blogg, utan bara lägga in bilder i olika ämnen som jag redan har haft här på bloggen och det som finns i mitt arkiv. Det var alltså det jag började med igår, gjorde ett sidhuvud, började lägga upp några sidor och bilder. Allt flöt på så bra … till jag skulle gå in här och skriva ett inlägg.

Det var då min brevväxling med Loopias support påbörjades och har så fortsatt under dagen idag. Snabba och tydliga svar med instruktioner, men … Förutsättningen för att ett svar ska fungera och ge väntat resultat är att mottagaren har betydligt mer teknisk hjärna än vad den här mottagaren har. Jag har ju tidigare skrivit att jag ibland brukar få agera datasupport åt diverse människor i min närhet och även på tidigare arbeten men då handlar det om helt andra programvaror, de där mjuka som inte använder sig av ord som inte ens går att uttala.

På eftermiddagen tog jag telefonen och ringde, för nu kände jag att det här kommer inte att fixas så länge inte någon annan gör det åt mig. Fick prata med en trevlig kille som lyssnade och tillslut sa han att de kunde fixa det om jag tillät att de gick in i min databas. Självklart, jag hade garanterat gett dem koden till bankkontot om så hade behövts. Nu hade de inte levt några glada dagar på de pengarna. Gladeligen skickade jag över en skriftlig tillåtelse med alla uppgifter de behövde och nu sitter jag här och skriver i min egen blogg som inte gav mig tillåtelse till ett enda ord för någon timme sedan. Saknar tillräcklig behörighet, hmm.

Bildgatan som aldrig under de år jag har köpt tjänster av Loopia någonsin behövt vara besvikna på dem – kompetenta, serviceminded och supertrevliga.

PS. Om någon är intresserad av vad jag håller på med så hittar ni början till mitt fotoalbum på följande länk – Designa.nu. Har inte hunnit lägga in mycket bilder, men några för att se hur strukturen blir. Ingen flashig sida precis, men ren och enkel samt förhoppningsvis lättnavigerad. Idéer mottages gärna, antingen via e-post eller här på bloggen.

Tulpanerna skulle jag gärna skicka till personalen på supporten. Även om inget av vikt egentligen finns här så är det några års arbete och inte kul att mista -därför kör jag nu backup varje dag.

Här och nu i Luleå …

kunde jag lägga märke till att …

Det finns kärlek i luften … när solen värmer.

Mer klar och blå kunde inte himlen vara, om jag bara tittade upp.

Trots allt var det fortfarande lugnt och stilla, de flesta verkar inte ha tinat upp ännu.

*

Kategori | Fototriss | Här och nu | hos Bildgatan

Fler här och nu hittar du i länkarna hos Fototriss.

-Bildgatan -

Trots -19 grader så värmde solen och kläderna var på så vi fick en skön promenad från hamn till hamn.

*

Frivilliga pauser, …

finns det något skönare och mer kreativt? Gissa om jag längtar efter de där underbara pauserna i stugan. Att få ligga i hängmattan en vacker sommardag och bara vara, det är då alla idéer och tankar kommer, även om de glöms bort så har de kikat fram ett tag och varit riktigt lysande.

De ofrivilliga pauserna är inte lika roliga och att göra för lite skapar samma idétorka som att stressa och bara arbeta. Att bara jobba och stressa i kombination och så lite mer jobb och några grader mer stress, ger absolut inte heller några kreativa och lysande idéer.  Jag tror inte att vi ska ironisera ordet lagom som vi gärna vill göra, när vi pratar om svenskar och svenskhet. Lagom är inte något fult ord utan en ganska sund benämning i många sammanhang.

Den här ofrivilligt djupfrysta och totalt döda som jag skrev om tidigare i veckan – Dagens konstaterande … är en ofrivillig sådan paus och den vill jag slippa så fort som möjligt, det tar kanske ett tag innan den smält och förhoppningsvis har jag då inte fått några svårare förfrysningsskador. Sedan vill jag också snart ta mig ur min andra ofrivilliga paus, men det löser sig och där är det inte heller svårt att komma igen om det inte går för lång tid.

Även Shannara har haft en ofrivillig paus från sitt tema lördagsmixen men är nu tillbaka, från sjuksängen, och ger oss nu det ganska uppenbara temat -Paus.

Kategori | Lördagsmixen – Paus (från allt)

Jag känner i hela kroppen hur gott den där pausen gör mig och det njuts i både kropp och själ. Längtar, längtar …


Här hittar du fler som pausar om du följer länken till  - Shannara’s lördagsmix

C-vitaminer …

är något som vi absolut behöver extra av den här tiden på året. Istället för att knapra piller räcker det med en näve svarta vinbär om dagen för att tillgodose kroppens C-vitamin behov.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget –C-vitamin | Mina tidigare inlägg (bilden är klickbar)

Fler vitaminrika bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

Bildgatan som inte har något mot att ha egen svartvinbärsdryck från egen odling. Som du ser av antalet bär är det inte aktuellt ännu, men det kommer. Däremot kan jag tänka på var jag köper min dryck och vad den innehåller. Med tanke på de senaste larmrapporterna om räven som hittats med parasiten dvärgbandmasken har många bärplockare och alla vi som vistas i skog och mark blivit lite oroliga över vad som kommer att ske med bärplockningen i framtiden, där många av våra viktiga vitaminer finns naturligt. Nu ger de oss i alla fall lugnande besked när det visar sig att de inte hittat den på några fler rävar som testats, kanske att det fortfarande kommer att vara fritt fram att försörja oss med de naturliga vitaminerna i vår natur.

Själv är jag ingen bärplockare men varje år tänker jag .. i år ska frysen fyllas med alla läckerheter. När vintern kommer – alltid samma konstaterande, lika tomt som det varit varje år. Tomt har det i och för sig inte varit då jag har haft turen att ha en mor (och andra vänner) som försett mig med alla skogens bär men främst guldet, hjortronen, som jag kan göra av med, och lite till. Nu är hon lite äldre och orkar inte, kanske dags att nästa generation tar över? När jag tittar på nästa generation så inser jag att det inte finns någon annan än mig själv. Det åligger alltså mig nu, eller … skulle vi kunna hoppa över en och ge stafettpinnen vidare till mina pojkar?

Det är inte stört omöjligt för min äldsta älskade verkligen att vara ute i skog och mark i yngre år och så mycket blåbär som han plockat har aldrig funnits i mina hinkar. Att slita ut en generation i taget tycker jag numera inte känns så aktuellt av någon underlig anledning. Kanske att vi skulle kunna nöta ut varandra genom att gemensamt ge oss ut för att hitta läckerheterna och fylla våra hinkar? En aktivitet som skulle skänka oss många timmar tillsammans, ju mer jag funderar över det så låter det som en mycket bra idé som kläcktes i skrivande stund.  Nu har vi nästan ett halvår på oss att planera … så kommer tid kanske också lusten infinner sig. Men alternativet -pillerknapare, nja.

Ps. Att plocka hjortron är ingen lek och det kan du läsa om i ett tidigare inlägg – Hjortronplockning, årets höjdpunkt?

Brrrr …

Det är inte helvetet som frusit till is utan bara sibiriska kylan som inte hållit sig där den ska -i Sibirien. Läste att Bottenviken har en istjocklek på 50-60 cm. Den fortsätter växa, kanske dags för en akut bantningskur.

-Bildgatan- som frusit fast i tankarna, därför ett evinnerligt tjat om kylan. Kom ihåg att jag klagar inte utan bara konstaterar.