Många …

är stenarna på stranden, ett stort antal olika storlekar och en mångfald av färger.

Kategori | Fototriss | Många | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du många av mycket hos Fototriss.

Jag funderar varje gång jag är med i ett fototema hur många tankar som sätts i gång och vilket arbete vi gör med att fundera, leta och ta fram ur arkivet eller gå ut (kanske inomhus) och fota något som ger oss vår egen bild av ordet som är aktuellt. Det är som när vi (en del gör det fortfarande) gick i skolan och fick en läxa med undantaget att vi nu gör det på en gång och vi anstränger oss. Inget som kan vänta till morgondagen eller kanske senare. Därför vill jag sända en eloge till mig själv och hela den stora skara som enträget fortsätter, dag efter dag, månad efter månad, år efter år och bara ger så mycket av sig själv genom åtskilliga bilder och illustrationer av ett ord.  Oräkneliga är de foton och bilder som jag fått njuta av genom åren och förhoppningsvis kommer det att bli många fler.

Ps. Idag tyckte jag att det var så enkelt att det blev supersvårt att välja, kanske gjorde jag det lite väl lätt och valde mina första tankar.

En dröm …

som ofta förekommit här på bloggen är att få fota en björn, en rovfågel eller något annat lite ovanligare (för min kamera i alla fall) i djurens rike. Men det var inte så här jag ville att min dröm skulle bli. Så tänkte nog inte den här  att livet skulle sluta,  när den i sin dröm kanske hade ett skrovmål i sikte, på jakt någon mindre fågel och i stället hamnade på trappan hos oss.

Trots att jag blev ledsen så tycker jag att det ser ut som att den är inne i en rofylld och djup dröm.

En drömlikt vacker fjäderdräkt och fjunen som sakta drömmer sig mot att sakta lyfta.

Förhoppningsvis har den nu fått en drömlikt underbar tillvaro bland molnen och änglarna.

Kategori | Fototriss | Drömma | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du drömmar hos Fototriss.

-Bildgatan -

Just nu hörde jag några riktiga tunga vingslag och tittade upp över älven och fick se något riktigt stort som flög ganska lågt vid älvkanten. Samtidigt blev det alldeles tyst från det normala fågelkvittret, till och med den ganska ovanliga skatan håller igen sitt tjatter.  Det är faktiskt inte speciellt mycket skator eller kråkor här, däremot en hel del korp. Tror att det här är en drömplats för ornitiologer och sådana med teleskopobjektiv.

Eftersom mamma följt med den här gången så har hon haft sitt sköna morgonsamtal med sädesärlan som nästan kommer fram till hennes fötter och det ser faktiskt ut som att den förstår. Direkt jag kommer smygande med kameran, vad händer? Inte vill den fortsätta diskussionen med ett sådant monster i närheten. Jag vet inte vad det är med mig och fåglar. Det ser även ut som att hacke hackspett har hittat sin drömtillvaro här på tomten och skulle jag ha ett bättre förhållande med flygfäna så skulle chansen till rena drömbilderna av fåglar finnas inom nära räckhåll. Nu har jag ju inte den rätta utrustningen, har ingen alls för flygfotografering. De enda jag inte sett idag är svanparet som bor på andra sidan älven. Kan bero på att klockan redan var nästan 10:00 innan jag slog upp mina melerade.

Det är fortfarande alldeles tyst så något riktigt farligt var det som flög förbi. Nu ska jag fixa till lite i stugan, om det är något som måste fixas. Hettan kring benen börjar bli kännbar när jag sitter här vid älvkanten och försöker plita ner dagens triss. Kanske dags att visa sina vita för omvärlden.

Jag har inte lekt med fågeln utan la den en stund på den gamla tunnan för att få några foton och nu finns den på en plats där den får vila och drömma vidare i en annan tillvaro.

Ps Om någon påstår att det inte är en sparvhök så köper jag det, men har lyssnat på vad sambo trodde och sedan kollade jag i fågelboken jag köpte för att åtminstone kunna se skillnad på skata och kråka. =)

Ps 2. I går hade jag även en annan krumelur vid älvens kant som njöt av solen i vattnet och inte heller den ville vara med på någon närbild, misstänker att grannens röjning lockat hit den.

Nu vet jag att det inte är en sparvhök och för någon vecka sedan så såg jag rätt fågel – Oväntad och det är ju ”samma” fågel. Det hade ju kunnat bli en riktig god middag istället. =)

Gammalt blir nytt …

i naturen. Hos mig själv är det mest det ”nya” (kanske mer det dagsaktuella) som blir gammalt och därför är det fantastiskt att det ibland kan vara tvärtom och helt utan kirurgiska ingrepp eller några andra ”mirakelkurer”. Tänk om vår egen hy och kropp bara så där skulle förvandlas till något nytt efter en lång, kall och mörk vinter. Det gör den kanske lite, när den blommar upp och får sol och betydligt mer motion än vad kroppens ägare (alltså jag) gett den under en lång period.

Kategori | Måndagstema | Gammalt och nytt | hos Bildgatan

Fler som är både gamla och nya hittar du i länkarna hos Måndagstema.

Det är så vackert när man ser hur allt det nya kryper och växer sig starkare för varje dag som går, det gör nog att ens egen välbefinnande också ökar och vi blir så där ”nya” varje vår, utom att det kanske inte syns lika tydligt hos oss som i naturen. Vi har det genom våra leenden och den inre friden som strålar.

En vanlig påsk …

men kanske en ovanlig illustration av påsken.

Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – påsk

Fler påskiga bilder hittar du om du klickar på länken till tisdagstemat >>>

 

 

Påskhelgen handlar mycket om eld för oss. Stugan ska värmas med hjälp av elden, maten grillas med densamma, kaffet och korven ska bli klar ute på våra utflykter och sist men inte minst så ska bastun eldas – varje kväll.

Påsken har varit precis så där skön som man önskar att den ska bli varje år -sol, värme, fåglarna som kvittrar, lite god fiskelycka, underbar mat och dryck, sköna bastubad – utan de fyra elementen så klarar jag mig inte en påskhelg och där elden har en central roll.

Hängmattan …

kom inte ut under påsken, men väl ett annat slappande sätt att njuta av livet.

För att kort sammanfatta – efter en stor mängd av sol och värme, slappande i friska luften, en hel del bastubad, mycket god mat och lite krattning så mår jag precis som jag förtjänar –  som den pärla som namnet Margareta faktiskt betyder – och kan konstatera att livet är underbart och jag är exakt så där skönt trött som man ska vara efter några dagar i en ljuvlig miljö.

Nu har vi kommit hem och har en dag kvar av påskledigheten,  får se vad morgondagen kan bjuda på för något spännande, eller kanske fortsätter jag i samma softa stil en dag till.  Här ligger jag vid älvkanten ute på holmen och hör hur det brakar under mig när snöblocken håller på att lösgöra sig och sakta dra vidare för att slutligen förena sig med älven.  I stugan, ca tre kilometer bort, är älven helt öppen och ingen snö – men ingen skillnad på värmen. Jag tror att man känner hettan från solen desto mer när snön ligger kvar och reflekterar solens strålar – en gissning som inte kan vara helt fel.

Ps. Kolla in mina strumpor – =) Jag är en person som alltid går inomhus med strumpor eller mina älskade tofflor och nu glömde jag tydligen något när jag drog på mig gympaskorna, men jag lovar -jag frös inte.

Margareta som inte minns att hon någonsin krattat till påsk – kan det bero på datumet?

Utslagen …

ska kastspöet absolut vara om det ska finnas någon chans till att få firre. Igår skedde årets premiär och lika tomhänta som vi åkte dit, åkte vi tillbaka. Idag var det dags igen och nu åkte vi på andra sidan älven för att prova lyckan.

Det såg inte mycket bättre ut än det gjorde igår, tills … det dök upp en bil och två bröder (fick vi veta sedan) började packa upp fiskegrejer och kom fram till samma plats som sambo stod och kastade.

Självklart var snacket igång ganska snabbt, finns inte någon som inte kan få igång honom att prata och de var lika trevliga och sociala. Den yngre av bröderna var en riktig storfiskare och duktig dessutom, inte bara snack. Det bevisade han ganska snabbt genom att dra upp tre harrar med bara några kast.  Tror ni jag fotade? Jag skojade och sa, att här får vi ta till en lögn och säga att sambo fått fisk, tänkte mest på att lura grabbarna.

Nu har jag ju svårt för det här med att ljuga (blir så jobbigt om du sedan ska komma ihåg vad du sagt och det är betydligt enklare att komma ihåg verkligheten -nog svårt det) och en kortis går bra men i längden, nej.  Fota dem kunde jag i alla fall.  Sambo fick ett gliddrag, eller glidmete (inte glidmedel som jag hörde först) av storfiskaren och några maskar. Bröderna åkte hem till deras sommarhus och sambo tyckte det var så kul att vi blev kvar ännu ett tag, trots att vi var på väg hem redan när de kom.

Nu började det hända saker … två harrar blev dagens fångst. Snabbt en förändring i dagens middagsplanering. Två perfekta harrar på 3-4 hekto blir en idealisk måltid för oss båda.

Först en snabb eldning av bastun (förvånad?) sedan på med elden för grillning av harrarna. Nu sitter jag bara och väntar på paus i ishockeyn, sedan är det kanske klart för grillning. Fisken är då klar urtagen och saltad så … men hockey är viktigt och speciellt när det är ”derby” – Sverige -Finland.

Nu gör jag ett uppehåll i skrivandet innan publicering eftersom jag tänkte ta foton av fisken över elden.  …

Ursäkta uppehållet men nu är den underbara fisken uppäten och totalt utslagen från verkligehten, även om den kommer ut vid ett senare tillfälle.

Nedan lite utslagen fisk vid olika tillfällen under dagen (och kvällen) och som sluttamp den underbara lycka som känns efter en lyckad och underbar dag.

 

Ps. Världen är liten, kan låta uttjatat men så är det. En av männen bodde i en av byarna där sambo har fastigheter, samtidigt som hans sommarhus här inte ligger långt från vår.

Själv är jag också ganska utslagen med tanke på all frisk luft jag fått de senaste dagarna och idag har nog temperaturen varit runt 20, tror jag, -i solen såklart.

Kategori | Lördagsmixen –Utslagen

Här hittar du fler utslagna om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix

Livet är inte riktigt …

som förr. Numera skriver jag kom ihåg lista för att checka av att jag får med allt. Ni som läst här tidigare kanske kommer ihåg när jag glömde sladden till datorn. En resa i tidiga gryning, 18 mil tur och retur för att kunna använda datorn -en helg! Jag är sällan speciellt uppkopplad  i stugan, men det är det där i fall att och att kunna ladda ner eventuella foton som är viktigt, känslan av att kanske inte kunna, om nöden uppstår.

Vi hade inte riktigt bestämt oss för om vi skulle åka idag eller på fredag, det lutade mer åt fredagen. Så började jag helt plötsligt tänka på bastu och då var det klart – vi åker idag. Bråttom att komma iväg ska vi i alla fall inte ha, men … jag får känslan av att när vi väl börjar vara klara så blir det bastueld i baken på oss och vi drar. Sambo har i alla fall åkt iväg för att fixa bastudrycken (ack så viktig) samtidigt som han skulle kolla på någon ny tvättmaskin, inte till oss utan till en ny hyresgäst. Därför tog jag mig en stund framför datorn medan jag på samma gång funderar över mitt kom ihåg och bra att ha med sig.

Men tänk om … jag glömmer att skriva upp det som jag ska komma ihåg att inte glömma? Det kan ju även hända den bästa, eller?

Vilka i-landsproblem jag har och är säkert inte ensam om dem. Fiskegrejer, kaffepanna (och korven) samt ett glatt humör med mycket kärlek, sedan blir det en glad påkhelg.

Vädret är lovande och enligt prognoserna visar det på en hel stor sol fredag, lördag och söndag. Så här ser den ut enligt -yr.no. Kanske inte större än normalt men utan de där gråa som ibland brukar skymma, en sådan här -  det känns skönt och vi brukar ha tur med påskvädret, har jag för mig eller är det vad jag vill komma ihåg som jag minns? Nåja, i Luleå ser det just nu ut så här  -  och därför så är jag glad att jag drar mot, om inte en annan breddgrad så i alla fall till en plats där solen ska skina. Nu vet jag ju hur det är med väderprognoser och hur mycket jag kan lita på meteorologer, men jag måste få tro och då väljer jag att tro på norrmännen -i det här fallet.  Nu hoppas jag också och tror att alla får ett underbart väder och en glad och härlig påsk.

Önskar jag -Margareta- till er alla från hela mig.

Ps. Apropå yrket meteorolog kontra sierska – är det någon skillnad? Nu packar jag strax ner alla sladdar och laddare och drar till en plats vid den stilla Luleälven.

Det var gung och …

rock’n roll för hela slanten (och lite mer) i gårkväll. Jag är imponerad och glad över att jag köpte biljetterna. Imponerad av hur en människa orkar och kan hålla igång på det sättet som Jerry Wiliams gjorde och gör under en lång turné, som en liten pojke med massor av spring och energi i kroppen -vilket ös. Han fyller trots allt 69 år till veckan och då kan jag jämföra med sambon som också fyller år under samma vecka. Sedan går tankarna vidare till mig själv som är ännu ”några” år yngre och inser att jag har förfallit. Det går ju onekligen, om man bara vill och gör något åt sin sakta men säkra nedgång -allt går inte att skylla på åldern. Han ger en absolut dåligt samvete, men så cool han är.

Fatboy som spelade i början och i slutet var också lysande och mycket ljuseffekter var det under hela showen.

Jag ska inte glömma hans ensemble som gjorde sitt till att jag gillade showen så mycket som jag faktiskt gjorde.

Med så mycket drag som han ger kan jag inte riktigt förstå att det var en ”mindre” pensionärsträff. Medelåldern var inte låg om jag så skriver. Någon under trettio kanske fanns på plats, men de var absolut lätträknade, så lätträknade att jag tror till och med jag hade klarat av att räkna in de fåren. Nu kanske inte den yngre generationen skulle klarat av den intensiteten, de hade inte pallat för tempot.

Det enda som var mindre bra var våra platser, trots att jag betalat för de bästa. Kanske hade man kunnat fundera lite … bl..a hade en sådan liten detalj som ”omlottrader” gjort att vi sett lite bättre. Den här lokalen (Coop arena) är verkligen inte optimal för sådan här typ av underhållning. Högre scen, ett annat alternativ?

Nåja, jag njöt av underhållningen, men kanske att jag tänker mig för innan jag betalar 600 kronor för en biljett som inte garanterar mig det jag vill ha. Jag vet att jag kanske är gammal och gaggig, men det är trots den åldern som var där.

Ps Jag har ju fått veta att han bor i Täby, av en annan Täbybo -gissa vem? Är det kanske så att en del Täbybor formas av varandra och blir så där härliga? Då funderar jag vidare och … tänk om det kunde smitta av sig på alla täbybor -gissa vem? =) Kan det vara kontrasternas kommun?

Solen strålade men -16 …

efter att ha legat över noll och strax under i veckan. Snabba omkast hos Mr Väder och vi har bara att acceptera. På med flera lager och helt plötsligt blev söndagspromenaden riktigt skön.

Full aktion som vanligt längs isvägen med många olika sätt att ta sig fram -med  fötterna längst ner på kroppen, på skridskor, sparken, en hel del olika vagnar och pulkor. Nu togs inte kameran fram så mycket och förhoppningsvis får jag fler sköna rundor nu när dagarna blir ljusare och solen visar sig allt mer. Det blåste inte ens i staden som aldrig är vindstilla, men … idag kändes som ett undantag.

Fullt ös på den lilla traktorn som sprutade och fixade.

Tycker kommunen sköter det här med isvägen mycket bra och i år har förutsättningarna varit bättre än tidigare år. Kyla, kyla och inte stora mängder nederbörd de första månaderna men nu har vi tagit igen det med råge. Fast jag har inte upplevt att det snöat speciellt ofta men någon gång måste de i alla fall ha kommit för ingen kan påstå att det är lite.

Nu har vi snart gått hela rundan och långt, långt där borta kan jag skymta hemmet varma vrå, och även sambo som ligger ganska många steg före mig. Det brukar vara så på våra promenader, vi har olika målsättningar med dagsutflykterna. Han vill ha lite mer motion än vad jag är ute efter. För jag -jag vill också … ja ni vet.

Idag gjorde jag något som inte brukar hända …

Jag poserade … frivilligt. Lite stelt kanske, men det blev ingen vit eller svart fläck i alla fall för jag fastnade. =) Träning ger färdighet brukar det heta och nästa gång rör jag kanske på stortån.

En snabbis förbi Kulturens hus och sedan hem till värmen och kaffekoppen.

-Bildgatan -

Istället för att slänga ut julen …

firade jag och sambo tio år i kärlekens tecken den 13:e januari.

Och det gjorde vi i Linköping med god mat och dryck. Inte det minsta bortplock av julen skedde den dagen, nu beror det också på att jag inte var hemma och inte heller hade mycket att plocka bort – adventstaken hade redan släckts ner innan jag åkte.

Det här med den 13:e som dagen då våra blickar möttes är något som bestämdes eftersom vi inte är riktigt säkra. Det skedde en lördag i januari 2001 och jag skulle kanske tro att det var lördagen före, men vi tyckte att någon gång i mitten var ett bra alternativ. Nu är det alltså bestämt och tjugondag Knut är ett bra alternativ och den trettonde en vass siffra med tanke på att vi då vänder alla oturstecken med just den. Sedan kan vi då välja att fira vår kärlek den dagen istället för att kasta ut någonting. Jag har tidigare skrivit om det här med Knut och hans hat mot att vi väljer att slänga ut ljusets högtid just när han ska firas – Fridolf är kanske lösningen – så hädanefter blidkar jag Knut och firar.

Bildgatan funderar och inser att det är kallare, åtminstone gradantalet som visar -24 nu, och det är mörkare än …