Öppet är bra …

Posted on 13 mars, 2011 by Bildgatan

men ibland kan det kännas både lite farligt och en aning för öppet. Speciellt om man är ute på det öppna havet eller bara finns vid den lilla öppna älven.

Lite för liten öppen yta på det stora öppna havet, Atlanten.

En aning vingligt på den öppna ytan medan andra öppnat sig alldeles för mycket, Adriatiska havet.

Ibland önskar jag kanske mer slutenhet, men idag är det öppen som gäller och då öppnade sig möjligheten även för denna lilla eka, Skellefteälven.

Kategori | Fototriss | Öppet | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du fler som öppnar sig hos hos Fototriss.

-Bildgatan -

Idag har jag själv öppet hus (med lite ”tvång”) för min familj som kommer på middag så det är bäst att jag nu sätter igång med lite förberedelser.

Ps Här ute i cyberrymden har vi ju en öppenhet som knappast har några gränser, samtidigt som vi kanske ibland ska tänka oss för innan, hur mycket ska vi öppna oss? På samma gång ska vi vara tacksamma för att vi i Sverige fortfarande har chansen till att vara så öppna och ha den friheten – vem vet hur länge till? Men … det är alltid bra att ha den där farstun som gör att vi kan stänga om oss ibland.

Vi har pratat …

Posted on 30 mars, 2010 by Bildgatan

och funderat ett tag var och om vi ska resa i år.

Efter en sådan här vinter och snön ligger fortfarande lika hög som den gjorde i förra veckan och förr förra veckan så längtar jag verkligen efter en tripp till lite sydligare bredddgrader. Det har inte hänt mycket på snöfronten och när jag tittar runt och läser på alla andras bloggar så inser jag verkligen att jag bor i den norra delen av Sverige. Jag hörde idag på TV, att snödjupet någonstans än mer norrut än där jag befinner mig är 160 cm! Jag med mina 163 cm över jordytan skulle inte synas, bara en ilsket röd kalufs som stack upp.
-
Vi har inte bestämt oss för något och jag som inte är speciellt berest skulle kunna åka nästan var som helst för att upptäcka något nytt. Nu har det lutat åt någon av de platser vi tidigare besökt tillsammans, fast där går det också att uppleva och utforska mycket nytt och spännande.
-
Ingenting är bokat och ingenting är bestämt när jag läser på Beates blogg och ser att hon har anmält sig och maken till Solresors resereportageuppdrag. Ingen tvekan, jag gör en ny djupdykning och läser om vad uppdraget går ut på. Efter att jag läst igenom vad det innebär försvinner all tvekan, om den nu någonsin funnits, och jag kollar in alternativen för resmålen. Det blir ganska svårt eftersom det finns en hel del att välja på. Jag väljer och anmäler mitt intresse till ett av de länder som jag varit i tidigare och som jag vill åka tillbaka till. Här finns allt för mig och min kamera. En spännande historia, kultur och landskapet med människorna i synnerhet som jag lärde mig älska under den korta tid jag var där.
-
För att anmäla mig behövde jag tre saker – en laptop, en kamera samt en blogg. Tre numera och kanske de viktigaste verktygen i mitt liv. Ni kanske kommer ihåg vad som hände när jag glömde en sladd hemma när vi åkte till stugan ifjol? Det säger allt om mitt beroende liv av dessa tre. Kameran är kanske högst prioriterad men utan laptopen skulle inte jag ha så stor nytta av mina digitala foton och hade jag inte bloggen så … Ja, du förstår själv. Det är som katten på råttan och råttan på repet.

Avsändare Margareta som har ett minne av att jag skrev en resedagbok i miniformat under vår resa till Los Christianos, lite skrev jag. Nu har vi ju tillgång till eget bredband när vi åker dit så det gör saken ganska enkel eftersom jag reser med alla mina tre verktyg i bagaget. Jag har fortfarande inte fått över alla inlägg från mina tidigare bloggar (5-600 inlägg kvar totalt) där jag tror att de inläggen finns.
-
Ps. Det blir nog ingen resa med Tito’s gamla cadillac på Brijuni, men förhoppningsvis med något annat trevligt och komfortabelt transportmedel.

Efter humör …

Posted on 3 mars, 2010 by Bildgatan

och valet av dagens kläder kommer alltid halsbandet på. En hel del halsband hänger hemma hos mig från de billigaste billiga till de lite mer dyrbara. Nåja, don efter person och de dyrbara är kanske inte alltid mätt i penningkostnad. Jag bär alltid ett halsband däremot är jag dålig på andra smycken. Armband, ringar och örhängen blir periodiskt. I veckans makro är det smycken som är temat och självklart kommer ett av mina halsband väl på plats. Blått och grönt är en del av mina ögon och därför är det här ett halsband som passar både till dem och till jeans, till mina blå tröjor och tunikor. Det inköptes i Los Christianos tillsammans med några fler halsband, både till mig själv och som små presenter.

Kategori |Macro – Smycken hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har fotat lite smycken idag och jag kommer med fler eftersom det även i 365 foton 2010 ingår ett smycke under året.

Små vassa taggar …

Posted on 24 februari, 2010 by Bildgatan

kan jag lätt sticka mig på i livet. En del taggar gör riktigt ont, både i själ och hjärta medan andra små taggar bara ger övergående kroppslig smärta. Självklart väljer jag den fysiska taggen dom både är betydligt lättare att illustrera bildmässigt och även enklare att komma över. I veckans makro är det fritt val och jag stannar kvar i sommaren och på en plats i solen – nära en kaktus och dess taggar men även den knoppande eller utdöende blomman.

Kategori |Macro – Fritt val hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har allt sjå i världen att hålla ögonen öppna. Kanske ett litet stick någonstans skulle få mig att vakna till liv.

Ps Spänningen i stafetten är för hög så jag sprang i väg till datorn en stund men nu är det sista sträckan så jag återkommer kanske senare. Just nu -28.

En plats i solen …

Posted on 23 februari, 2010 by Bildgatan

är precis vad jag drömmer om och efter att sett programmet med samma namn blir det än mer uppenbart hur underbart det skulle vara ibland.
-
Visst skulle det vara skönt att äga ett litet ställe någonstans där solen skiner och temperaturen är högre -25. Jag har sänkt mina krav på temperatur betydligt efter den här vintern och att sedan sätta sig framför TV:n och se på programmet är rena självplågeriet. Jag har fastnat där – sitter och suckar längtansfullt efter något som är långt borta och just nu så ouppnåeligt. Precis som ett litet barn som vill ha något innerligt, men inte kan få det för tillfället och genom det visar det med suckar och lågmälda stönanden – tyck synd om mig.
-
Fast det är tur att jag inte är i det läget, surt sa räven, för då skulle jag ha ett annat stort problem samma som de har i programmet. Vilket alternativ skulle jag välja av det enorma utbud som finns? Det ensliga huset uppe på berget med en egen stor tomt? Eller den vackra våningen inne i stan med stor balkong och pool? Både med en vacker utsikt och närhet till havet för det är något jag inte skulle rucka på, vattnets närhet oavsett om det är havet, sjön eller älven. I och för sig är vatten något som finns i överflöd i min närhet just nu men med den skillnaden att det är fruset och jag vill ha det rinnande.

Nej, det är lika bra att det inte är aktuellt för jag skulle vilja ha … båda alternativen …kanske inte. Att ha en stor tomt skulle innebära en hel del jobb om jag inte skulle ha någon trädgårdstomte som sköter om allt medan jag gör det jag vill göra. Njuta, se och uppleva när jag är ledig.
-
Avsändare Margareta som någonstans där långt inne i hjärnbalken vet att tiden för andra suckar och stönanden, de av välbehag finns där framme inom en inte alltför lång period. Tiden i stugan kommer snart och då vet ju alla hur jag brukar låta.
-
Ps Jag vet också en annan sak – att jag tidigare alltid skrivit hur jag älskar vintern. För varje år som gått och ju äldre jag blivit så uppskatter jag solen och värmen mer. Det är inte den här vintern jag älskar längre utan det är vårvintern och den har jag ännu inte sett minsta tillstymmelse av, förutom en eller två dagar någon gång så långt borta att jag redan glömt när. Just nu -27,6

Det är så hemligt …

Posted on 20 oktober, 2009 by Bildgatan

att du knappt ser det om du inte vet om det. Det här är riktigt hemliga portar i berget där hemlösa har sin bostad. Det finns fullt med små ”grottor” i berget där de lever och bor, man kan se dem kika ut från ”hålen” ibland. Det har även blivit ett tillhåll för män som tycker om att bada nakna och beundra både sig själv och andra. Det är förbjudet att bada, sola eller huvudtaget vara naken på området och då har de hittat den stora hemliga porten ut mot havet där de visar hela härligheten för varandra. Sambon råkade ut för en man ifjol när vi var där men tyvärr så var han upptagen, och är fortfarande av mig.

Jag störs inte av nakenheten så länge jag inte behöver klä av mig själv och varför får de inte hålla till där för det är inga andra som badar just där, vad jag har sett i alla fall. Det är ju ett så litet och begränsat område. I veckans port är det hemligt som är ordet och först tänkte jag på det vackra hemlighuset som jag skulle vilja ha, det som jag fotat en gång, men när jag kom ihåg de här riktigt hemliga portarna som ska vara hemliga för alla utom de invigda så valde jag självklart de här trots att ni kanske inte riktigt kan se dem, då kan vi snacka hemligt. Samtidigt är ju porten ut mot Atlanten mycket hemlig, de gömmer sig lite bland stenarna för att ingen myndighetsperson ska se vad som försiggår där bland klipporna.

Kategori | Veckans port | hemlig|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som tar ett steg i taget och sent igår kväll kom jag på hur jag skulle byta ut Scarlett i mallen till mig själv och här är jag nu, så jag tar ett litet steg i taget mot större kunskap och bättre layout, förhoppningsvis.

Rund och go …

Posted on 15 oktober, 2009 by Bildgatan

ska människan vara sades någon gång för länge sedan, idag är tongångarna helt annorlunda, jag tycker att de här kvinnorna är helt underbara och därför har de fått vara med mig tidigare, men ur en annan vinkel. De gick runt längs stranden hela dagen och njöt av livet utan att bekymra sig över varken rundheten eller vad någon runt omkring dem skulle tycka. I torsdagsfoto är det ordet runt som jag ska illustrera och mina tankar for till de här bilderna, mycket på grund av att jag tänkte på min ”utrikeskorre” som just nu befinner sig på platsen och kanske har hunnit gå runt strandpromenaden och njutit av värmen, 31 grader skrev hon i sms:et. Ingen snö har vi fått ännu men det ligger nog i luften trots att vi bara är inne i oktober och med tanke på gårdagens kyliga inlägg.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Runt

Avsändare Margareta som just nu har tankar som åker runt i skallen och inte riktigt hittar ut, det blir nog en tidig kväll för mig.

Färggrann …

Posted on 7 september, 2009 by Bildgatan

i veckans port och det borde jag vara glad över som inte är så förtjust i höstens murriga färger. Trots det så förgylls inte min stad av alltför mycket färggranna portar förutom den blå som även Hedwig har på sitt inlägg, hennes hemma i Norrköping men min finns inte hemma i Luleå. Jag hittade i alla fall en färggran i mitt arkiv och den var lika klart blå men med en annan typ av byggnad, det låter osannolikt men huset är bebott.

Den färggranna porten

Kategori | Veckans port | färggrann|

Mina inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som ska försöka hinna med att kika runt lite om inte i kväll så imorgon efter jobbet – godnatt.

Tiden har nästan …

Posted on 25 augusti, 2009 by Bildgatan

stått stilla sedan förra veckan men inte riktigt, Vi har från i fredags hunnit ytterligare några kilometer på vår promenad och lämnat Los Christianos och efter en stunds strosande i det mer lyxiga affärsstråken i Los Americas, där regeln se men inte öppna plånboken gäller helt och fullkomligt, har vi nu beslutat oss efter en god lunch att vandra hemåt och igenom den vackra porten ner till stranden för att ta oss en liten siesta innan vi ska äta middag. Veckans port med Hedvig vill att vi den här veckan ska vandra igenom en port så då gör jag det.

Jag vandrar genom porten -inte Sankte Pers

Kategori | Veckans port | igenom|

Mina inlägg i veckans port hittar du här >>>

Jag hoppas att det inte gör något att jag tagit sällskap av sambon som kan området genom framförallt sina tio tår och alla promenader genom åren och jag som har, om inte världens sämsta men jag tillhör inte toppskiktet i de som orienterar sig här ute i världen. Ingen skulle tro mig om jag sa att min far var en mycket duktig orienterare, men han var en av de bättre i länet som ung. En arbetskamrat frågade idag om jag verkligen var från Luleå, det frågade min bilskollärare också en gång när jag körde vilse i området där jag idag bor.

Margareta G som är glad att det inte är Sankte Pers port jag var tvungen att gå igenom, har inte tid med det just nu, när jag hoppas att få gå genom och beundra så många fler innan det är dags för den porten.

Ps Kanske ett ämne någon gång – Sankte Pers port. Vi har nog alla en bild över hur den skulle kunna se ut oavsett om vi är troende, tvivlare eller ateist.

Att få en kram idag kändes bra speciellt nu när jag nästan i två veckor ska orka vara ledig och bara jobba med, inte så mycket. Hemma jobbet har jag gjort i helgen så det blir inte alltför ansträngande den här ledighetsperioden. Tack Hedvig för kramen och jag hoppas att vi alla visar dig uppskattning och alla andra som jobbar varje vecka med sina utmaningar.

Hela min port …

Posted on 21 augusti, 2009 by Bildgatan

är en endaste detalj och i veckans port är det just detaljen som ska framhävas. Min port, en lite annorlunda men den fungerar som en sådan längs strandpromenaden i Los Christianos samtidigt som den används som för en stunds vila och avkoppling när du gått några kilometer.

Hela porten en stor detalj

Kategori | Veckans port | Detalj|