Gästdomare …

visst låter det ganska fint? Ungefär som när de riktigt stora och välkända aktörerna hoppar in och gästspelar i någon populär serie, för att locka till sig mer tittare? Nåja, kanske inte riktigt men för mig är det ett riktigt hedersuppdrag och blev verkligen förvånad när Beate uppmärksammade mig på det fina omnämnandet.

Jag har inte varit med så mycket i Bilduppdraget under en period och nu när jag känner att det känns roligt igen med fototeman så kommer det här – superkul. Det kommer säkert även fortsättningvis att bli en del arkivbilder eftersom jag inte ännu kommit in i någon ny fotoperiod. Fotar nästan ingenting just nu och det av flera anledningar – vädret här har inte lockat ut mig på några större stordåd, kameran brukar inte heller gilla temperaturen och vädret som varit. Min systemkamera gick ju sönder och jag köpte en kompaktkamera som ersättning och märker så klart att det är stor skillnad, men helt ok är den som ersättning till den gamle men visst längtar jag efter …

Ruta bland ränderna skulle jag kanske kunna kalla denna bild, och det tema som jag ska ta titta på här framöver är rutor. Kanske fler än denna ensamma ruta för att det ska kunna kallas rutor men alltid en början till något med fyra hörn och räta linjer. Eller så kanske rutor kan te sig på något annat sätt? Det ska i alla fall bli kul och jag får prioritera om tiden lite.

Bilden som fick det fina omnämnandet hittar du här – Baksidan … – och vid det förra tillfället jag agerade gästdomare hade jag denna bild – Gammal kärlek ... – ganska lustigt med tanke på att jag sällan fotar människor och inte heller djur, vilket beror på att jag inte har djur i min närhet speciellt ofta.

Nu funderar inte Bildgatan mer över det här utan tackar Pysselfarmor för hennes fina kommentar ”ett ögonblick när hunden har fullständig kontroll över fåren – stopp – stå stilla! Bilden förmedlar också hundens totala koncentration och de tre fårens trygghet tillsammans samt det avstånd hunden håller mellan sig och fåren så att de inte blir helt förskräckta och skenar iväg. Bildens komposition och fokus är suverän. Tjatar nu för sista gången – förstora upp bilden

Bara ett tanke och ett tack till – Nina som orkar och fixar, att hålla igång sitt fototema vecka efter vecka oavsett väder och vind.  Tur då att det finns arkiv, samtidigt som jag tycker att vi måste få använda oss av allt som vi fotat tidigare innan det bleknar alltför mycket.

Ps Det här fotot är riktigt gammalt (i digitalkamerans värld) från 2006 ute på Hägnan i världsarvet Gammelstad, min egen barndomsby.