Tag Archives: Entreprenör – företag, förening, organisation

Jag har tjatat om det tidigare …

Posted on by
10

externa_diskar

men det tål att upprepas. Servicen – var har den tagit vägen? Vi har nog valt bort den själva känner jag ibland när jag besöker och handlar på de här stora kedjorna som snart har tagit över all vår handel.  Jag är inte ett dugg bättre än alla andra, visst handlar jag en del på de stora och glömmer bort att jag kanske en dag behöver service inte bara en försäljare vid köptillfället. Att sedan försäljarna inte har den rätta kompetensen utan de är endast ”utbildade” i att sälja, att sälja till varje pris och inte kan så mycket om produkterna de säljer, är mer vanligt än ovanligt. När jag går och köper en produkt som jag inte kan så mycket om förutom att jag är duktig på att använda den vill jag kunna lita på att försäljaren kan sin sak och verkligen tar reda på vad jag är i behov av – inte bara sälja.

Visst kan det vara billigare ibland på de stora kedjorna men i slutändan blir det många gånger en dyrare produkt. För blir det något fel och speciellt när det blir akuta problem då ska jag absolut inte förvänta mig att de kan fixa mitt problem med en gång utan det ska skickas iväg någonstans eller beställas för några tekniker eller någon support har de inte i butiken. Handlar jag däremot i en mindre butik får jag oftast den service jag förväntar mig och även att de gör allt för att lösa mitt akuta problem.

Idag ångrar jag mitt inköp på en viss kedja igår och sedan är jag besviken på deras sätt att behandla mig. Jag inhandlade en liten portabel extern hårddisk i butiken, mycket därför att jag bara sett modellen hos dem, nöjd och belåten åkte jag hem för att överföra mina filer från min andra externa hårddisk som jag också inhandlat i butiken. Nu visar det sig att min ”gamla” inte fungerar, det hade blivit något glapp i strömförsörjningen, den fungerade inte helt enkelt. Inga problem tyckte jag och åkte i väg till butiken för att inhandla en ny sladd. Direkt jag visar sladden vet försäljaren vad som har hänt och säger åt mig att de har haft mycket problem med glapp och fel i dessa sladdar till den här modellen, för övrigt en mycket bra disk. Han står där och talar om för mig att han kan beställa en ny som tar x antal dagar, inte inom närmsta tiden. Jag säger åt honom att problemet är akut eftersom jag behöver filer från disken till måndag när jag åker iväg till Stockholm. Killen småflinar och säger att det kan han inte hjälpa mig med.

Arg som ett bi, fast jag visade inte det utan höll god min, åker vi iväg till en liten lokal butik och där försöker killen verkligen hjälpa mig, han tar med sig sladden och kollar om han på något sätt kan hjälpa mig om det finns någonting som skulle kunna lösa mitt problem även om han inte har en likadan sladd. De säljer inte min produkt i vanliga fall. Tyvärr kunde han inte lösa sladdproblemet men han gjorde i alla fall ett försök. Han gav mig även tips om var jag kunde tänkas hitta en lösning genom olika alternativ.

Trots att killen inte kunde hjälpa mig så var jag nöjd och belåten när jag åkte iväg från butiken, trots att jag inte visste hur jag skulle kunna överföra mina filer igår. När jag ska göra någonting ska det ske direkt, helst igår. Speciellt när det handlar om min dator och kamera.

Som tur är har jag en sambo som är mycket tekniskt lagd, trots att området inte är hans så fixade han en tillfällig lösning till mig och jag kunde kopiera mina filer. Nu överförde jag hela disken till den nya, för säkerhets skull. Det tog hela kvällen och halva natten, det gick ganska långsamt men det gick.

Sladden är inte akut längre men en sak är säker jag kommer aldrig att beställa och köpa sladden från den stora handelskedjan, jag kommer aldrig att handla i butiken mer i alla fall inte några produkter som kan tänkas behöva service någon gång i framtiden. De har sett mig som kund för sista gången och jag är en person som lägger en stor del av mina små inkomster på ”teknikprylar”.  Kläder, inredning o.s.v. . får stå åt sidan för min del när behovet av någon dator- eller kamerapryl samt ett nytt program hägrar.

Hade jag varit den första försäljaren hade det varit självklart att kanske ta en ny sladd från en annan förpackning och sedan göra en beställning till den. Nu har butiken istället missat en kund samtidigt som jag och mina närmsta inte kommer att handla där mer. Sambon har köpt en del dyrare produkter därifrån tidigare, i sitt arbete, men nu hoppas och tror jag att även han bojkottar dem.

Att hålla en butik borde handla mer om en försäljare som har gått några veckors försäljarutbildning.

Margareta G som är less på alla stora varuhuskedjor som saknar kompetensen och servicen för allt annat än att bara sälja, sälja. Speciellt när jag själv saknar den och behöver hjälp, riktig hjälp inte någon hånleende försäljare som ”klappar mig på huvudet” och tycker …

Det bästa av allt den nya hårddisken kan jag, om jag vill, ha i ”kavajfickan” och ingen strömsladd som kan gå sönder, skulle USB sladden paja så har jag hur många som helst hemma på lager, ett eget lager jag är inte beroende av butiken.  

Tänk vad en liten sladd kan medföra för konsekvenser.

Mina drömhus …

Posted on by
8

brukar inte vara i stil med de drömhus som visas upp överallt. Mina drömhus brukar vara riktiga kråkslott, som jag ser så mycket vackert i. När det ändå var dagsaktuellt genom Trivagos sevärda platser med slott och herresäten tänkte jag skriva om min egna slott, kråkslotten. Tur att jag blivit så gammal och förståndig och framför allt erfaren att jag inser att de inte ska bli mer än ett drömhus.  Det här gamla kråkslottet i Karungi – ”Skogmans” – har varit ett av mina drömhus sedan jag såg det första gången. Jag var in i huset och tittade 2003 och där var det inte mycket kvar, du gick där på egen risk med tanke på det skick som tak, golv och trappor var i. Trots det såg jag hur mycket potential som helst och läget i byn gör det inte sämre med vattnet inpå knuten.

skogmans_karungi_2003

En kreativ och duktig hantverkare kan förvandla det där till något riktigt vackert, oavsett om det är för privatbruk eller till någonting kommersiellt. Det har börjat rustas och jag har fått höra att det ska användas i något entreprenörskap. Hoppas att det blir bra och ett genomtänkt koncept rakt igenom, jag ska då komma på besök när det är klart. Har jag fel och det blir något privatboende så får de ett drömläge och garanterat ett underbart hus. Min svåger Rolf kan nog berätta hur det ligger till så vi får se om det kommer något svar.

Lite kuriosa: - Jag kan läsa att ”Skogmans” varit Karungis ”Grand hotell” under en mycket kort period. Gården blev gästgiveri och en del av Karungis ”gulaschmiljö” under den korta hektiska perioden 1914-1915, då stambanan slutade i Karungi och all frakt, post och resande mellan Ryssland och dess allierade måste byta färdmedel i Karungi.

Det egentliga kråkslottet just nu är i alla fall jag och min familj. Kommer någon in här skulle de tro att de kommit till ett gammalt sanatorium, sjukdoften måste vara äcklig här hemma. 

Vi hostar, kraxar, har ont i huvud, rygg, leder, ögon och öron. Febern verkar hoppa mellan oss, alla har spytt men vid olika tidpunkter utan att egentligen må illa, magsjukeilla. Vi tar alla möjliga medicinska supar från Paracemotal och Mollipect till Bisolvon. Vi stoppar i oss tabletter och vi dricker och dricker men ingenting biter på oss. C-vitamin, te, kaffe, vet att kaffe inte kanske är det bästa men det är då varmt i alla fall. Jag pumpar och pumpar för att få mitt kolsyrade vatten. Vi har ätit för att hålla oss ”uppe” men nu kommer det ut lika snabbt trots att ingen av oss mår riktigt illa, enda symtomen vi inte har just nu. Det enda som är stadigt är Lillemans feber som nu är inne på femte dagen, tycker jag är länge men det tyckte de inte på jourcentralen. Vi var där igår för att hämta min medicin och kolla Lilleman som har lätt för att få halsfluss och lunginflammation och en astma i bakgrunden. Han blev tydligen avsnäst av receptionssköterskan, min gamla skolsköterska såg jag att det var, med att inte springa så snabbt till läkaren. I alla fall fick han ta sina prover och som tur var visade det ingenting annat än att de konstaterade att han hade virus.

Jag kan förstå att vi blir behandlade olika på sjukhusen beroende på vem vi är, när jag läser i en av söndagsbilagorna om när två av våra största stjärnor var tvungna att lägga in sitt barn på sjukhus.  Tolv miljoner skänkte de till sjukhuset som tack för den lyckade vården samt att hela personalen på sjukhuset fick en biobiljett till premiären av hans film. Det är klart att de vill välja sina patienter. Jag kan tycka att gåvan är fin och till ett bra ändamål, däremot skulle jag nog valt att skänka pengarna till ett sjukhus med betydligt mindre resurser.    

I alla fall så fortsätter vi och några mutor ska vi inte försöka oss på för att bli väl mottagna, det beror oftast helt på personen och inte alltid på kompetensen.  Jag kan konstatera att något arbete blir det inte för mig imorgon. Får jobba lite hemifrån så mycket jag orkar.

Margareta G som nu behöver gå och vila framför TV:n. Så mycket tittande på burken och så mycket läsning av alla bilagor som sker här och nu är det länge sedan. Trots att jag har en nästan oläst Filter liggande och väntar, men jag tar inte in något intressant just nu och då duger bilagorna absolut lika bra. Filter är en tidning som jag verkligen kan rekommendera men vid sjukdom rekommenderar jag lättlästa bilagor där du inte behöver fundera eller tänka.

Vi sover till och med i olika rum för att få någon stunds vila, det har hostats från tre olika rum på olika tider och ibland i kör hela nätterna. Att få läsa på nätterna med lampan tänd, hela natten, jag kanske börjar sova här inne på kontoret i framtiden också. =)

Jag vill inte ramla …

Posted on by
9

 tillsammans_blir_vi-starkare

och slå ihjäl mig på vägen mellan hemmet och jobbet, inte heller mellan jobbet och hemmet. Jag vill kort och gott inte ramla och slå ihjäl mig. Det känns som att jag går med risk för livet som insats, varje dag när jag vandrar mellan dessa två målstolpar. Vi bor i Luleå, en ort som förväntas ha snö och is den här perioden och det här året har vädergudarna verkligen lyckats.

Nu ska jag inte skriva att jag inte gillar vintern, för det gör jag. Hade jag inte gjort det, gillat vintern, finns det andra platser att flytta till. Däremot tycker jag att kommunen kunde bjuda till och anstränga sig, för oss som väljer att promenera till och från arbetet istället för att välja det mindre miljövänliga alternativet – bilen. Varje år är det samma sak, är det inte budgeten som är slut innan vintern har ”börjat” så är det som i år, bara tyst. Oj, är Luleå en vinterstad, det visste vi inte verkar de tänka varje år. Jag går på riktiga isbanor, varje dag och inte minsta tillstymmelse till sandat eller saltat finns det på långa trottoarsträckor där jag glider ner med mina fötter.  Jag kanske måste börja ta bilen till jobbet varje dag för att känna mig något så när säker. Nu ska jag inte skriva om snöröjningen och vägplogningen för den behöver ett eget och mycket långt inlägg för sig själv.  

Hur ska vi kunna ta hand om nya presumtiva kommunmedborgare, när vi inte kan ta hand om oss som redan finns här och förhoppningsvis vill stanna kvar.  Tillväxten är viktig, men för att få den positiva tillväxten ska vi först och främst värna om och se till att vi som redan är befintliga kunder i kommunen är nöjda. När vi har nöjda kunder kan vi börja med att locka och marknadsföra vår kommun, även vi som kunder kommer då garanterat att hjälpa till. Allt jag gnäller och klagar på, sprids vidare till ett antal personer och de i sin tur sprider det negativa några steg till. Kommer jag från någon sydligare del av landet och upplever den dåliga snöröjningen, inte blir jag kvar länge oavsett hur mycket jag älskar vintern.

Skulle jag som lulebo med gott samvete, marknadsföra Luleå som ett bättre alternativ än någon annan ort i Sverige? Mitt svar är nej. Vi har det inte bättre här. När vi flyttar, vill vi flytta till något bättre. Det är en stor omställning att flytta och byta ut den invanda miljön och då måste vi ha ett bra alternativ. Service – då har jag täckt in allt. För som jag skrivit så många gånger tidigare, så handlar allt om service oavsett om det är kommunala verksamheter såsom snöröjning, barnomsorg, tillgänglighet m.m. eller inom den privata sektorn. Framförallt är vi alltid kund inom den kommunala sektorn på ett eller annat sätt.

Jag trivs med mitt liv men det är inte på grund av att jag lever och bor i Luleå utan för allt det andra som finns inom och runt mig just nu.

Luleås ledning pratar mycket om att expandera och bli större och större, jag har inte förstått och jag kanske är dum, men varför är alltid störst bäst? Samarbete kommuner mellan, har de någonsin hört talas om det? När inte ens kommuner kan samarbeta och tänka långsiktigt för länet hur ska vi då kunna förvänta oss att den lilla hantverkaren eller slöjdaren ska kunna samarbeta och dela med sig.

Jag tillhörde en liten minoritet i Luleå, när dragkampen om var Ikea skulle placeras, hela tiden hoppades på Haparanda och såg fördelarna med placeringen.  Både geografiskt och vilket lyft det skulle bli för människorna i en ort som drogs med mycket stor arbetslöshet, ett samhälle som var dött och där många gick med sänkt huvud, bildligt talat. När beslutet togs, innan första spadtaget, träffade jag många människor från orten och det hade skett en förändring i deras sätt att bete sig, huvuden lyftes upp och smilgroparna kom fram.  Nu såg man människor på stan i Haparanda, från att tidigare varit ensam vid de tillfällen vi besökte orten.  Visst har det skett och sker en del negativa tendenser i och med etableringen och utflyttningen av centrumkärnan till Ikea, samtidigt som jag kan fråga mig vad som hänt om inte etableringen hade blivit av, hur hade Haparandas utveckling sett ut då? Det tål att tänkas på när vi kritiserar.

Det här blev ett riktigt glidande inlägg mellan ämnen som började med Luleås glatta gångbanor och slutade med … det är inte slut ännu, bara mitt inlägg som avslutas här.

Margareta G som funderar över de människor som bor och verkar i de norra delarna och ständigt bara gnäller och klagar på vintern, snöskottning och kylan. Varför väljer de att bo här om det är så fruktansvärt, det finns betydligt fler platser i världen som inte har det här klimatet.

Men en sista … Vi måste dra åt samma håll för att nå tillväxt – stor som liten.

Utbildningsdags?

Posted on by
4

kunskapstavla1

I december annonseras det om ”stängt på grund av utbildning”, oftast på fredagar. Varje dag är det några annonser som informerar om att företaget har stängt eftersom de har utbildning eller inventering på fredag. Hela personalen medverkar i samma utbildning oavsett yrkesgrupp, det kallar jag en verklig satsning på kompetensutveckling. Satsar företaget så mycket pengar på utbildning för alla vid ett och samma tillfälle borde deras budget för den enskilde anställde vara ganska bra.

Tyvärr är inte sanningen sådan . Det finns bara olika namn i december för fest och personalstimulerande gemensamma aktiviteter. Övriga delar av året satsas det i många företag +/- 0 på kompetensutbildning i företagen. I det företag jag arbetade tidigare fick jag sammanlagt två utbildningsdagar under tio år, skrämmande men sådan är sanningen – det kostade. Vad kostar det företagen om de inte ger sina anställda den nödvändiga utvecklingen inom sin yrkeskategori. De tappar all mark i förhållande till de som satsar. Speciellt inom tjänstesektorn är det märkbart och det ser jag tydligt .

Vid ett tillfälle när det fanns pengar genom ett EU-projekt för kompetenshöjande utbildningsåtgärder sållades en del av personalen ut och de som hade högre kunskap inom området fick inte delta, istället för att även höja den nivån ett snäpp.  Vi skulle alla vara på samma nivå, eller hur tänkte ledningen egentligen? Var de pengarna tog vägen vet jag inte, men i rekvireringen av pengarna redovisades de som använda på varje person i organisationen.

Det borde ses som en positiv kostnad i företaget, att utbilda personalen, samtidigt höjer de sina intäkter i ett långtgående perspektiv och kan behålla eller skapa sig ett gott rykte genom sin skickliga personal. En obligatorisk kurs för alla anställda borde vara – Hur du bemöter en kund – oberoende av yrke jobbar vi alla för någon presumtiv köpare oavsett inom vilken bransch vi verkar i.  

Jag gillar själv utbildningsdagarna i december, fest är nästan alltid trevligt, men på något sätt tycker jag att vi 2008 ska kunna skriva att det är stängt på grund av exempelvis trevliga personalaktiviteter, varför ljuga om något när alla vet och förstår sanningen bakom annonsen.  Jag vet att skattemyndigheten kräver lite motprestation, men till och med skattemyndighetens personal känner till sanningen, det är inga dumskallar som jobbar där.  

Jag skulle bli glad om jag såg en annons där företaget visar att de även satsar på lite trevliga och mer fritidsbetonade aktiviteter till personalen. Det skapar gemenskap och det ska vi inte skämmas för att vi vill uppnå.  Jag ser verkligen fram mot en sådan annons – det företaget …

Det är en tradition och den ska vi vara rädda om, snart försvinner kanske den lilla uppmuntran. Trots allt finns det företagare som uppmuntrarr sina anställda och kunder oavsett om det är avdragsgillt eller inte.

Margareta G som bekostat sina kurser och den kunskapshöjning hon velat uppnå med alldeles egna medel, det märks ibland att plånboken inte varit så välfylld.

En undran
Varför kallar vi vi ”svarta tavlan” för svarta tavlan fortfarande, trots att den nästan alltid är grön? Har det att göra med att vi alltid gjort så och då går det inte att ändra? Jag döper om den till kunskapstavlan från och med nu.

Ett möte med andra människor…

Posted on by
4

tillför mig alltid någonting med oftast positiva erfarenheter. Varje möte är en ny erfarenhet, inget är det andra likt även varje morgon när jag möter sambon är det ett nytt möte och en ny händelse. Ingen morgon är exakt som den tidigare och så är det också i mitt möte med andra.

I går eftermiddag var jag på en middag i Strömsund tillsammans med drygt trettio andra människor i alla åldrar, det är inte åldern som har någon betydelse utan att alla dessa människor varje år, i år var det elfte året i Strömsund, arbetar ideellt med höst- & hantverksdagarna. Margareta som håller i trådarna säger att det tidsmässigt upptar en halvtidstjänst för henne varje år, ideellt. Vem kan tro det för att arrangera ett två dagars evenemang, och nu skriver jag bara om hennes egen tid.

Vid varje avslutningsmiddag blir frågan om de orkar ett år till och varje år har de sagt ja. Vad beror det på att de är så entusiastiska och vill fortsätta, trots att de inte tjänar något privatekonomiskt på evenemanget utan ”bara” får jobba och slita från tidig morgon till sena kvällen i flera dagar. De hinner knappast själva gå runt och besöka utställarna och njuta av tillställningen.

Hur kan det komma sig att det är så många yngre förmågor som år efter år ställer upp, gratis, eller att de äldre inte ”lägger av” för att orken inte finns? Jag har inte svaret men jag kan spekulera i det jag ser och hör. Det handlar om självklara saker som sammanhållning, samarbete samt att alla drar åt samma håll i bygden och familjerna. Det finns tre generationer som arbetar sida vid sida för ett gemensamt mål, att göra allt till ett lyckat och uppskattat arrangemang. Idag hörde jag en som precis blivit morfar, snart kanske det är dags för den fjärde generationen.

Vi var tre utsocknes som var inbjudna till gårdagens middag. Min ena vän brukar arbeta ideellt de här dagarna så hon tillhör järngänget. För mig var det andra gången jag var inbjuden, en gäst i sammanhanget, tillsammans med en annan god vän som skulle avtackas för sitt engagemang i deras förening.

Mitt möte med dessa människor gör att jag också växer varje gång, när jag ser och hör hur det kan vara. Ibland tappar jag nästan tron på att den genuina sammanhållningen och det samarbetet, utan dollartecken framför ögonen, finns kvar. Då är det en värdefull upplevelse att få möta alla de har fantastiska människorna.

Genom de här människorna har Strömsunds höst- & hantverksdagar blivit ett starkt varumärke. 

Det är inte bara uppskattade vokabulär som Margareta får höra utan mycket skit får hon också ta mot. Jag ser inte all skit som negativ, i de flesta fall handlar den om hennes höga krav på organisation, planering, kvalité och helhetsgreppet som hon vill ha. Fallerar det så tappar de direkt sitt starka varumärke och Strömsunds höst- & hantverksdagar blir som vilken annan marknad som helst.

I dag klarar de sig till och med bra i konkurrens med skördemarknaden i Boden, den inföll samma helg i år. Någon utställare tackade nej till skördemarknaden trots att de finns i Boden, några var på båda platserna och en del sa att de hellre valde Strömsund eftersom de säljer bättre. Då ska jag och du ha i åtanke att marknadsföringen i pengar skiljer sig enormt, i Strömsund några affischer, en liten annons i dagstidningarna samt ett programblad i några hundra exemplar. Skördemarknaden, ett likhetstecken med Boden kommun, jag tror att de har egna bilagor i dagstidningarna samt helsidesannonser, reklam i radio- och TV. Besökssiffrorna skiljer sig också nämnvärt, av naturliga skäl. Sedan vill de att Strömsund ska flytta på sin helg, vad är det rädda för kan jag undra?

Med det här inlägget vill jag ha skrivet att, varje gång jag möter någon så är det ett nytt möte och jag kan lära mig något av alla nya möten och genom att lära mig något nytt så blir jag förhoppningsvis lite klokare.  

När jag får skit ska jag alltid fundera över varför, konstruktiv kritik vill jag ha, men skiten kan jag lämna över direkt och slänga i latrinen, i stället fundera vad det är jag gör så bra att någon måste kasta avfallet över mig.

Margareta G som tycker att all skit är inte skit.

Ps. Middagen var god, både varmrätten samt tårtan med kaffe.

Jag har en vän …

Posted on by
Reply

som säger vad hon tycker och tänker. Oftast har hon rätt, men det hon säger är ord som jag själv inte skulle kunna uttrycka i andras närvaro, mellan henne och mig …

Jag håller inte alltid med henne och vi har varit mycket oliktänkande och vi har sårat varandra ibland, men hon berikar mitt liv med sina åsikter och tankar. Nyligen har hon blivit fruktansvärt illa behandlad av sin arbetsgivare, framförallt av ledningen men även av myrslokarna som finns på företaget av både anställda och den styrelse som finns, kanske manipulerad av någon. De som tiger, håller de med eller är de rädda?

Hon var  deppad när det beslutades att hon inte behövdes för hon brann för ”sitt kall” och gjorde det för bra. De arbetsuppgifter hon utförde kommer ingen annan att kunna göra på ett mer perfekt och tillfredsställande sätt, hon gav allt och lite mer. Den respons hon har fått från alla deltagare är helt otrolig och det kommer ingen att klara av på företaget, ingen försöker nog ens, utan det är ett spel för gallerian att de ska fortsätta, det kan de inte göra eftersom det handlar om arbetsbrist. Trots att jag läser att hennes uppgifter finns nedtecknade på andra personer. Var det inte arbetsbrist?

Jag är glad att det ringer människor runt om i landet och vill köpa hennes tjänster idag, trots att hon inte ska börja fundera på sitt nästa liv nu eller de närmaste dagarna. Människor som mött henne i professionalismen vill nu ha kontakt och hjälp av henne att se helheten i sina företag.

Idag utan att överhuvudtaget ha börjat söka ett nytt arbete är hon fullproppad av möten med människor som vill köpa något av henne. Hennes enda problem är hennes tidigare arbetsgivare, ryktet deras är inte det bästa speciellt inte bland andra företagare när det gäller samarbete.

Ingen kan ta av henne de kunskaper hon fått genom åren och jag är säker på att hon kommer att förvalta dem på bästa sätt.

Margareta G som funderar och önskar henne allt gott fortsättningsvis.

Söderläge i norr …

Posted on by
12

såg du programmet, om inte, missa inte reprisen av programmet idag klockan 15:15 eller se det på webben här.  I slutet av programmet besöker de en av Sveriges vackraste trädgårdar som finns i Puoltikasvaara. För att förstå det fantastiska arbete och hur väl planerad trädgården är bör man känna till hur långt norrut den faktiskt ligger. Kolla på kartan.

Dottern till grundaren, Ruth Ormmalm Olsson som också medverkar i programmet, har jag skrivit om tidigare i mina inlägg över hennes skapelseförmåga, de sitter i generna och de har på olika sätt använt sina idéer och sin lust till att skapa .  Besök hemsidan och ta del av hennes drömmar idag och kanske i framtiden att hon fortsätter med mammas handlag.

Njut och se en underbar trädgård, idag Söderläge klockan 15:15 på TV2.

Margareta G som ska se det en gång till och njuta, förkylningar gör det mer legalt att ligga i soffan på dagtid.

Ute till havs …

Posted on by
2

i mitten av augusti, var vi ett tjejgäng på räkfrossa med båten Laponia i Luleå. Där fick vi som namnet, frossa i räkor med sallad, olika ostar och bröd och framförallt njuta av en härlig kväll i uppsluppet sällskap och skön underhållning. Vi hade också tur med vädret, för i det här fallet har vädret stor betydelse. En vacker båttur i närområdet som man gärna gör om, åtminstone en gång per säsong. Det är ett bra exempel på ett enkelt och lyckat entreprenörskap.

I alla fall fick jag det här receptet av en i sällskapet, några dagar senare och jag förmodar att det är ett bröd som vi åt av den kvällen. Ett stort plus, förutom att det var gott, är att det är superenkelt att baka. Baka och smaka.

Laponiabrödet

16 dl vatten
3 påsar torrjäst
2 kg vetemjöl special
1 dl linfrön
1 dl olivolja
3 msk salt
gourmetsalt
olivolja

Blanda vatten, vetemjöl och jäst. Tillsätt olja, finsalt och linfrö. Låt allt detta blandas 15 till 20 minuter i en hushållsmaskin. Häll smeten i en smord långpanna, låt jäsa till degen nästan ”rinner över”. Ringla över lite olivolja av god kvalité och toppa med gourmetsalt. Grädda i 1900 under 50-60 minuter.

Svårare än så var det inte.

Margareta G som ska baka det själv när ledigheten kommer och jag kan sätta mig ner och väl smaka.

Jag fick en kommentar …

Posted on by
3

från en ny blogg idag, ny för mig. Det är alltid roligt när någon kommenterar det man skriver och självklart ännu trevligare när det är positivt och jag ser att det är från någon som skriver det jag vill läsa.  Jag var in och kollade när jag fått meddelandet från wordpress.  Jag gillar verkligen och är en smula avundsjuk över alla duktiga människor som finns i ”vårt eget” Sverige och hur bra vi kan förhålla oss till öviga världen när det gäller kreativitet och framförallt idéer.  

Jag brinner ju verkligen för alla människor som finns runt i kring oss, trots att jag inte är någon storköpare av deras produkter, fast jag skulle vilja vara det men ekonomin säger stopp och belägg.

Jag anser att de ska ta ordentligt betalt för jag vet hur mycket tid de lägger ner på sitt skapande. Det har jag skrivit om tidigare det här med att det inte är dyrt utan det är din egen ekonomi som tycker att det är dyrt. När jag själv gör en helrenovering kommer jag att köpa långsamt och med tanke över vem jag handlar av. Visst är IKEA och all andra ”billighetskedjor” lockande ibland och det finns bra alternativ hos dem också men ska jag köpa en present och ge något så väljer jag aldrig dessa kedjor. Jag vill att det ska finnas omtanke i mitt val och de är det jag ser överallt hos de slöjdare och hantverkare jag möter. Kjell Berlin är en av de slöjdare som jag beundrar, att ta och känna på hans slöjd en gång räcker för att aldrig köpa liknande hos andra butiker.

Jag har idag valt att arbeta halvtid eftersom jag inte tror att jag klarar mer i dagsläget p.g.a. mitt tidigare arbetsliv. Jag jobbar inte halvtid i verkligheten, men jag gör det på pappret. Min övriga tid åtgår till mycket eget jobbande som inte generar i någon ekonomi utan jag gör mycket ideellt till mig själv och andra och det som kan generera i pengar är jag självklart tacksam över.

Jag har en dröm … och den drömmen tycker jag om för den handlar om alla de här duktiga människorna. I drömmen ingår också en egen dröm om mitt eget intresse för papper. Ja, du läste rätt jag har en passion för papper och kan verkligen gå igång på olika sorters papper.

Margareta G som inte är riktigt hundra när det gäller mina egna intressen och drömmar.

Nu är ”fisketuren” över

Posted on by
Reply

 

Fisketur och fisketur, för mig var det en stund med kameran i Laxholmen, runt och kring kraftverket som försörjer stora delar av landet med elkraft.  Det är vackert trots att kraftverket till stora delar tagit död på Luleälven och dess naturliga flöde. Första bilden visar delar av den väg älven rann innan kraftverket byggdes.  

På fotot under ser man till höger Laxholmens camping en naturskön plats som är uppskattad av både husvagns- och husbilsfolk samt även en del tält kan man se där under högsäsongen.

För några veckor sedan läste jag ett reportage om Laxholmen och sommarcaféet, med en oviss framtid.  Det är synd för på Laxholmen i Forsnäs finns en bebyggelse med mycket gamla anor, de nuvarande uppförda under 1700-talet. Där finns ett flertal välbevarade byggnader såsom bl.a. stuga, rökbod, isbod, båthus samt ett flertal bodar. Här i området finns också ”engelska kanalen” och ett flertal fornlämningar. Ett av landets nordligaste labyrinter finns också här.

I fjol var jag och vandrade på den gamla älvbotten och det var spännande att se hur den ser ut och vilken växtlighet som finns där idag.

Det är svårt med marknadsföring att hitta den rätta vägen och de här duktiga entreprenörerna som de trots allt är har det inte lätt. Det gäller att överleva övriga tider på året också. Kanske ett samarbete och nya idéer med denne driftige man?

I alla fall var inte fisketuren så lyckad i alla fall inte långvarig för den store fiskaren, en laxöring hade han på kroken men den kunde släppa taget så någon nyfångad fisk till middag blev det inte, det får gå lika bra med korv idag.

Margareta G som snart packar väskan och drar mot Luleå för ännu några dagars jobb.