och korset är oftast den Jesubild vi har. Jag är inte annorlunda och därför blir detta mitt bidrag av tema 141 – Hänger på väggen i 365 foton 2009. En lite annorlunda skulptur och det har jag sett många av i veckan, av både Jesus och Maria.
Margareta G som fascinerades över hur både Maria och Jesus förändrats i olika tidsperioder och hur vi kan se tiden i avbildningen.
Kategori – 365 foton 2009
från medeltida pilgrimsvandringar. Nummer 148 på temalistan i 365 foton 2009 vill att vi visar upp någonting historiskt. En karta från medeltiden där jag kan se var den tidens pilgrimsvandringar begav sig. Idag har det åter igen blivit intressant och det anordnas en hel del pilgrimsvandringar i Sverige och intresset att delta efter pilgrimslederna ökar. Det var många drömmar och förhoppningar som både besannades men även grusades under dessa oftast långa vandringar.
Margareta G som har en historia framför mig som jag skulle vara intresserad av att läsa och lära mig mer om. De historiska pilgrimsvandringarna har fått nytt liv efter pilgrimslederna i bland annat Dag Hammarskölds fotspår med en led uppkallad efter honom.
Kategori -365 foton 2009
vad finns innanför eller utanför ett fönster. En mångfald av kulturer och intressanta historier kan jag hitta när jag studerar eller ser genom ett fönster. Ett fönster i sig kan trollbinda mig av hur vackert det kan vara och fönster i kyrkor och museum är oftast de mest fängslande. Det här fönstret som finns på ett museum men lika gärna kunnat vara ett fönster i en vacker kyrka. Jag har gett mitt fönster en mångfald med färg och genom djupet till fönstret. På temalistan som nummer 361 finns fönster med i 365 foton 2009.
Margareta G som har fått användning av foton från museum och kyrkor i veckan, samtidigt som jag försöker hitta årets foton till 365 foton 2009.
skulle vi drömma oss tillbaka i Trivagos sevärda platser. Det är enkelt att minnas allt vatten och den ljuvliga luft som närheten till vatten och sommarvindarna ger mig. Någon favoritstrand har jag inte direkt, däremot gilllar jag platser med närheten till vatten. Jag gillar att promenera längs vatten och då kom jag osökt att tänka på Los Christinas fina strandpromenad som sträcker sig från Los Christianos till Las Americas, en skön plats att ta sina morgonpromenader på. Det finns ställen längs hela promenadstråket att sätta sig ner och titta ut över det väldiga havet och en stunds filosoferande.
Margareta G som gärna besöker Teneriffa och morgnarnas strandpromenader fler gånger.
Det blir nog lite uppehåll här på min blogg någon dag eftersom jag har fullt upp med arbete och framförallt att orka vara igång en hel dag, förkylningen och hostan håller ett hårt grepp om mig och sambon. Kroppen och konditionen har tagit ordentligt med stryk.
Margareta G
ska vi egentligen lära oss, att vi alla är släkt med varandra, att vi alla är delar av samma kropp? Vi kan inte få rättvisa i samhället, förrän kärleken till våra människor – oavsett ras eller tro – får genomsyra världen. Då ska det visa sig hur viktigt broderskap är. Inte förrän människorna upptäcker, att de har ansvar för varandra, inte förrän då kan vi uppnå rättvisa.
Skrivet av Helen Keller
Margareta G som sitter och reflekterar över vad som sker runt oss, just nu när vi sitter här i våra trygga varma hus, och med vetskapen att imorgon när vi vaknar är det ingen skillnad vi har fortfarande vårt varma trygga hem kvar. Vi har vårt val och kan skapa och tillfredsställa våra egna behov. Många har inte sina drömmar och förhoppningar kvar, de har försvunnit någonstans på vägen.
har jag fått av Anki N, det känns upplyftande med tanke på alla mina sjuka inlägg just nu.
När jag ska låta denna vandringsutmärkelse gå vidare bestämmer jag mig för att vara lite snävare idag. Jag är så fräck att jag till och med tillåter mig att värdera min uppmuntran efter hur det känns precis idag. Hade jag fått den i förra veckan eller nästa vecka hade kanske inte mina utmärkelser sett ut som de gör idag. Nu försöker jag tänka på vad jag läst eller vad jag vet om mina tre valda personer och hur de har det just idag här och nu.
Bittan får min första uppmuntran och jag hoppas verkligen att att värken din kan åtgärdas och att vi får höra om förbättring inom en mycket snar framtid. Vi tänker på dig hela tiden här hemma. Det vi klagar över i mina sjuka inlägg är petitesser i sammanhanget. Ta det lugnt, det går.
Den andra är Imse, som behöver all uppmuntran och stöd hon kan få och lycka till med nya jobbet.
Pirajan Maja får min tredje som uppmuntran och en liten tröst efter älgolyckan och det trauma som trots allt slutade lyckligt. Även som ett stöd inför framtiden och hennes medverkan i Krigsoperan.
Det blev tre och självklart är alla ”mina” bloggare och alla andra som inte bloggar värda all uppmuntran och alla utmärkelser som går, från min sida sett. För att göra det mer intressant så valde jag nu att känna efter och jag hade kunnat dela ut till alla med nu blev det rykande dagsaktuella känslor.
Här kommer reglerna för awarden, för de som är intresserade
- De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
- Länka till den bloggen du fick den ifrån.
- Ge den vidare till så många andra bloggare du vill & länka till deras sidor.
- Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
/Margareta G som ”arbetstränar” genom att orka sitta upp idag, mycket rörelser blir det inte.
brukar inte vara i stil med de drömhus som visas upp överallt. Mina drömhus brukar vara riktiga kråkslott, som jag ser så mycket vackert i. När det ändå var dagsaktuellt genom Trivagos sevärda platser med slott och herresäten tänkte jag skriva om min egna slott, kråkslotten. Tur att jag blivit så gammal och förståndig och framför allt erfaren att jag inser att de inte ska bli mer än ett drömhus. Det här gamla kråkslottet i Karungi – ”Skogmans” – har varit ett av mina drömhus sedan jag såg det första gången. Jag var in i huset och tittade 2003 och där var det inte mycket kvar, du gick där på egen risk med tanke på det skick som tak, golv och trappor var i. Trots det såg jag hur mycket potential som helst och läget i byn gör det inte sämre med vattnet inpå knuten.
En kreativ och duktig hantverkare kan förvandla det där till något riktigt vackert, oavsett om det är för privatbruk eller till någonting kommersiellt. Det har börjat rustas och jag har fått höra att det ska användas i något entreprenörskap. Hoppas att det blir bra och ett genomtänkt koncept rakt igenom, jag ska då komma på besök när det är klart. Har jag fel och det blir något privatboende så får de ett drömläge och garanterat ett underbart hus. Min svåger Rolf kan nog berätta hur det ligger till så vi får se om det kommer något svar.
Lite kuriosa: - Jag kan läsa att ”Skogmans” varit Karungis ”Grand hotell” under en mycket kort period. Gården blev gästgiveri och en del av Karungis ”gulaschmiljö” under den korta hektiska perioden 1914-1915, då stambanan slutade i Karungi och all frakt, post och resande mellan Ryssland och dess allierade måste byta färdmedel i Karungi.
Det egentliga kråkslottet just nu är i alla fall jag och min familj. Kommer någon in här skulle de tro att de kommit till ett gammalt sanatorium, sjukdoften måste vara äcklig här hemma.
Vi hostar, kraxar, har ont i huvud, rygg, leder, ögon och öron. Febern verkar hoppa mellan oss, alla har spytt men vid olika tidpunkter utan att egentligen må illa, magsjukeilla. Vi tar alla möjliga medicinska supar från Paracemotal och Mollipect till Bisolvon. Vi stoppar i oss tabletter och vi dricker och dricker men ingenting biter på oss. C-vitamin, te, kaffe, vet att kaffe inte kanske är det bästa men det är då varmt i alla fall. Jag pumpar och pumpar för att få mitt kolsyrade vatten. Vi har ätit för att hålla oss ”uppe” men nu kommer det ut lika snabbt trots att ingen av oss mår riktigt illa, enda symtomen vi inte har just nu. Det enda som är stadigt är Lillemans feber som nu är inne på femte dagen, tycker jag är länge men det tyckte de inte på jourcentralen. Vi var där igår för att hämta min medicin och kolla Lilleman som har lätt för att få halsfluss och lunginflammation och en astma i bakgrunden. Han blev tydligen avsnäst av receptionssköterskan, min gamla skolsköterska såg jag att det var, med att inte springa så snabbt till läkaren. I alla fall fick han ta sina prover och som tur var visade det ingenting annat än att de konstaterade att han hade virus.
Jag kan förstå att vi blir behandlade olika på sjukhusen beroende på vem vi är, när jag läser i en av söndagsbilagorna om när två av våra största stjärnor var tvungna att lägga in sitt barn på sjukhus. Tolv miljoner skänkte de till sjukhuset som tack för den lyckade vården samt att hela personalen på sjukhuset fick en biobiljett till premiären av hans film. Det är klart att de vill välja sina patienter. Jag kan tycka att gåvan är fin och till ett bra ändamål, däremot skulle jag nog valt att skänka pengarna till ett sjukhus med betydligt mindre resurser.
I alla fall så fortsätter vi och några mutor ska vi inte försöka oss på för att bli väl mottagna, det beror oftast helt på personen och inte alltid på kompetensen. Jag kan konstatera att något arbete blir det inte för mig imorgon. Får jobba lite hemifrån så mycket jag orkar.
Margareta G som nu behöver gå och vila framför TV:n. Så mycket tittande på burken och så mycket läsning av alla bilagor som sker här och nu är det länge sedan. Trots att jag har en nästan oläst Filter liggande och väntar, men jag tar inte in något intressant just nu och då duger bilagorna absolut lika bra. Filter är en tidning som jag verkligen kan rekommendera men vid sjukdom rekommenderar jag lättlästa bilagor där du inte behöver fundera eller tänka.
Vi sover till och med i olika rum för att få någon stunds vila, det har hostats från tre olika rum på olika tider och ibland i kör hela nätterna. Att få läsa på nätterna med lampan tänd, hela natten, jag kanske börjar sova här inne på kontoret i framtiden också. =)
varierande levnadssätt, erfarenheter och även genom annorlunda moraliska uppfattningar ser vi människor mycket olika på saker och ting. I dokumentären ”En annan del av verkligheten” får vi följa fem män från en liten ö i Stilla havet som åker till England för att ”studera” och leva med den engelska livsstilen och kulturen. Såg du inte programmet rekommenderar jag att se första delen här på SVTplay. I kväll klockan 22:35 sänds andra delen av tre på svt1.
Margareta G som inte tänker missa något av programmen och som de säger i programmet, vi kommer till de delarna av världen, filmar och gör våra dokumentärer nu gör de tvärtom. För dem att komma till England måste vara en betydligt större kulturkrock än det någonsin kan vara för oss. Jag tycker om den, en värme, en gnutta humor och många kloka och tänkvärda ord.
Allt är inte alltid vad det ser ut att vara, vi väljer det vi vill se både genom färg och form. Ögat kan lura oss många gånger. Jag lovar att det är en riktig gran på fotot, fågeln är kanske lite mer tveksam …
och tystnaden, så tyst det nu kan bli i stan, känns tydligare idag. Jag vet inte om det beror på luciamorgonen eller att vädret inte har lockat ut människor på promenader, ingen trafik utanför. Här hemma har vi inte mer än vaknat upp, druckit vårt morgonkaffe och nu sitter jag här igen efter några dagars ”datorfritt” hemma.
Under veckan som passerat har jag reagerat över en massa i TV, tidningar och upplevelser jag både sett och hört. Det där ska jag skriva ner har jag tänkt, men det har inte blivit och många av mina åsikter och känslor har dämpats en aning. De har inte försvunnit, men i min hjärna är det så mycket som rinner ut, så fort jag inte tar tag i det på en gång. Det ligger kvar och visst är jag lika förbannad eller glad över mina tankar men som skrivet, de starka känslorna har dämpats en aning.
Vad har jag reagerat över i veckan som gett mig så mycket känslor? Först var det kvällsöppet med Ekdahls reportage om den 16-åriga romska flickan som ska utvisas till Kroatien med en far som misshandlar hennes och hennes övriga familj, en ständigt pågående misshandel som han även blivit dömd för. Alla hennes drömmar och förhoppningar inför framtiden har försvunnit snabbt och kvar finns bara hennes upplevelser av alla dessa byråkrater med sina fördomar och känslor av att de gömmer sig och försvarar sina handlingar bakom regler, lagar och avtal. Starkast reagerade jag över personen från migrationsverket och hennes uttalanden. Jag blev verkligen mörkrädd, det var som att slå på en robot med inbyggd bandspelare utan minsta mänskliga tendenser. Inte en reaktion i hennes ansikte, det kan jag kalla rena stenansiktet, fast en sten kan vara mer uttrycksfull.
Nästa reaktion kom när en arbetskamrat berättade om en ung tjej, kompis till en av hennes döttrar, som ligger svårt sjuk i cancer fick det omtalade brevet från Försäkringskassan om indragen sjukpenning, att inte avsätta mer arbetstid till att göra ett urval vid dessa utskick går över mitt förstånd. I alla fall fick den flickan indragen sjukpenning till 75 % trots att hon var inlagd på lasarettet. Jag försöker fatta, men jag gör det faktiskt inte och som vi resonerade så finns det tillfällen när jag skulle arbetsvägra med risk för uppsägning. Aldrig att jag skulle kunna tillåta mig själv att utföra arbetsuppgifter som är så mot min egen natur både moraliskt och känslomässigt, i min värld skulle det vara mot alla lagar och regler som jag har i hjärnan. Visst har jag utfört arbetsuppgifter någon gång som jag inte kunde stå för, men idag skulle jag aldrig göra om dem, trots att det handlar om andra värden i livet.
Reaktioner och känslor över alla varsel och neddragningar kommer dagligen och det verkar vi få leva med ett tag till om vi inte stampar hårt och hittar snabba lösningar som kan bidra till att nerförsbacken inte är så glatt, lite mer sand helst grus i maskineriet behövs för att få stopp på hjulen som rullar nerför.
Har jag inte haft några positiva reaktioner och känslor i veckan? Visst att få komma till arbetet och träffa alla positiva och ödmjuka människor jag har runt mig – det är den stora glädjen, att de finns. Jag fick det än mer bekräftat av ett uttalande från en människa på arbetet när han svarade på frågan om vad som borde göras för att får bort alla s.k. alla ”a-lagare” från trappor och diverse allmänna platser. Han sa att hört förslag om att salta, sockra trapporna för att de inte ska sätta sig där men att han ansåg att alla människor har rätt att slippa förnedring och att alla människor ska ges chans till respekt. Det gjorde mig stum, att det finns sådana människor med det tankesättet idag i Sverige. Jag hade aldrig svarat så, det hade garanterat kommit en del hårda ord och ”grova förslag” ur min mun, men nu fick jag mig verkligen en tankeställare och jag funderar än.
Jag har även varit och lyssnat på Mia Törnblom och hennes föreläsning - Mera självkänsla. Det blev en betydligt positivare upplevelse än vad jag förväntat mig. Hon har en utstrålning som gör att jag vill lyssna på henne och det finns även en liten ”ståuppare” i henne. Självklara saker hon pratar om, men jag behöver en spark i baken lite då och då för att ”komma ihåg” allt det där som hon föreläser om. Hon bjuder verkligen på sig själv och sitt eget liv, vilket gör att jag känner att jag trots allt inte är så konstig och tokig. Jag är bara jag och den människan ska jag fortsätta vara trots att en del inte tycker om mig samtidigt som det finns andra som tycker om mig precis som jag är, nästan i alla fall.
En annan personlig positiv händelse under veckan är att hallens upprustning har påbörjats och sambon jobbar och sliter med det som går att göra, leveranstiderna kan vi inte göra någonting åt.
Mitt eget ego har haft en positiv och bra vecka, men runt mig har det varit mycket negativt som bara ramlar över oss hela tiden med en accelererande fart tycker jag mig märka, inte var det väl så förr? Börjar jag bli gammal när jag funderar i förr och nu, kanske men det är positiv för då har jag något att jämföra med.
Margareta G som nu ska duka upp vår frunch och se vad resten av dagen erbjuder till mig och min sambo.
Ps Så här ser det ut idag från min balkong, kolla in häcken och plogningens snöhög bakom. Ganska mycket snö har vi, häcken är ca 120 cm hög på sommaren, och just nu kommer det riktig stora och täta flingor från himlen, lite Kellogsstorlek. I går regnade det nästan och nu detta, det är härligt vi vet aldrig vad som väntar oss och det ska vi vara glada för.
Det som göms i snö … och lika som häcken verkar det vara att hitta rätt bland allt.
vid sjutiden i morse när jag promenerade till jobbet, till nollgradigt och nästan snöblandat regn på eftermiddagen. Vädrets makter äro outgrundliga, visst är det så vi brukar säga? Det kan jag verkligen skriva under på, inte är det lätt att klä sig för rätt väderlek. Det var skönt på morgonen när jag relativt pigg promenerade till en ny jobbvecka, visst kom hjärnan igång ännu bättre när temperaturen var låg och det biter i kinderna. Däremot är det inte lika lockande på hemvägen när jag vet att jag kommer att svettas och kläderna känns blöta redan innan jag hunnit ut ur centrum.
Mina två arbetsveckor har satt igång nu och det är lika trevligt och välkomnande varje gång jag kommer till jobbet. Visst har jag betydligt mindre pengar att röra mig med när jag arbetar halvtid, men just nu väger trivseln både med mig själv och mitt övriga liv betydligt tyngre än några mer kronor i plånboken. Jag har absolut fullt upp hela tiden även de veckor jag är ”ledig” samtidigt som jag försöker planera mer och utveckla mina intressen.
Idag ringde min ”lilleman” och talade om att han kommer hem till jul, snacka om en lycklig mor som nu har börjat längta efter julen och samvaron med barnen. Han ska bo hos oss när han kommer och det känns verkligen gott i mammas hjärta. På hemvägen från jobbet började jag i hjärnan att redan planera för våra trevliga gemensamma frukostar och mysiga kvällar tillsammans. Mycket prat och mycket skratt ser jag framför mig, gud vad jag längtar. Trots att det inte var länge sedan han var hemma, för att vara med flickvännen i någon vecka innan hon for till Australien, känns det som evigheter sedan vi sågs. Jag tror att det är mörkret som gör att jag längtar så mycket, jag sitter mer hemma och då finns det mer tid till de där känslorna. Jag har hoppats att han skulle komma men ändå blir det lite oväntat men mycket väntat och hoppet har funnits.
”Dragkampen” om lilleman har redan börjat, storebror menar att han får betydligt trevligare och roligare att bo hos honom. Det tror inte jag, för vad går upp mot att bo hos mamma och bli ompysslad med mat och annan service? Festerna blir kanske inte lika många, men jag anser att eftersom han jobbar så mycket under veckorna är det viktigare att ladda batterierna och varva ner än att ha aktiviteter hela tiden. Visst har jag rätt, jag kan inte ha fel i det här fallet. Vi har även andra fördelar med vårt boende – nära till hockey och närmare till stan.
Nej, nu ska jag sluta fundera, för det kommer att bli toppen oavsett … fast kanske, jag tror jag visar honom lite löjrom och gravad lax, kräftor … muta, jag? Nej, men det kan ju vara trevligt med en matbild så här inför jul =).
Margareta G som tänker lägga sig och vila i soffan ett tag efter en hård arbetsdag =), och hoppas att det blir en aning bättre promenadväder i morgon bitti.