Mästare på återanvändning …

är garanterat den här krabaten.

Här är den fullt upptagen med att putsa på någon av ”träden” som grannen har röjt i närheten.

Nu upptäckte den något som den inte ville ha i närheten, gluttarn, och sedan hade den bråttom till en plats nära mig där den för fullt håller på att bygga och återanvänder allt som vi inte vill ha. Ska bli kul att se vad som hänt nästa gång vi åker dit.

Kategori | Måndagstema | Återanvändning | hos Bildgatan

Fler som återanvänder hittar du i länkarna hos Måndagstema.

Man skulle kunna tro att jag varit på Skansen, Lycksele djurpark eller något annat zoo som har det nordiska djurriket i sin park under helgen. Men jag har bara varit i stugan och suttit en stund. Det kommer mera …

Utslagen …

ska kastspöet absolut vara om det ska finnas någon chans till att få firre. Igår skedde årets premiär och lika tomhänta som vi åkte dit, åkte vi tillbaka. Idag var det dags igen och nu åkte vi på andra sidan älven för att prova lyckan.

Det såg inte mycket bättre ut än det gjorde igår, tills … det dök upp en bil och två bröder (fick vi veta sedan) började packa upp fiskegrejer och kom fram till samma plats som sambo stod och kastade.

Självklart var snacket igång ganska snabbt, finns inte någon som inte kan få igång honom att prata och de var lika trevliga och sociala. Den yngre av bröderna var en riktig storfiskare och duktig dessutom, inte bara snack. Det bevisade han ganska snabbt genom att dra upp tre harrar med bara några kast.  Tror ni jag fotade? Jag skojade och sa, att här får vi ta till en lögn och säga att sambo fått fisk, tänkte mest på att lura grabbarna.

Nu har jag ju svårt för det här med att ljuga (blir så jobbigt om du sedan ska komma ihåg vad du sagt och det är betydligt enklare att komma ihåg verkligheten -nog svårt det) och en kortis går bra men i längden, nej.  Fota dem kunde jag i alla fall.  Sambo fick ett gliddrag, eller glidmete (inte glidmedel som jag hörde först) av storfiskaren och några maskar. Bröderna åkte hem till deras sommarhus och sambo tyckte det var så kul att vi blev kvar ännu ett tag, trots att vi var på väg hem redan när de kom.

Nu började det hända saker … två harrar blev dagens fångst. Snabbt en förändring i dagens middagsplanering. Två perfekta harrar på 3-4 hekto blir en idealisk måltid för oss båda.

Först en snabb eldning av bastun (förvånad?) sedan på med elden för grillning av harrarna. Nu sitter jag bara och väntar på paus i ishockeyn, sedan är det kanske klart för grillning. Fisken är då klar urtagen och saltad så … men hockey är viktigt och speciellt när det är ”derby” – Sverige -Finland.

Nu gör jag ett uppehåll i skrivandet innan publicering eftersom jag tänkte ta foton av fisken över elden.  …

Ursäkta uppehållet men nu är den underbara fisken uppäten och totalt utslagen från verkligehten, även om den kommer ut vid ett senare tillfälle.

Nedan lite utslagen fisk vid olika tillfällen under dagen (och kvällen) och som sluttamp den underbara lycka som känns efter en lyckad och underbar dag.

 

Ps. Världen är liten, kan låta uttjatat men så är det. En av männen bodde i en av byarna där sambo har fastigheter, samtidigt som hans sommarhus här inte ligger långt från vår.

Själv är jag också ganska utslagen med tanke på all frisk luft jag fått de senaste dagarna och idag har nog temperaturen varit runt 20, tror jag, -i solen såklart.

Kategori | Lördagsmixen –Utslagen

Här hittar du fler utslagna om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix

Livet är inte riktigt …

som förr. Numera skriver jag kom ihåg lista för att checka av att jag får med allt. Ni som läst här tidigare kanske kommer ihåg när jag glömde sladden till datorn. En resa i tidiga gryning, 18 mil tur och retur för att kunna använda datorn -en helg! Jag är sällan speciellt uppkopplad  i stugan, men det är det där i fall att och att kunna ladda ner eventuella foton som är viktigt, känslan av att kanske inte kunna, om nöden uppstår.

Vi hade inte riktigt bestämt oss för om vi skulle åka idag eller på fredag, det lutade mer åt fredagen. Så började jag helt plötsligt tänka på bastu och då var det klart – vi åker idag. Bråttom att komma iväg ska vi i alla fall inte ha, men … jag får känslan av att när vi väl börjar vara klara så blir det bastueld i baken på oss och vi drar. Sambo har i alla fall åkt iväg för att fixa bastudrycken (ack så viktig) samtidigt som han skulle kolla på någon ny tvättmaskin, inte till oss utan till en ny hyresgäst. Därför tog jag mig en stund framför datorn medan jag på samma gång funderar över mitt kom ihåg och bra att ha med sig.

Men tänk om … jag glömmer att skriva upp det som jag ska komma ihåg att inte glömma? Det kan ju även hända den bästa, eller?

Vilka i-landsproblem jag har och är säkert inte ensam om dem. Fiskegrejer, kaffepanna (och korven) samt ett glatt humör med mycket kärlek, sedan blir det en glad påkhelg.

Vädret är lovande och enligt prognoserna visar det på en hel stor sol fredag, lördag och söndag. Så här ser den ut enligt -yr.no. Kanske inte större än normalt men utan de där gråa som ibland brukar skymma, en sådan här -  det känns skönt och vi brukar ha tur med påskvädret, har jag för mig eller är det vad jag vill komma ihåg som jag minns? Nåja, i Luleå ser det just nu ut så här  -  och därför så är jag glad att jag drar mot, om inte en annan breddgrad så i alla fall till en plats där solen ska skina. Nu vet jag ju hur det är med väderprognoser och hur mycket jag kan lita på meteorologer, men jag måste få tro och då väljer jag att tro på norrmännen -i det här fallet.  Nu hoppas jag också och tror att alla får ett underbart väder och en glad och härlig påsk.

Önskar jag -Margareta- till er alla från hela mig.

Ps. Apropå yrket meteorolog kontra sierska – är det någon skillnad? Nu packar jag strax ner alla sladdar och laddare och drar till en plats vid den stilla Luleälven.

En dröm …

som alltid finns där, hela tiden oavsett var i aktiviteten de befinner sig -före, mitt i eller efter.

Den verkar alltid vara på hugget hos fiskeentusiasterna, drömmen om den där riktigt stora eller den där speciella fisken -den som ”aldrig” nappar men de vet att den finns där. Det underbara med den här drömmen är att den alltid är positiv, den försvinner aldrig.

Därför valde jag en fiskares olika drömlägen som mitt inlägg i fototrissens tema – dröm, från en härlig fiskekväll längs Luleälven. Inte med mig som fiskare utan med mig som den där som gillar att vara med, men sysslar med helt andra saker än att just fiska. Utan mig skulle det inte finnas så mycket bildbevis på vad ”vi” gör och vad ”vi” får på kroken.

Drömmen före – nu kommer det att nappa ordentligt känslan i kroppen säger det.

Drömmen mitt i - nu vakar det ordentligt, kände att något var där och nafsade.

Drömmen efteråt – men nästa gång tar jag den -då …

*

Kategori | Fototriss | Dröm | hos Bildgatan

Fler med drömmar hittar du i länkarna hos Fototriss.

-Bildgatan -

Ps. Jag vet att det är fyra bilder men den första är bara en ingress (en fotografisk sådan)

Ingen ro och ingen vila …

eller så är det kanske det vi hela tiden söker och finner på sommarplatserna.  Jag skrev det ifjol och skriver det igen -vi är som resandefolket fast med tre punkter den här sommaren.

Precis som blomman som sprider och flyger åt alla väderstreck har vi gjort detsamma den här sommaren utan att röra oss utanför Norrbottens gränser.

I onsdags kom vi från ön som ligger nästan högst upp på Sveriges ostkust och landande hemma i Luleå fortfarande på ostkusten men 12 mil söderut. Nu sitter jag nio mil inåt landet västerut i stugan som ligger vid älven. Ungefär så har vi rört oss i sommar med mellanlandningar i Luleå.
-
Vi hade tänkt vara hemma i Luleå i helgen och gå på stadsfesten men efter gårdagskvällens premiär och besöket där kände vi att det räcker med en kväll för oss. Åldern? Det var trevligt men inte så viktigt att delta under flera dagar. Vi tyckte att vi varit tillräckligt sociala och träffat trevliga vänner och bekanta under hela kvällen, det räcker för oss.
-
När sambo kom hem hem ikväll, lagom trött och slö kändes det  - nej.  Då återstod två alternativ, sitta hemma och slöa eller åka till stugan och njuta. Vi gjorde rätt i som åkte, vädret här var underbart på kvällskvisten, i Luleå blåste det och var ganska ”kyligt” inte mer än 18-20 grader vilket gör att det känns betydligt svalare, här var temperaturen några över tjugo och helt vindstilla.
-
Efter bastubadet och en kall öl så sitter vi nu här och bara är, tystnaden här är verkligen tystnad. I båda stugorna har jag njutit hela sommaren med helt olika miljöer. Den här helgen är bara vår och på måndag börjar jag jobba igen. Sedan har jag redan bokat in helgerna framöver för ett tag och även en resa ner till Linköping står i kalendern fast datumet har jag inte klarat av att spika.
-

Avsändare Margareta som ser fram mot att det blir lika vackert väder i morgon och kanske att sambo kan få bättre fiskelycka än de gamla gäddorna som brukar hamna på kroken. Att röka en öring i morgonkväll vore inte helt fel, men jag har tonfisk på burk om  …
-

Ps. Här är uppkopplingen med det mobila bredbandet på helt andra  nivåer än ute på ön, något som jag har svårt att förstå.

Inget är som att vänta i väntans tider …

och är det något som jag inte gillar så är det att vänta, helst skulle saker ha skett igår. Lite som ett barn när något roligt väntar bakom hörnet (under vattnet). Tålamod är inte min starka sida.
-
Jag kan tänka mig att det är så de känner de ”stora” fiskarna (inte djuret utan de som utövar sporten) att det är mycket väntan och många kast blir det innan resultat nås. Nu upptäckte jag en trevlig väntan i lördags. Jag hade tagit med mig metspöt, bara för att. Kunde ju kasta ut det och sitta där i solskenet och njuta utan större ansträngning.
_

Det var bara en sak som fattades – flötet. Nå, inte var jag ledsen för det, men sambon kom på att jag kunde bottenmeta. Bottenmeta? Det går alltså till så här (ungefär,  har inte 100 koll) man sätter mask på kroken och en tung tyngd som ska hålla nere (och kvar) kroken, masken och draget någonstans där vid botten. Sedan kastar man ut det hela och så är det bara att vänta …

Jag behövde inte ens kasta ut eller hålla i spöt … det fanns ett lämpligt hål i stenarna där jag kunde ankra fast spöt. Sedan var det bara att vänta …

Det var en väntan som som jag inte ens märkte av. Jag kom inte ens ihåg att jag väntade på något. Allt skötte sig själv och jag kunde ligga och njuta av solen, gå omkring i området och fota. Att vänta på något kan vara trevligt, om vi inte ens märker att vi väntar.

Allt fortsatte sådär. Jag njöt och både håv och spö fick vänta och de kanske väntar ännu. Vem säger att det är jobbigt och långtråkigt att fiska? Allt sköter sig själv. Vad gjorde jag? Fiskade så klart =)
”Inget är som att vänta i väntans tider” – ljuvligt.

_

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 352 -Vänta och 353 -Väntan

-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som hoppas på fler fisketurer och mer fiske. Fiskarna spelar mindre roll för min del, men för sambons skull hoppas jag såklart på stor fiskelycka och att monstren han hade på i helgen kommer in i röken nästa gång.

-
Jag kunde i alla fall konstatera att bottenmeta är lika med bottennapp – ingen fisk och nappet (om det kommer) kommer från botten.

Man ska inte leka med maten …

sa alltid mamma till mig när jag var liten. Nu är jag vuxen (fast visst undrar man ibland) och kan leka med maten hur mycket jag vill. Det blev över fyra potatisar vid gårdagens middag och bestämde mig för att göra en test med dem. Gillar mört potatis? -viktigt vetande.

Tusen tack för den delikata gourmetmiddagen …
- du är en pärla (självklart, jag heter ju Margareta)

Avsändare Margareta som kan konstatera att jag antingen fått solsting eller så har hela hjärnan tagit semester. Det var en aning svårt att fota i den starka solen och vattnet som speglade sig samt sörjan  av potatismoset som blev när mörten ivrigt slet och jobbade för att få i sig delikatessen.
-
Hade inte jag rört på mig en aning för mycket hade de nog ätit ihjäl sig – av fyra potatisar återstod ungefär hälften. Nu vet jagmört gillar potatis. Nu behöver inte du heller gå och fundera över detta, jag har fixat svaret till dig.
-
Ps. Jag funderar varför mamma sa att jag inte skulle leka med maten, jag som mest petade i den när jag var liten – att jag inte fortsatte med det.

Varför äter vi inte svan?

Det är en fråga som jag ställt mig själv ett flertal gånger under helgen. Även mina nära i stugan har fått den och inte kunnat svara. Sambon hade några teorier om köttet men eftersom han aldrig skulle kunna tänka sig att jaga, inte djur i alla fall och inte med bössa. Därför tog jag frågan vidare och fick en ganska naturlig förklaring. Det är inte tillåtet med jakt på svan. Däremot har frågan kommit upp eftersom svanstammen (heter det så) är stor idag samtidigt som den stör och förstör en hel del för det övriga fågellivet. Någonting sådant var svaret och jag köper det eftersom de låter mycket och garanterat inte är så vänliga som utseendet kan ge sken av.  
+
Jag har ju erfarenhet av hur de gulliga, vänliga och söta djuren i vår natur kan förvandlas till de mest krigiska och elaka. Kanske någon läste mitt inlägg om igelkotten, hur den lilla söta varelsen förvandlades till en hemsk elaking framför mina ögon en sen kväll runt stugknuten i Santasaari.
_
En parentes och tillbaka till svanen och det kanske gudomligt goda köttet . Vi äter ett flertal andra fåglar och djur som är hur vackra och behagliga som helst, varför inte svanen? Jag skulle säkert kunna prova på om det var lagligt och den serverades vid middagsbordet. Nu är det många som ”går i taket” och tycker att jag är ännu konstigare och kanske till och med barbarisk.  Men det är jag väl redan när jag är en köttätare och var ska vi dra gränsen?
-
Det finns många vackra levande varelser som vi gladeligen smörjer kråset med vid middagsbordet. Järpen som anses som en riktigt delikatess  är liten och det går åt många järpar för att serveras vid en större bjudning.
-
Det är inte bara svanen som är monogam och lever med samma partner hela livet. Det gör tydligen även gässen och tranorna. Vid vilket skånskt middagsbord saknas en stor fet gås på Mårten gås? Samtidigt som jag läste att om honan inte får ut sitt ägg så dör hon och då skaffar sig hanen en ny ”fru”.
-
Det var bara en fundering och jag skulle garanterat kunna fylla min frys med goda läckra svanar om det blir lagligt och jag hittar någon villig jägare som har lust att fixa middagsmaten åt mig, sambon lär inte göra det och med en slangbella kommer jag säkert inte så långt.
-
Avsändare Margareta som nu har retat upp några och hoppas att ni förstår att det ibland kan vara mycket snack och liten verkstad bakom mina ord. Just nu föredrar jag dem på bild och inte ens det har jag lyckats med trots att vi har så många i trakterna kring stugan. Ser du den vita pricken på fotot ovan så är det en fågel – ingen svan.
-
Ps Jag är djurvän och älskar att se djuren i naturen och även de som finns i hemmet, inte dammråttorna, men eftersom jag valt att äta kött så funderar jag självklart över vad det är som göra att vi väljer bort vissa djur och fåglar medan vi äter andra.

Ett fruset vackert …

träd blir det hos mig idag när torsdagsfoto har träd som tema i veckan. Inget nytt foto, från i fjol, men i helgen ska jag kanske besöka det lilla trädet och då får jag ta ett nytt foto av det till min trädsamling, jag har faktiskt en sådan. Jag får ta tillbaka det jag skrev igår hos någon, jag har faktiskt ganska mycket olika samlingar, inte speciellt värdefulla och faktiskt har jag nu lite smått även börjat att radera dem.

Det här trädet ska jag i alla fall inte radera, där den står så grann i ett skimmer av den ljuvligaste frost en vacker förmiddag i oktober i fjol. Närmare bestämt den 18:e oktober vid Luleälven på Laxholmen. Det var nog sista gången vi var till stugan 2008 men i år ska vi försöka med några små besök även under vintern, inte så långa men lite stugkänsla vill jag också försöka uppleva under vinterhalvåret. Påsken brukar var den helg som är ”helig” premiär i stugan men det ska jag alltså ändra på nu.

Det frostigt vackra trädet vid Luleälven

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Träd

 Det här blir lite av samma känsla för mig som i förra veckans tema -tystnad och stillhet. Den här dagen kanske jag var mer euforisk av det vackra som mötte mig den här förmiddagen. Hade jag inte haft något som väntade så hade jag kanske fortfarande stått kvar och fotat.