Gästdomare …

visst låter det ganska fint? Ungefär som när de riktigt stora och välkända aktörerna hoppar in och gästspelar i någon populär serie, för att locka till sig mer tittare? Nåja, kanske inte riktigt men för mig är det ett riktigt hedersuppdrag och blev verkligen förvånad när Beate uppmärksammade mig på det fina omnämnandet.

Jag har inte varit med så mycket i Bilduppdraget under en period och nu när jag känner att det känns roligt igen med fototeman så kommer det här – superkul. Det kommer säkert även fortsättningvis att bli en del arkivbilder eftersom jag inte ännu kommit in i någon ny fotoperiod. Fotar nästan ingenting just nu och det av flera anledningar – vädret här har inte lockat ut mig på några större stordåd, kameran brukar inte heller gilla temperaturen och vädret som varit. Min systemkamera gick ju sönder och jag köpte en kompaktkamera som ersättning och märker så klart att det är stor skillnad, men helt ok är den som ersättning till den gamle men visst längtar jag efter …

Ruta bland ränderna skulle jag kanske kunna kalla denna bild, och det tema som jag ska ta titta på här framöver är rutor. Kanske fler än denna ensamma ruta för att det ska kunna kallas rutor men alltid en början till något med fyra hörn och räta linjer. Eller så kanske rutor kan te sig på något annat sätt? Det ska i alla fall bli kul och jag får prioritera om tiden lite.

Bilden som fick det fina omnämnandet hittar du här – Baksidan … - och vid det förra tillfället jag agerade gästdomare hade jag denna bild – Gammal kärlek ... – ganska lustigt med tanke på att jag sällan fotar människor och inte heller djur, vilket beror på att jag inte har djur i min närhet speciellt ofta.

Nu funderar inte Bildgatan mer över det här utan tackar Pysselfarmor för hennes fina kommentar ”ett ögonblick när hunden har fullständig kontroll över fåren – stopp – stå stilla! Bilden förmedlar också hundens totala koncentration och de tre fårens trygghet tillsammans samt det avstånd hunden håller mellan sig och fåren så att de inte blir helt förskräckta och skenar iväg. Bildens komposition och fokus är suverän. Tjatar nu för sista gången – förstora upp bilden

Bara ett tanke och ett tack till – Nina som orkar och fixar, att hålla igång sitt fototema vecka efter vecka oavsett väder och vind.  Tur då att det finns arkiv, samtidigt som jag tycker att vi måste få använda oss av allt som vi fotat tidigare innan det bleknar alltför mycket.

Ps Det här fotot är riktigt gammalt (i digitalkamerans värld) från 2006 ute på Hägnan i världsarvet Gammelstad, min egen barndomsby.

Vardagen …

är ett ord som många inte hoppar högt av glädje när de hör. Ordet är förknippat med livet utanför glädje och trevligheter. Det som sker när du inte har semester eller när det inte är helg (för de som arbetar måndag-fredag). Visst är det konstigt att ett ord kan te sig så negativt, samtidigt som det är nästan 100% av vårt liv – den grå vardagen. Känns ordet igen? Vi är nog åtskilliga som använt oss av uttrycket lite då och då speciellt nu när semestrarna tar slut för de flesta och vi ska in i den där vardagen med mer bestämda rutiner som innehåller fler tider att passa mer organiserad verklighet.
-
För mig som har haft förmånen att under tre års tid kunna arbeta med ett flertal olika uppdrag och  ändå haft en fast inkomst på halvtid har vardagen varit ”annorlunda”. Mina dagar har inte sett likadana ut, som vi ibland tycker när vi går till samma arbete åtminstone fem dagar i veckan. Den där ”grå vardagen” har inte riktigt infunnit sig utan jag har längtat till mina dagar på jobbet. Trots att jag arbetat med samma uppgifter varje månad och varje period har jag alltid upplevt det roligt att komma till arbetsplatsen. Min egen grå vardag består inte i själva dygnet utan det är den där stunden mellan när jag slår upp mina melerade till det att jag har tagit mig upp ur min sköna säng.  När jag är uppstigen och har gjort mig klar för resten av dygnets vakna timmar då är de flesta dagar bra och inte speciellt gråa, förutom vädret då.
-
I veckans bilduppdrag vill Nina att vi ska visa vår vardag. Det är kul med sådana här kluriga uppdrag för de är inte helt självklara (när nu ett tema kan vara självklart) och jag misstänker att det kommer att visas en hel del variationsrika illustrationer på temat.

-
Mitt eget bidrag till temat hittade jag här i Linköping igår. Ett äppelträd med vinteräpplen. Hur kunde det bli en illustration till ordet vardag? Det är det med mig, tydlighet i bilder är kanske inte min starka sida åtminstone inte för andra än mig själv. Förklaring följer …

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – vardagen | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>
-
Avsändare Margareta som funderade över ordet vardag och vad det innebär för mig just nu och samtidigt över vilka foton jag fotat i veckan som kan visa den. Jag fick många vardagliga tankar kring den här bilden efter en stunds filosoferande, men nu gäller avgränsning och då väljer jag följande egoförklaring till vardagen i bilden.
-
Äppelträdet är jag själv med inte alltför stark stam men den står trots allt rakt upp och har många förgreningar. Äpplena är mina arbeten, uppdrag, idéer och alla tankar som verkligen frodas under mitt pannben, som ibland har en ganska förvirrad och full hjärna att ta hand om. Det visar äpplena genom sina olika färger och mognad, en del mognar aldrig medan andra blir övermogna, och någon enstaka fallfrukt. Precis så är min vardag och jag hoppas, trots att jag strax står till arbetsmarknadens förfogande, att min vardag kommer att fortsätta så här, som ett äppelträd med vinteräpplen.
-
Det här med vinteräpplen är viktigt eftersom jag bor i vintriga Norden och även i de norra delarna av den, att jag sedan är en vinter är bara en parentes. Sedan är vinteräpplen mer tåliga än andra och det vill jag själv gärna vara, fast det inte alltid är sanningen. Detta äppelträd är också rent fysiskt min vardag, när jag i min vardag är nere i Linköping på vardagarna.
-
En parentes – enligt alla färganalyser så är jag en stark vinter fast jag fuskar med sommar och lite av både vår och höst. Det var lika hopplöst att få mig enhetlig i det som i allt annat.

-
Tag vara på vardagen -kanske ska du se dig om efter något nytt eller bara göra en förändring om du inte trivs i den.

Somrigt vatten …

är en mysko kombination av två ord. Hur ser somrigt vatten ut? Ja, det var en funderare jag fick ta om jag skulle vara med i veckans bilduppdrag. Vår södra hamn i Luleå visar ju på riktigt somrig vatten med alla båtar och turister som florerar där just nu, men den hade jag med i ett tidigare inlägg i veckan – För att inte somna … – och jag tog ju fler foton men nej det kändes för nära inpå. I norra hamn kan jag vid sommarens vatten njuta av en del av kultur- och nöjesutbudet i stan. Men, nej inte det heller. Vatten och framförallt sommarvatten har jag fotat en del, visst även en del kyliga vatten har fastnat på bild.
-
Nu har inte vi haft den där hettan på sista tiden som gör att längtan efter det där riktiga sommarvattnet gör sig påmind för att jag håller på att svettas ”ihjäl”, ett stort glas iskallt vatten fyllt med isbitar (fast det kan gå lika bra med en kall stor …)
-
Vilket sommarvatten längtar jag mest efter nu?
-

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – somrigt vatten | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>
-
Avsändare Margareta som hittade den här kvinnan som låg och flöt (och njöt) på delfinen i det ljuvliga blåaste somriga vattnet mitt ute på Adriatiska havet.  Solen stekte och strålarna glittrade på sommarvattnets små vågor.
-
Det är det här somriga vattnet jag längtar efter.
-

När jag får det somriga vattnet som jag längtar efter kommer jag att längta efter det där somriga vattenglaset med is.
-
Just nu längtar jag mest över att näst sista fotbollsmatchen i VM ska börja, Tyskland-Uruguay. Ju tidigare den startar desto snabbare är det över, sedan en match till och den längtar jag efter ännu mer. På måndag tror jag att jag ska fira ordentligt.

Något blått …

ingår i traditionen med ”någonting gammalt, något nytt, något blått och något lånat” och tog fasta på NÅGOT BLÅTT som blir veckans tema, skriver Nina Xi på Bilduppdraget. Traditionen hon skriver om handlar förstås om bröllopet och kvinnan.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – blått | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>
-
Avsändare Margareta som letade febrilt för att hitta om jag fotat något blått i helgen. Jag hittade inte något som var direkt blått däremot nyanser av blått.  Då kom jag att tänka på de fyra attributen hos en kvinna under bröllopet och valde det här foto som jag fotat för någon timme sedan. Något nytt – fotot. Något gammalt – visst ser blomman ganska gammal och sliten ut. Något lånat – jag lånade lite blå toningar och nyanser från photoshop. Något blått – nu är blomman riktigt blå och platsar väl i temat?
-

Sommarlängtan …

är över för min del, nu har jag min sommar här. Trots att vädret inte alltid är enligt önskemålen, men vad är alltid som man vill? Allt kan inte vara roligt jämt, inte ens skönt och behagligt.

-
Men om jag blundar och tänker på sommaren och vad den betyder för mig, vad visar min näthinna för längtan och vad ser jag då? Jag såg bilden framför mig ganska snabbt och helt tydligt. Det var bara att sätta sig i bilen och åka iväg till mitt barndoms samhälle – Gammelstad och kyrkbyn. Här finns sommaren med ”allt i ett”, packat och klart. Precis så idylliskt och med de flesta ingredienserna, förutom vattnet. Det var bara att ta upp kameran och fota, hur enkelt som helst. Att termometern höll sig kring 20 strecket, att solen sken och fåglarna kvittrade gjorde inte heller ont.
-

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – sommarlängtan | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>
-
Avsändare Margareta som även fått ta del av regnet under eftermiddagen men det var korta och intensiva skurar, nu är solen på sin rätta plats igen.
-
Ps Det står 1-1 i matchen mellan England och USA, kanske lite oväntat. Det tror i alla fall en amatörkommentator från Luleå.

Vår vår …

här uppe i norr är speciell. 27 gradig högsommarvärme i luften med strålande solsken samtidigt som isen och snön inte riktigt försvunnit från älven. För att förstå våra årstider måste man uppleva och känna. Det är vid sådana här tillfällen som allt mitt gnäll över vinterns kyla och den snömängd som varit är helt borta – har jag gnällt och klagat?

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Vår | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

-
Avsändare Margareta som nu har tagit med mig datorn ut, med fågelkvitter och älven stilla flytande utanför. Här har jag suttit och funderat vad som är speciellt med min vår. Vad har jag för vår som andra kanske inte har,  de som inte bor här uppe och får uppleva samma naturskiftningar som jag? Den här bilden som jag fotade igår är för mig verkligen symbolen för våren, i år lite senare än vanligt men det gör ingenting nu, allt är glömt och förlåtet.
-
Ps I eftermiddag ska jag tillbaka till staden och bli den stadsråtta jag normalt är, men även det  känns bra nu. Att stiga upp och cykla iväg till jobbet eller bara stiga upp och andas in årstiden, inga problem.
-
Ser du hjärtat som bildats i snön och isen strax ovanför solen?

Jag mötte våren …

i Linköping, vädret har varit bra solen har lyst över oss i veckan med en behaglig temperatur. Lite senare växtlighet än när jag ifjol var där vid samma period. I den sociala delen av mitt liv har verkligheten prioriterats framför nätverkandet på bloggen. Ibland känns de här valen nödvändiga och tiden har inte heller funnits, än hur roligt det är med bloggande och allt annat runt det.
-
En del av tangenterna har också använts flitigt några dagar men då den del som består av siffror och de fyra räknesätten. Jag tycker inte att jag har dammiga och smutsiga tangenter, men direkt jag tar fram kameran och fotar så händer något. Ser ni också något på de dammfria och rena tangenterna?
-


-

Gårdagseftermiddagen tänkte jag tillbringa med min kära, lite mys pys och kanske lite småbloggande på kvällskröken. Det blev inte riktigt som jag planerat …
-
Gårdagen tillbringade jag vid terminal 4 på Arlanda flygplats … hela dagen, hela eftermiddagen och en bit in på kvällskröken (utan krök).

Jag hade ungefär 45 minuter på mig när jag ankom till Arlanda och skulle checka in för avresa mot Luleå 12:45, trodde jag. De minuterna är de längsta jag någonsin upplevt, de avslutades drygt sex timmar senare.
-

-
Jag är ingen väntande människa och kommer aldrig att bli det. Visst har jag blivit bättre och det gick ju bra till slut. Jag har åkt många gånger med Norwegian och det har alltid fungerat perfekt, lika som det gjort de gånger jag åkt med SAS eller något annat flygbolag. Förseningar inträffar och när det handlar om säkerheten känns det bra att eventuella fel och brister upptäcks innan planet är i luften. Det verkade inte två ”äldre” kvinnor tycka, hade nog smakat lite för mycket av kröken. Jag skämdes fruktansvärt, varför nu jag skäms när andra beter sig illa? De gapade och skrek åt personalen vid gaten på ett helt onyanserat sätt. Måste man vara arg och irriterad  över förseningen och inte kan styra sin ilska kan man väl åtminstone göra det mot … Jag vet faktiskt inte mot vem. I det här fallet var det så olyckligt att två plan inte klarade av säkerhetskontrollen och fått tas ur bruk för tillfället. Jag är då glad att de togs ur bruk och att jag slapp sitta 10 000 meter upp i luften och få veta att planet jag befinner mig i inte fungerar. Jag förstår också att flygbolagen inte kan ha ett lager av plan stående vid varje flygplats, inte ens de största, utifall att.
-
Det är pinsamt när mäniskor beter sig så där illa och när det går ut över personal som absolut gör sitt bästa för att allt ska fungera. Sedan kan jag bara skriva – stackars Peter … var nog make till en av de hysteriska kvinnorna.
-
Jag shoppade en del i Linköping också, några tröjor både till mig och sambo samt en urläcker tunika. Sedan köpte jag något som tjatats om här på bloggen under en längre tid … gissa vad?
-

Just det, en ny kamera. Det blev ingen systemkamera eftersom den ska jag avvakta med och fundera på lite mer. Min systemkamera är gammal och fungerar inte speciellt bra, men den får duga ett tag till. Jag köpte istället en ny kompaktkamera. Jag har kompaktkameror sedan tidigare, från före systemkamerans intåg och de har gjort sitt för länge sedan.
-
Den här kameran känns rätt för tillfället. Systemkameran är överlägsen på många sätt och vis men den här kan jag ha med mig överallt i min lilla handväska och ändå känna att det fungerar. Systemkameran kräver alltid så mycket bagage, med stativ, objektiv och blixtar som ska tas med. Dagligdags är det kompaktkameran som fungerar bäst för mig och nu lever alla motiv betydligt farligare … inte utan min kamera och nu blir det till 100 %.
-
Den har många fördelar och det går fortfarande att använda sig av manuella inställningar och sådant som systemkameran har samt alla nya moderna finesser som finns gör att det känns spännande och kul. Den har till och med GPS och Leicaoptik som ska vara ett av de bästa, enligt vad andra sagt till mig. Sonen köpte en Leicakamera och han var en av dem som förtäljde mig det första gången. En ny Leicakompaktkamera kändes en ”aning” för dyrt så jag får nöja mig med objektivet från den. Nu blir det att fota och testa vad denna går för (fast det handlar ju främst om den som är bakom kameran). Trots att det är en långzoomare kan den självklart inte mäta sig med de objektiv jag har till den gamle.
-
Förra veckan blev jag utvald, mitt foto blev utvald till veckans bild i bilduppdraget. Det kändes kul samtidigt som jag visste att det innebar att jag skulle (det är frivilligt) vara gästdomare och välja ut några foton som jag fastnade lite extra mycket för i denna veckas tema som var – Budskap. Det var svårt och jag hade väldiga problem, både att hinna med och att välja ut några. Det blev ett nattjobb när jag var i Linköping, så något eget foto hann jag inte heller med i det spännande temat. Jag hade tänkt hinna med att skriva om fler bilder men tyvärr blev det inte så och nu valde jag ut några bilder ut olika synvinklar. Några direkt fotomässigt och andra som bara skrek ut sina budskap. Extra roligt var det att Nina valde ett av ”mina” foton till denna veckas bild.
-
Avsändare Margareta som strax ska ge sig iväg med sambo och handla lite, inte kläder, inte kameraprylar och inte datorteknik heller utan det där som gör att magen växer och att vi mår extra gott.
-
Ps. Förutom att jag shoppade en del så hamnade ett par nya gardiner i resväskan hem. De hängde så snyggt där i Linköping att jag var ”tvungen” att plocka ner dem från fönstret och lägga dem i min resväska för vidare upphängning här hemma i Luleå. Jag har hängt upp dem och jag håller med – de passar superbra i vårt köksfönster. Jag hoppas att den före detta ägaren hittar några nya att hänga upp i sitt köksfönster. =)
_

- – - Här hittar du länken till den bild hos mig som blev veckans bild ( i förra veckan) med temat – Gammal kärlek rostar aldrig.

Gammal kärlek …

rostar aldrig? Det talesättet håller jag inte riktigt med om, för med tiden förändras vi och kärleken till något vi hade för många år sedan kan idag vara rena pesten och pinan. En del saker behåller vi och minns i våra hjärtan hela vårt liv, det kan vara kärleken till en människa, men också den vi hade till något speciellt, ett minne som finns där och vi plockar fram då och då.
-
Personligen har jag mycket kärlek till människor som jag alltid kommer att älska och minnas med glädje och samtidigt lite sorg över att de inte finns kvar fysiskt hos mig. Jag har även kärlekar som försvunnit. Jag minns dem men kärleken finns inte kvar, den har kort och gott rostat bort av olika anledningar. Det finns mycket annat jag trodde jag älskade när jag var ung, idag kan jag inte förstå att det var så, lika sönderrostat är de små detaljerna.
-
Att med bild illustrera talesättet borde inte vara svårt, fyra ord och fyra bilder tänkte jag men när jag fick se den här bilden under mitt tänkande så var allt klart. En bild som illustrerar alla fyra ord när jag tittar på den. Samtidigt som jag mer tänkte på vad bilden säger utan att se det gamla, kärleken, rosten och de som aldrig kommer att dö ut. Jag såg talesättet, det är precis i det här sista fysiska mötet som det sker och för alltid kommer att finnas kvar, den kärleken kommer aldrig att rosta.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Gammal kärlek rostar aldrig | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

-
Bildgatan som även har kärlekar som aldrig rostat och aldrig kommer att göra det, genom att jag inte ens hunnit ta ett sista farväl. Därför tänker jag att det istället hellre fått rosta lite, det hade varit betydligt bättre men bara lite rost, några fläckar här och där …
-
PS Om gammal kärlek inte rostar hur kan det då komma sig att det förekommer skilsmässor?

Familjen husvagn …

har en hög koncentration runt och kring alla skidanläggningar under påsken. Ut från villa-, radhus- och lägenhetsområden och in till parkeringplatsen samlas den nya familjen.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Familj| Mina tidigare inlägg

Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

Avsändare Margareta som är imponerad hur mycket de tar med sig, ingenting lämnas åt slumpen. Numera ser man även små byggnader som ökar utrymmet för familjen husvagn förutom alla tält.

************************

Man ska ha husvagn …

Jag har prövat nästan allt som finns att välja på:
campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå.
Jag har semestrat på de allra konstigaste sätt
och äntligen jag funnit hur man ska semestra rätt.
-

Man ska ha husvagn – så är semestern redan klar!
Man ska ha husvagn – det har jag sett att alla har!
Man ska ha husvagn – och stuva in familjen i.
Man ska ha husvagn – för då blir man fri.
-

I många år så var vi inte särdeles beresta.
Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta.
Men så en dag sa jag till frugan, vänligt men bestämt:
Vi skaffar oss ett hus som går på hjul och därmed jämt!
-

Man ska ha husvagn – med kylskåp, TV, dusch och spis!
Man ska ha husvagn – det blir som hemma på nåt vis!
Man ska ha husvagn – och den ska vara stor och bré.
Man ska ha husvagn – tänk vad man får se:
-

5 minuter Falsterbo och 5 minuter Koster!
5 minuter Flen och Hjo och 5 minuter Kloster.
5 minuter Örebro och 5 minuter fjäll.
5 minuters rasat på ett europavägsmotell…
-

Man ska ha husvagn – så blir semestern ingen flopp!
Man ska ha husvagn – och göra lagom många stopp!
Man ska ha husvagn – och köra runt och stanna té.
Man ska ha husvagn – tänk vad man får se:
-

5 minuter Stockholm stad och 5 minuter skärgård.
5 minuter sol och bad och 5 minuter herrgård.
5 minuter Grums och Trosa, Tjörn och Härnösand.
5 minuter till så kan man hela Sveriges land…
-

Man ska ha husvagn – då har man med sig rubbet jämt!
Man ska ha husvagn – då händer inget obestämt!
Man ska ha husvagn – så att man vet hur allt ska bli!
Man ska ha husvagn – för då blir man fri!
-

Man ska ha husvagn – varthän man än sin resa ställt!
Man ska ha husvagn – så slipper man att resa tält!
Man ska ha husvagn – så att man vet hur allt ska bli!
Man ska ha husvagn – för då blir man trygg och låst och fri!

Text och musik – Claes Eriksson

Dekorativa skuggor …

är Helgen i focus fototema och jag har ju hela helgen på mig att hitta ett motiv. Nu glömde jag totalt bort att kolla i fredags. I kväll när jag sitter och skriver vid datorn så kommer jag ihåg det nya fotouppdraget jag hoppat på. Snabbt är jag in och kollar och vet att jag fotat en hel del skuggor och senaste fotade jag i början av april i stugan. Skuggan av ett träd i vit gnistrande snö, kan de bli vackrare, i verkligheten. Det här var väl inte den bäst fotade skuggan av ett träd, men den låg närmast i minnet.

Jag kunde inte låta bli att leka lite med fotot och här finns resultatet, det första är orginalbilden. De två nästa, marginella skillnader men de finns, de två sista med stora förändringar och självklart har jag associationer och tankar kring de olika bilderna men de vill inte jag lägga in i texten, jag tycker att du som betraktare ska tycka.

 dekorativa-skuggor

Margareta G med helgen i focus och bilduppdraget – Dekorativa skuggor.

Att personen bakom Helgen i fokus gillade mitt bidrag i förra uppdraget -motljus- gjorde mig självklart glad och det bockar och bugar jag mig verkligen för. En av anledningarna till att jag tyckte det här var extra kul var att jag skulle ha hela helgen på mig – nu blev det inte riktigt så, men tur att ämnet var något som jag hade ganska dagsfärskt.

Utanför uppdraget
Leker jag för mycket med fotot så förvandlas det helt plötsligt till en vegetationskarta med den stora älven som rinner genom landskapet eller det smala sundet i det stora havet med alla små kobbar och skär.

skuggan-sundet