ser jag att det är, när jag kommer in på min blogg och ser alla kommentarer som jag inte besvarat och inte heller har jag varit och läst hos alla härliga bloggare. Jag har istället ägnat mig åt andra underbara människor i veckan samt en hel del papper och sifferjobb. Den här tiden i månaden brukar jag vara ledig och bara vara, förutom de övriga uppdrag som åligger mig under veckorna. Det har inte varit så och kommer inte att vara så ett tag framöver, nu är det uppgifter som ska fixas och göras klart innan vi kör i gång med det nya i januari.
-
Sedan ska jag erkänna att jag inte bara har arbetat utan jag har även roat mig tillsammans med nitton andra tjejer under onsdagskvällen. Arton av dem kände jag sedan tidigare, den nittonde var en ny bekantskap för mig. Jag fick tillfälle att sitta bredvid henne under middagen och det var en härlig bekantskap att göra, vilken humor och vilken glimt det fanns där inne. Jag har skrattat och fått ta del av en hel del som jag aldrig annars skulle fått göra. När tjugo kvinnor träffas under avspända former och helt utan förpliktelser, förutom att ha kul och trevligt, kan det bli hur roligt som helst. Middagen avnjöts på en mexikansk restaurang med god mat och god dryck, en del av stämningsförhöjaren.
-
Här hemma har det borrats och spikats en del och snart kommer jag inte att höra vad jag tänker för det fortsätter idag. Det tar tid, det minsta lilla som ska göras kräver tid och engagemang och det är kanske det som saknats här hemma hos oss. Tiden har inte räckt till för min kära, med ett arbete som kräver mycket tid i bilen och på vägarna. Den här tiden på året tar det alltid lite extra på krafterna, svart när han far och svart när han åker hemåt. Lite krasst kan jag väl skriva att det inte skulle bli mycket arbetstid om han skulle försöka hålla sig på vägarna under den ljusa tiden på dygnet. Jag är inte duglig till det arbete som utförs här hemma. Hammare och spik klarar jag hjälpligt av, men mycket mer är det inte och det skulle inte heller bli så där superordentligt gjort som det blir när han har varit framme. Noggrannheten själv.
-
På mitt jobb har vi en hel del tävlingar och utlottningar som brukar ge riktigt fina priser och vinster och igår vann jag. Jag vann till och med högsta vinsten, trots att jag tyckt att det varit roligt att få både andra, tredje och fjärde pris (som var ”samma”) men nu blev jag dragen (inte vid näsan) och vann första pris. Jag hade bestämt mig innan, att om jag skulle vinna så skulle jag ge mina närmaste tre kollegor del i vinsten som en liten julklapp till dem, men det fick jag inte. Så nu sitter jag här med nio flaskor vin, både rött och vitt samt en mousserande. Nja, åtta stycken för en flaska försvann under kvällen igår tillsammans med entrecoten och salladen.
-
För övrigt har det inte hänt mycket nytt under veckan, bortsett från att jag inte hunnit delta i några fototeman, förutom veckans port, och det lär nog bli lite tomt vad gäller den delen under resten av året. Jag har ”missat” både torsdagsfoto och veckans fönster som jag försökt att vara med i varje vecka sedan jag upptäckte dem, men jag kommer igen och gör nya försök. Det är mycket som ska fixas och donas med samtidigt som min kamera har gått in i någon form av dvala. Idag har jag i alla fall satt batteriet på laddning för en eventuell utflykt under morgondagen. Bildverkstaden vill jag inte missa eftersom det är en del av min egen hobby. Tyvärr har vi alldeles för få deltagare och jag hoppas att några fler ansluter sig och deltar under 2010. Övriga fototeman under veckorna har jag deltagit i mer oregelbundet, det handlar om tiden. Jag kommer nog att övergå till mer sporadiskt i fortsättningen för jag vill att det ska vara roligt och kul, en lek för mig.
-
Jag har tänkt satsa betydligt mer på 365 foton 2010. Varför, jo för där har jag 365 olika teman + 52 egna som jag kan använda mig av under hela året. Jag kan styra mina val och min tid på ett bättre sätt.
De senaste månaderna har jag själv märkt hur jag bara ”slängt” upp bilder utan att ha större tanke bakom dem och det är inte jag. Jag vill vara jag, även i fortsättningen. Jag kommer självklart att försöka vara med i ”alla” fototeman när det finns tid och jag känner att jag har ett foto som stämmer med temat.
-
En annan viktig grej är att jag nästan slutat att skriva, skriva om mina egna funderingar och värderingar. Slutat skriva om det som snurrar runt och blir ett virrvarr i min hjärna när det inte får komma ut. Viktigt eller bara riktigt, riktigt oviktigt, men jag måste skriva ner det. Texten jag läser i tidningen som jag blir glad, inspirerad, arg, irriterad eller bara intresserad av att förmedla. Den roliga historien som bara inte får stanna kvar hos mig utan måste spridas för att locka fler till skratt. Texterna kan göras långa (som denna) eller korta. Politiska eller bara roliga, kombinationen av de båda är kanske bäst, våra politiker lockar många gånger till skratt utan att de vill eller förstår hur humoristiskt det upplevs som de just sagt. Jag måste bara få skriva …
-
Avsändare Margareta ser både framåt och bakåt, kul att minnas för det kanske jag inte gör om några år. Samtidigt som jag vill se framåt och fortsätta inspireras av mina drömmar, i natt har jag tydligen haft trevliga sådana för sambon ville så gärna vara med, men själv har jag ingen aning om vad jag skrattat så högt och gott åt. Trots allt detta är det i nuet jag vill leva, här och nu sker allting, både bakåt och framåt.
