En dröm …

som alltid finns där, hela tiden oavsett var i aktiviteten de befinner sig -före, mitt i eller efter.

Den verkar alltid vara på hugget hos fiskeentusiasterna, drömmen om den där riktigt stora eller den där speciella fisken -den som ”aldrig” nappar men de vet att den finns där. Det underbara med den här drömmen är att den alltid är positiv, den försvinner aldrig.

Därför valde jag en fiskares olika drömlägen som mitt inlägg i fototrissens tema – dröm, från en härlig fiskekväll längs Luleälven. Inte med mig som fiskare utan med mig som den där som gillar att vara med, men sysslar med helt andra saker än att just fiska. Utan mig skulle det inte finnas så mycket bildbevis på vad ”vi” gör och vad ”vi” får på kroken.

Drömmen före – nu kommer det att nappa ordentligt känslan i kroppen säger det.

Drömmen mitt i - nu vakar det ordentligt, kände att något var där och nafsade.

Drömmen efteråt – men nästa gång tar jag den -då …

*

Kategori | Fototriss | Dröm | hos Bildgatan

Fler med drömmar hittar du i länkarna hos Fototriss.

-Bildgatan -

Ps. Jag vet att det är fyra bilder men den första är bara en ingress (en fotografisk sådan)

Inget är som att vänta i väntans tider …

och är det något som jag inte gillar så är det att vänta, helst skulle saker ha skett igår. Lite som ett barn när något roligt väntar bakom hörnet (under vattnet). Tålamod är inte min starka sida.
-
Jag kan tänka mig att det är så de känner de ”stora” fiskarna (inte djuret utan de som utövar sporten) att det är mycket väntan och många kast blir det innan resultat nås. Nu upptäckte jag en trevlig väntan i lördags. Jag hade tagit med mig metspöt, bara för att. Kunde ju kasta ut det och sitta där i solskenet och njuta utan större ansträngning.
_

Det var bara en sak som fattades – flötet. Nå, inte var jag ledsen för det, men sambon kom på att jag kunde bottenmeta. Bottenmeta? Det går alltså till så här (ungefär,  har inte 100 koll) man sätter mask på kroken och en tung tyngd som ska hålla nere (och kvar) kroken, masken och draget någonstans där vid botten. Sedan kastar man ut det hela och så är det bara att vänta …

Jag behövde inte ens kasta ut eller hålla i spöt … det fanns ett lämpligt hål i stenarna där jag kunde ankra fast spöt. Sedan var det bara att vänta …

Det var en väntan som som jag inte ens märkte av. Jag kom inte ens ihåg att jag väntade på något. Allt skötte sig själv och jag kunde ligga och njuta av solen, gå omkring i området och fota. Att vänta på något kan vara trevligt, om vi inte ens märker att vi väntar.

Allt fortsatte sådär. Jag njöt och både håv och spö fick vänta och de kanske väntar ännu. Vem säger att det är jobbigt och långtråkigt att fiska? Allt sköter sig själv. Vad gjorde jag? Fiskade så klart =)
”Inget är som att vänta i väntans tider” – ljuvligt.

_

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 352 -Vänta och 353 -Väntan

-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som hoppas på fler fisketurer och mer fiske. Fiskarna spelar mindre roll för min del, men för sambons skull hoppas jag såklart på stor fiskelycka och att monstren han hade på i helgen kommer in i röken nästa gång.

-
Jag kunde i alla fall konstatera att bottenmeta är lika med bottennapp – ingen fisk och nappet (om det kommer) kommer från botten.

Flygande detaljer …

är det som gör att vi kommer till slutmålet.

draget som måste flyga i luften …

i samarbete med haspeln som måste vevas ordentligt flygande i luften

linan måste flygas långt i luften …

för att de flygande drömmarna … och håven flygandes ska kunna ta upp gäddan flygandes i luften …

och sedan landande på säker mark.

-

Kategori | Lördagsmixen –flygande.
-
Det är också temat som Shannara vill att vi ska förmedla i lördagsmixen. Följer du länken hittar du andra som deltar klicka här –  >>>
-
Kanske en lite flygande illustration av ordet men det blir lätt så när mina hjärnceller försöker samsas kring tankarna.

-
Avsändare Margareta som annars har fotat en del annat som flyger idag och kanske varit lättare att förstå men som någon en gång sa, allt ska inte vara så enkelt och inte heller lätt att förstå. Detta var i alla fall enda fångsten för dagen, den som vi fick upp. Jag skriver vi för vi samarbetade med håv och spö -fast jag inte kunde släppa kameran trots att någon sa -lämna kameran.

Tyvärr …

kom regnet med Johanna som tur var vi på väg från Luleå och här i Forsnäs har det varit en fin dag. Jag, sambo. lilleman och mamma är nu här och har haft en bra dag tillsammans. Jag blev så glad när han ville följa med trots att det bara blir en natt och i morgon tar han bussen tillbaka till Luleå. Det blir tidigt på morgonen för så ofta går inte bussarna och han ska sammanstråla med alla sina ”hemvändare” i morgon.

Lilleman har tvärtemot storebror aldrig varit så intresserad av friluftslivet och fisket har han inte upplevt så många gånger i vuxen ålder. Hans uppväxt har mest bestått av de idrottsliga utövningarna, något annat har inte funnits utrymme för. Idag åkte vi iväg för en fisketur men vi hade bara ett gammalt kastspö som mor haft en gång i tiden, sambon hade glömt sitt hemma och han var inte lika desperat som jag var förra helgenoch då gällde det något så viktigt som en glömd sladd. =)

LIllemans fiskelycka

Väl på plats skulle han prova kasta med spöet och blev stående ett tag, han konstaterade efter några kast att man ska ha tålamod, så sant som det var sagt. I alla fall fortsatte han kasta och helt plötsligt hörde jag några läten från platsen där han stod.  Han hade fått en fisk, nu var det bara en gädda men lika lycklig var han. Sambon fick ta av den från kroken och ta fram yxan, sedan bad jag honom ta upp och hålla i den för att jag skulle få ta ett foto och skicka till honom, alltid något att visa för kompisarna, misstänker att de heller inte är några storfiskare. Han visste inte riktigt hur han skulle göra, var nog lite rädd för att den levde, han hade minsann sett hur den rörde på sig även efter sambons dödshugg.  Tillslut lyckades (tordes) han och jag fick några riktigt fina foton och glädjen lyste ur ögonen och leendet var stort på honom.

Vad sysslade jag med när de andra kastade och metade? Nu stod sambon mest och pratade med ett tyskt par som hade parkerat sin husbil i närheten och där blev han stående  i ”timmar”.  De tyska paret var på genomresa i Norden hade varit i Finland och kom nu från norra Norge och fiskade tydligen en hel del. De hade varit till Laxholmen och Laxede tidigare för cirka fem år sedan, sambon som är duktig  på tyska och framförallt inte rädd för att prata hade nog stått kvar ännu om inte …  Nu kom jag från min fråga och svaret på det hittar du här ”Det närmaste …” som vanligt flummade jag iväg lite och lilleman undrade och skakade på huvudet över det jag roade mig med, olika är nöjena i livet.

Nu har vi ätit gott, mat är hans stora passion, badat skönt och kortleken har kommit fram. Det är så kul att se hur mamma lyser upp när hon har något av sina barnbarn i närheten, hon lever länge på de stunderna.

Avsändare Margareta som nu ska se på lite på slutet av något TV-program som de andra sitter och skrattar med eller åt, sedan blir det garanterat lite spel.

Ps Mamma gillar gädda och nu fick hon en av barnbarnet som hon fileat och ska ta med sig hem. Gäddsufflé är inte fy skam trots att jag själv aldrig skulle tillaga det. Hon sa att hon kommer att tänka på lilleman varje gång hon äter en bit av fisken och det kommer hon att göra och prata om.