Kategori | Onsdagstema | Fotohälsning med lite humor | hos Bildgatan
Fler fototexter med glimten i ögat hittar du i länkarna hos Onsdagstema.
Kanske har han glömt eller så hånskrattar han fortfarande.
och bidraget till mamma skulle bli femtusen kronor, eventuellt tiotusen om vinsten låg på över en miljon? Vad har jag uppfostrat mina barn till? Jag erbjöd mig ju till och med att skriva ner vilken kamera jag ville ha och alla bra inköpsställen, tyvärr bara ett leende och inget större gensvar.
Nu förändrades resultatet i drygt åttioåttonde minuten och oddsen blev inte detsamma samtidigt som sista matchen inte påbörjats, nu var han säker på det resultatet och fick rätt, så en tolva satt och sedan uträkningen av allt annat ger han åtminstone någon tusing. Kul, men mamman funderar fortfarande -om jag skulle vinna … Jag frågade sambo (och vi är inte ens släkt) hur många kameror jag skulle få, inte om jag skulle få och svaret var precis det jag ville höra. Därför tror jag att jag byter blodsband samtidigt som jag lider med honom, att vara så nära … men ändå så långt borta.
Det är ju ett ganska blankt papper i mitt liv att den där drömvinsten kommer lite då och då även om alla telefonförsäljare försöker få mig att tro att jag är en av de få utvalda. Nu har jag ju inget foto på det där blanka alternativet och jag vill inte heller ha det eftersom jag fortfarande vill tro att den kommer välfylld, kanske att man måste spela lite då? Shannara ville idag att vi skulle illustrera något blankt.
Vad är annars blankt? Det enda blanka som dagens promenad genererade i var vattnet i ankdammen och det får gå lika bra som selleri, eller hur det nu var.
Kategori | Lördagsmixen –Blank
Här hittar du fler blanka foton om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix
Margareta som hade hoppats att alla förstår och kan se skillnaden mellan det jag skriver i allvar och med glimten i ögat. ”Ibland” har jag en känsla av att vi inte alltid förstår varandra om vi inte lägger till den lilla smilegubben, som jag har försökt undvika men numera lägger till alltmer eftersom min ironi inte är helt klar och några blir så allvarliga. Min ironi är ofta en sanning med konsekvens, hette det inte så när vi som barn lekte ryska posten?
Jag vill helst inte använda smilegubben och i fortsättningen får ni tro eller veta eller bara läsa mellan raderna. Jag gillar inte smilegubben som ett attribut för text och får acceptera, om inte det jag skriver blir rätt (i min tanke), då är jag dålig men det får jag ta för jag orkar inte med den där gubben mer än i kommentarer. Inte i min egen löpande text, där ska den inte finnas. jag är nog en ganska knepig och konstig person men jag hittar inte smilegubben i min egen svenska och grammatik och eftersom jag själv försöker lära mig så … jag avstår.
Ps Förresten visste ni varför män är hjulbenta? Svar – Oviktiga saker sätter man inom parentes.
eller bara en stunds sjukt roligt inför fredagskvällen
*
Bildgatan som hittade denna hos Jenny och var tvungen att sno den som omväxling till det som jag ”roat” mig med den sista tiden här på bloggen.
*
Kategori | Beates spontana hos Bildgatan
första priset tillsammans med Jess och Shannara. Världens mest misslyckade foto och jag delar första platsen! Alla i hela världen hade chansen att vara med på samma villkor, som de har när världens (årets) bästa foto ska utses någonstans och något glassigt, riktigt prestigefullt pris ska delas ut. Här hade hela världen chansen att få Beates prestigefulla pris som vinnare av det mest misslyckade fotot någonsin och nu pratar vi inte bara det här året utan evighet, allt som hittas i arkiven. Mitt bidrag som vann hittar ni här ”Norrbottensteatern brinner …”
-
Var det det här jag drömde om när jag började att ta till mig digitalkameran och njöt av att gå med den i vår natur för att föreviga allt det vackra runt ikring oss? Nja, kanske inte riktigt men jag har ju åtminstone vunnit. Att jag sedan får dela det med två andra misslyckanden gör inte så mycket. Det är bättre att stå tre högst upp än att hamna på den där tredje avsatsen och ändå se lika glad ut som de som står två avsatser högre, det kan inte vara lätt. Eftersom jag inte är så lång (i centimeter över jordytan) hade det gjort att jag sett ut som en ännu större förlorare.
-
Nu ska jag berätta en hemlighet som ni inte får berätta för Beate. Den bild jag vann med var egentligen inte den som jag deltog med utan den var bara en fortsättning och illustration över hur resten av den kvällens fotograferande såg ut. Snälla ni … berätta inte för jag vill så gärna ha ett pris i min brevlåda (brevnedkast heter det väl när jag bor i lägenhet).
-
Eftersom Beate var och fortfarande är enväldig domare så är det ingen idé att ni ens tänker tanken att överklaga eller går vidare till någon högre rätt, det finns ingen i det här fallet. Inga tre veckor har ni på er eller någon annan chans till överklagande hos Länsrätten, tyvärr för er som skulle vilja men jag är nöjd, mycket nöjd över det.
-
Mitt misslyckade foto är tolkat och juryns utlåtande låter så här, -”Hennes bidrag ser ni i mitten och det är inget konstigt alls med det misslyckade fotot. Jag menar varenda människa ser väl att det är en elefant som strosar runt på torget och får beskydd av små älvor. En scen som tagen ur Sagan om ringen.
-
Nu skulle jag kanske ta och läsa ”Sagan om ringen” för jag har den hemma men har aldrig varit intresserad av den typen av litteratur och se vilken god tolkare jag är utan att varken läst eller sett filmen (det finns garanterat en sådan).
-
Avsändare Margareta som skänker Beate en tacksam rosa tanke genom att kombinera dagens rosa inlägg och rosa bandets kampanj med mitt tack till den prestigefyllda vinsten.
-
PS. Ännu ett misslyckande med tanke på den enväldige domarens förhållande till rosa, brist på förhållande. Kanske åtminstone blommornas form kan få ett aha. En sak är då säkert Beate är den bäste domaren … utan protester.
*
eller kanske det här?
Avsändare Margareta som snart säger godnatt -jag vet att klockan inte ens slagit midnatt och före det brukar inte jag inta sängläge men kanske ikväll.
Efter många långa månader av kyla och vinter (fler än vanligt) så är det äntligen vår och
grillsäsongen är här. Därför är det viktigt att påminna er alla om hur det går till, eftersom det är den enda matlagningen som en riktig man gör. Förmodligen eftersom det medför vissa risker, tändvätska, eld osv.
När en man erbjuder sig grilla händer följande rutin
-Kvinnan handlar maten
-Kvinnan gör en potatisrätt, sallad, vitlöksbröd, en eller ett par såser och förbereder efterrätten
-Kvinnan marinerar köttet lägger det på ett fat tillsammans med de nödvändiga grillverktygen
samt nödvändiga kryddor. sedan bär hon ut det till mannen som sitter bredvid grillen – med ölen i handen.
-
Här kommer det viktiga
-Mannen placerar köttet på grillen och tar sig en whisky, mannen vet exakt hur många whisky det går på en köttbit.
-
Fler rutiner
-Kvinnan tar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, underlägg osv.
-Kvinnan går ut till mannen och säger att köttet bränns vid, han tackar henne och frågar om hon kan gå in och hämta whisky medan han vänder/räddar köttet.
-
Viktigt igen
Mannen tar bort köttet från grillen och lämnar över det till kvinnan.
-
Ännu mer rutiner
Kvinnan lägger på ren duk och dukar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, sallad, bröd, potatis samt såserna
Efter maten dukar kvinnan av samt diskar m.m.
-
Viktigast av allt
Alla tackar mannen för den goda maten och berömmer honom för hans färdigheter
Mannen frågar kvinnan om hon njutit av sin lediga dag? När han ser hennes reaktion så kommer han fram till (som han misstänkt länge) att det aldrig går göra en kvinna nöjd.
Avsändare Margareta som erkänner – det var sambon som grillade och det gör han så bra.
-
Ps Mer lägligt kunde jag inte fått dessa rader från svägerskan, när jag igår lagt in köttet för marinering i rumstemperatur, kokat potatisen, gjorde klar salladen och den kalla såsen till middag – men självklart var det sambon som grillade och det gjorde han med bravur. Efter att jag dukat och ställt i ordning så var det bara att sätta sig ner och njuta av den goda maten. Mamma diskar och vi drar fram och det är hon så nöjd med, även jag känner belåtenhet över den arbetsfördelningen.
-
Men till hans försvar kan nämnas … han står även ofta vid den vanliga spisen -så och whiskyn lämnar han kvar i flaskan.
för det här? Den första var ju inte fel, men ändå …
Avsändare Margareta som hittar en hel del när jag gräver … i min dator och rensar.
på cykel får vara modell för de tre vinklar som fototrissen denna vecka ska visa. Man tager vad man haver … när det inte kan bli något vinklat utflyktsmål idag. Vad skulle jag fota här hemma som också speglar lite av mig. Böcker, det var redan upptaget, datorn sett genom tre perspektiv… Det är sådana här gånger jag önskar att jag haft ett husdjur att fota genom trevliga annorlunda vinklingar. Min utflyktsdam fick fara på en egen utflykt ut på balkongen och se något annat än den gamla vanliga utsikten hon ser dygnet runt. Lite rättvist kan tyckas, att det var hennes tur och jag får vara hemma. 
Lite spännande och en aning otäckt tyckte hon att det ”lilla bungyjumphoppet” var, men ska hon vara med så var det bara att ställa upp och hon kom ner med hedern i behåll, det hade däremot inte jag gjort. En del gör allt för att få vara med på bild.
Margareta G som hoppas att tillfrisknandet håller i sig och att jag nästa vecka får göra min egen utflykt med kameran.
Ps. Min lilla dam har jag hittat i vår egen Fair Trade butik på jobbet och jag hade inget val när jag fick se henne. Som min egen symbol för mina små dagstripper känns det bra att hon också fått vara med.
den numera högt uppskattade drycken kaffelatte.
Drycken kan sägas uppleva en ny renässans och dagens kaffedrickare återfinns på de flesta välbesökta affärs- och nöjeskvarter i våra storstäder även på mindre orter med självaktning.
Vi har en retrodryck som återvänt till Tornedalen efter att ha blivit fullt accepterad i de mer fashionabla kvarteren kring Stureplan.
Som infödda tornedalingar blev vi tidigt bekanta med den numera mycket populära sällskapsdrycken kaffe. Vi barn introducerades i konsten att dricka kaffe och fick till en början späda ut den svarta blandningen med en skvätt mjölk och ibland även mycket mer. Om jag inte missminner mig helt fel så avnjöts drycken ur vanliga dricksglas, något avkyld så fungerade detta utomordentligt väl.
Den avnjöts ofta tillsammans med de äldre som dock föredrog att sörpla i sig drycken ur fat med en sockerbit i mun. Platsen var kring köksbordet med utsikt över ägorna och grannhusen, även de Per-Albin hus från 30-talet, är ett av flera intryck man bevarat. Jag kan än idag utifrån minnesbilder beskriva hur det såg ut i stugan och hur rumsindelningen var ordnad. Köket var utrustat med kökspanna och via rejäla rörledningssystem spreds värmen till alla element- uppe som nere. Förr använde man sågspån i väggar och bjälklag och under riktigt kalla vinterdagar så mäktade de inte hålla stånd mot kylan som sakta men säkert intog de inre boningarna. Men tur var väl det att det fanns extra värme från den vedspis som användes till matlagning – även kaffet kokades på den. Det var den tidens isoleringsteknik- och ”man tager vad man haver” sade en annan omtalad person dock i ett annat sammanhang.
Så var livet på landet och när någonting nytt i pryl- eller klädesvag skulle införskaffas så fick man slå och bläddra i priskuranten från Åhlén och Holm eller Gunnars Fabriker. Den senare hade sitt huvudsäte i Linköping och verkade fram till dess avveckling någon gång tidigt 70-tal från en plats nära järnvägsstationen i Linköping. De hade kataloger och användes flitigt av likväl vuxna som barn. Innehållet var intressant med alla dessa färggranna bilder. När det sedan var tid för beställning så fyllde man i en ordersedel och postade brevet hos postOlga nere vid järnvägsstationen.
En kort berättelse och beskrivning om hur det kunde vara förr när man som barn bodde ute på landet – de här låter ju förfärligt gammalt i mångas öron men är ju egentligen inte så långt tillbaka i tiden. Man kan säga att det hände sig på 1900-talet.
Apropå det här med välsmakande kaffe så hände det sig på 60-talet i en liten skidanläggning på orten. Stora skaror av människor hade anlänt till backen och bland dem var det några medelålders damer som stegade in i stugvärmen och kaffedoften när den ena av damerna får syn på kaffekitteln som står där på vedspisen och avger en härlig doft, då kan hon inte hålla igen sin förtjusning och utbrister följande ”det blir så härligt gott kaffe när man kokar det på vedspis”. Jag får lov att hålla med damen, för visst är det något speciellt det här med kaffe på vedspis.
Det finns alltid ett mervärde i kaffet – av Rolf
Den här trevliga texten har min svåger Rolf skrivit, Jag blev så förtjust i den och fick Rolfs tillåtelse att publicera den här på min blogg. Tänk vad det är mycket som egentligen har sitt ursprung i Tornedalen, ett uppfinningsrikt släkte som lärt innefolket ett och annat genom historien. Hur var det nu med ruccolosalladen?
Margareta G som verkligen hoppas att min gästskribent och svåger Rolf skriver mer finurliga och trevliga texter som jag får äran att publicera här hos mig.
i våra små vardagsuttryck, s.k. idiom som vill sätta lite extra färg och stuns i vårt språk. De är så vedertagna och känns så rätt. Hur låter det om jag säger att han ligger flera älglängder före? Älgen är väl större och längre än en häst men visst låter det konstigt på något sätt i våra svenska öron.
Att ligga hästlängder före någon kan betyda flera olika saker, att vara överlägsen någon eller att vara långt före på de flesta olika plan både teoretiskt och praktiskt, lite före sin tid kanske. Det handlar även om idrottsliga resultat inom löpning, travsport osv. Inom travsporten är det ganska självklart eftersom det faktiskt är hästar som travar.
Något i hästväg är ett annat uttryck som används. Det är synonymt med något enormt stort eller fantastiskt bra, något imponerade helt enkelt.
Arbetar du som en häst, då sliter och arbetar du hårt, hästen har vi haft som ett arbetsredskap tidigare och den börjar komma tillbaka lite mer i olika sammanhang. Fast det är vi människor som styr och är med hästen hela tiden för att den ska utföra sina sysslor.
Att satsa på rätt häst är viktigt i näringslivet, att satsa på en vinnare. När vi anställer gäller det också att satsa på rätt häst, då symboliserar hästen människan, det vill säga oss själva. Sedan innebär det också att satsa på rätt häst om du spelar på hästar. Samtidigt så är det inte stor procent av alla travhästar som någonsin blir en vinnare eller överhuvudtaget går med plus för ägaren. Är det lika med oss människor, vi är inte så många som egentligen är rätt häst?
Att sätta sig på sina höga hästar är inte populärt. Vem gillar människor som uppträder nonchalant och överlägset. Jag kan förstå uttrycket eftersom hästar kan ha ett lätt nonchalant ansiktsuttryck många gånger, lite hånfullt.
Att ljuga som en häst innebär att personen ljuger väldig mycket, är en lögnaktig person och ingen tror på det som berättas.
Att äta som en häst borde vara att hålla sig till vegetariskt men i vårt dagliga tal innebär det en person som formligen vräker i sig, äter väldigt mycket och mest troligt är helt uthungrad.
Kan kollaget nedan ge några associationer till ovanstående vardagsuttryck eller visar det på att vi har fel?
Hur har det blivit så med alla våra vardagliga uttryck och hur har det formats till att handla och associera till djuren runt oss.
Har hästen alla de där utmärkande beteendena och hur ha de uppkommit i folkmun? Det finns säkert fler vardagsuttryck där hästen finns med, men det var de jag kom på när jag låg och funderade över de riktigt viktiga och världsliga frågor som finns. Har du fler hästuttryck får du gärna komma med kommentarer och gärna förklaringar hur de har uppkommit.
Margareta G som hade hästen i centrum på nattimmarna, innan jag försökte sova genom att räkna alla får.