igen efter ett långt uppehåll från både dator och kamera. Nu känns det som att jag är hel igen och livet, det friska, kan börja om igen.
Det är verkligen en lättnad nu när hostan nästan försvunnit och orken börjar komma tillbaka. Det har varit en jobbig tid, på arbetet har inte koncentrationen varit på topp och det har känts ordentligt på kvällarna som de senaste veckorna mest bestått av en trött Margareta som verkligen givit ordet soffliggare ett ansikte. Men nu känns det att det lyser på mina dator- och kamerafingrar igen, det riktigt spritter i dem och nu vill jag och min kamera ut i naturen. Då kommer nästa, fråga – när?
I morgon ska jag arbeta några timmar, åka hälsa på mamma som jag inte har fått träffa det här året, lite fakturering och sedan är det mörkt. Fredag har jag lovat en god vän att ”springa loss” i city och kolla in lite reor och annat smått och gott som behöver uträttas. Lördag och söndag är två oplanerade dagar men jag har en del att förbereda eftersom jag åker till Stockholm på måndag och sedan vidare till Linköping på onsdagkväll. När jag kommer hem igen vet jag inte, har inte bokat hemresa ännu så vi får se när Linköpingsborna blir less och kastar ut mig eller när jag själv känner hemlängtan efter både sambo och riktig vinter.
I dag har jag varit hos en god vän och tanken var att vi tillsammans skulle jobba och vara riktigt kreativa. Jag blev bjuden på en god lunch och glädjen och samtalsämnena ville aldrig ta slut, både de positiva och de mindre roliga ämnena avhandlades och helt plötsligt hade timmarna rusat i väg. Lite stödord och en del andra tankar fick vi i alla fall klart och nu behöver jag få det jobbet klart samtidigt som jag också har ett annat mindre uppdrag som behöver göras färdigt innan jag åker iväg. Datorn har jag med mig så visst blir det lite egen tid också om inte annat på kvällarna i Linköping, däremot lär inte tiden i Stockholm räcka till för annat än arbete och lite trevliga kvällsaktiviteter som jag ser fram mot, att förena nytta med nöje brukar alltid vara en härlig kombination om det inte blir för mycket av det första och för lite av det andra.
Nu är det dag för mig att krypa ner i soffan, så inte den tror att jag övergivit den helt, och läsa en kvällstidning samtidigt som jag kollar om det kan vara någonting på TV:n som lockar för en stunds avkoppling.
Margareta G som känner att livet lyser igen och det spritter både i fingrar och ben, trots att jag inte kommit igång med mitt nya liv på gymmet som jag köpt ett årskort till i år.
Jag har också insett att jag är beroende av datorn och även av kameran, när de inte är igång i mitt liv är det som att en hel del annat också står still, för orkar jag inte ens med dem så orkar jag inte heller med någonting annat.
När jag ska låta denna vandringsutmärkelse gå vidare bestämmer jag mig för att vara lite snävare idag. Jag är så fräck att jag till och med tillåter mig att värdera min uppmuntran efter hur det känns precis idag. Hade jag fått den i förra veckan eller nästa vecka hade kanske inte mina utmärkelser sett ut som de gör idag. Nu försöker jag tänka på vad jag läst eller vad jag vet om mina tre valda personer och hur de har det just idag här och nu. 
