Vatten, vatten, vatten …

har det varit mycket av i min blogg och många konstellationer. I veckans lördagsfoto-helgen i focus var temat vatten så här kommer bidraget som inte var speciellt svårt att hitta i mina arkiv.  Det är samma sten som syns på de båda bilderna. Jag ville även visa en lite större vy av mitt vatten som forsar i Storforsen.

 Bara vanligt vatten ...

Kategori|Lördagsfoto-helgen i focus|Vatten- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som har det lite rörigt i mina bloggar just nu och därför har jag inte hunnit med så mycket men jag lovar att det är sista gången jag flyttar.

Inte molnfritt …

men en härlig eftermiddag har vi haft, numera i stugan i Forsnäs igen. Solen har lyst, molnen har varit närvarande och på kvällskröken öste regnet ner men nu lyser solen så vackert igen och klockan är snart 22:30.

Molnen i tema 56 – moln - hos 365 foton 2009 låg så vackert över älven och i älven på eftermiddagen i Edefors.

Tema 56 - moln på min bildgata i 365 foton 2009

Kategori 56|Moln|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Utsiktsplatser i norr …

och i två länder.  Luppioberget i Norrbotten, 192 meter över havet, hit skulle egentligen tomten flytta och bygga sig ett hem men på grund av långa beslutandetider i Sverige hann finländarna före och lockade tomten till Finland, som vi alla vet så bor han numera i Rovaniemi och verkar trivas bra. LIte mer finskt entreprenörskap skule vi behöva här i Sverige också, det tänker mer helhet än vad vi gör, eller har jag fel. I alla fall är Luppioberget strax utanför Övertorneå ett sevärt utflyktsmål. Du har en fantastisk vy över de vackra vidderna längs Torneälven. De första två fotona är från berget och Finland är det land som syns på andra sidan torneälven. På sista fotot har jag besökt Aavasaksa, 222 meter över havet, Finlands motsvarighet på andra sidan och där ser du Sverige på andra sidan älven. Jag tror att blickarna kan mötas om du står på de båda bergen och blickar ut mot grannlandet.  På båda sidorna av älven kan du få dig fika till livseller varför inte ta med dig picknickkorgen och sätta dig på toppen och njuta av den ljuvliga utsikten. Det går att köra upp med bil om benen känns tunga.

På Luppioberget har kärleken spirat många gånger och säkerligen har det uppstått slagsmål mellan svenska och finländska pojkar när kärleken har delats och föremålet varit densamma, under Luppiobergets storhetstid som festplats till midsommar och andra helger som firades av ungdomarna i de båda länderna.

Det är mitt bidrag till Trivagos sevärda  tema och utsiktsplatser.

utsikter1

Margareta G som sitter och jobbar i Linköping och i pausen blickar jag ut över Norrbotten och Tornedalen.

Jag har tjatat om det tidigare …

externa_diskar

men det tål att upprepas. Servicen – var har den tagit vägen? Vi har nog valt bort den själva känner jag ibland när jag besöker och handlar på de här stora kedjorna som snart har tagit över all vår handel.  Jag är inte ett dugg bättre än alla andra, visst handlar jag en del på de stora och glömmer bort att jag kanske en dag behöver service inte bara en försäljare vid köptillfället. Att sedan försäljarna inte har den rätta kompetensen utan de är endast ”utbildade” i att sälja, att sälja till varje pris och inte kan så mycket om produkterna de säljer, är mer vanligt än ovanligt. När jag går och köper en produkt som jag inte kan så mycket om förutom att jag är duktig på att använda den vill jag kunna lita på att försäljaren kan sin sak och verkligen tar reda på vad jag är i behov av – inte bara sälja.

Visst kan det vara billigare ibland på de stora kedjorna men i slutändan blir det många gånger en dyrare produkt. För blir det något fel och speciellt när det blir akuta problem då ska jag absolut inte förvänta mig att de kan fixa mitt problem med en gång utan det ska skickas iväg någonstans eller beställas för några tekniker eller någon support har de inte i butiken. Handlar jag däremot i en mindre butik får jag oftast den service jag förväntar mig och även att de gör allt för att lösa mitt akuta problem.

Idag ångrar jag mitt inköp på en viss kedja igår och sedan är jag besviken på deras sätt att behandla mig. Jag inhandlade en liten portabel extern hårddisk i butiken, mycket därför att jag bara sett modellen hos dem, nöjd och belåten åkte jag hem för att överföra mina filer från min andra externa hårddisk som jag också inhandlat i butiken. Nu visar det sig att min ”gamla” inte fungerar, det hade blivit något glapp i strömförsörjningen, den fungerade inte helt enkelt. Inga problem tyckte jag och åkte i väg till butiken för att inhandla en ny sladd. Direkt jag visar sladden vet försäljaren vad som har hänt och säger åt mig att de har haft mycket problem med glapp och fel i dessa sladdar till den här modellen, för övrigt en mycket bra disk. Han står där och talar om för mig att han kan beställa en ny som tar x antal dagar, inte inom närmsta tiden. Jag säger åt honom att problemet är akut eftersom jag behöver filer från disken till måndag när jag åker iväg till Stockholm. Killen småflinar och säger att det kan han inte hjälpa mig med.

Arg som ett bi, fast jag visade inte det utan höll god min, åker vi iväg till en liten lokal butik och där försöker killen verkligen hjälpa mig, han tar med sig sladden och kollar om han på något sätt kan hjälpa mig om det finns någonting som skulle kunna lösa mitt problem även om han inte har en likadan sladd. De säljer inte min produkt i vanliga fall. Tyvärr kunde han inte lösa sladdproblemet men han gjorde i alla fall ett försök. Han gav mig även tips om var jag kunde tänkas hitta en lösning genom olika alternativ.

Trots att killen inte kunde hjälpa mig så var jag nöjd och belåten när jag åkte iväg från butiken, trots att jag inte visste hur jag skulle kunna överföra mina filer igår. När jag ska göra någonting ska det ske direkt, helst igår. Speciellt när det handlar om min dator och kamera.

Som tur är har jag en sambo som är mycket tekniskt lagd, trots att området inte är hans så fixade han en tillfällig lösning till mig och jag kunde kopiera mina filer. Nu överförde jag hela disken till den nya, för säkerhets skull. Det tog hela kvällen och halva natten, det gick ganska långsamt men det gick.

Sladden är inte akut längre men en sak är säker jag kommer aldrig att beställa och köpa sladden från den stora handelskedjan, jag kommer aldrig att handla i butiken mer i alla fall inte några produkter som kan tänkas behöva service någon gång i framtiden. De har sett mig som kund för sista gången och jag är en person som lägger en stor del av mina små inkomster på ”teknikprylar”.  Kläder, inredning o.s.v. . får stå åt sidan för min del när behovet av någon dator- eller kamerapryl samt ett nytt program hägrar.

Hade jag varit den första försäljaren hade det varit självklart att kanske ta en ny sladd från en annan förpackning och sedan göra en beställning till den. Nu har butiken istället missat en kund samtidigt som jag och mina närmsta inte kommer att handla där mer. Sambon har köpt en del dyrare produkter därifrån tidigare, i sitt arbete, men nu hoppas och tror jag att även han bojkottar dem.

Att hålla en butik borde handla mer om en försäljare som har gått några veckors försäljarutbildning.

Margareta G som är less på alla stora varuhuskedjor som saknar kompetensen och servicen för allt annat än att bara sälja, sälja. Speciellt när jag själv saknar den och behöver hjälp, riktig hjälp inte någon hånleende försäljare som ”klappar mig på huvudet” och tycker …

Det bästa av allt den nya hårddisken kan jag, om jag vill, ha i ”kavajfickan” och ingen strömsladd som kan gå sönder, skulle USB sladden paja så har jag hur många som helst hemma på lager, ett eget lager jag är inte beroende av butiken.  

Tänk vad en liten sladd kan medföra för konsekvenser.

En lyftkran som förskönar …

kan det vara så eller är det bara för att protestera för protesterandets skull som vi lulebor vill behålla vår lyftkran i södra hamn? En lyftkran i stadskärnan vill vi oftast bli av med så fort som möjligt det är inte något som vi associerar med någonting vackert, kanske ståtlig men absolut inte som ett konstverk. kranen

Nu vill de styrande i kommunen ta bort den och då reagerar jag och tydligen fler med mig. Jag har egentligen inte funderat så mycket på det trots att jag numera tycker att den är en del av Luleås presentation och i mörkret när kranen är belyst är det en vacker installation mot hamnen. Jag kan ärligt erkänna att första gången jag såg den och sedan förstod att den skulle stå där som ett ”konstverk” tyckte jag inte det var snyggt. När sedan belysningen och åren gick tyckte jag mer och mer om den och nu är den där och ska vara där. Jag hoppas verkligen att det var något ogenomtänkt förslag att plocka bort den.  

Den har blivit ett med Luleå och varje morgon när jag går till jobbet, under den mörka delen av året så står den där och lyser så vackert i den svarta ”natten” som vi har så stor del av vinterhalvåret. Numera tycker jag också att den pryder sin plats under de ljusa sommarmånaderna.

En lyftkran ska lyfta och det tycker jag att den gjort med vår stad.

Margareta G som gjort några lyft med kranen och förstår att de som inte ”levt” med kranen i flera år inte kan förstå att jag känner och och ser lyftet för Luleå genom en kran. Jag vill verkligen behålla den mot horisonten i södra hamnen.

Frostigt värre …

lär det vara på veckans fototriss och kanske en aning isigt. Jag hade mitt färgsprakande frostkollage här redan i oktober när jag var till stugan i Forsnäs och fick se så mycket vackra iskristaller som bildats över hela landskapet på grund av dagens höga luftfuktighet från älven och även regnet som varit. När sedan natten var  kall uppstod denna enormt ljuvliga förmiddag.

Nu till veckans fototriss och temat frost eller is. Här har vi ”bara” vinter och speciellt mycket frost skulle jag nog inte hitta även om jag skulle gå utoch leta idag, däremot finns det gott om snö. Nu är jag fortfarande inte frisk så någon tanke på uteliv och fotografering är det inte frågan om ännu, jag får nöja mig med arkivets bilder och de känns en aning återanvända, kanske inte riktigt samma bilder men ändock från samma fotodag. Därför har jag valt att göra dem lite ”återanvända”och frosten är vacker även i de gamla foton som vi kan se från förr. En liten isbild lyckades jag klämma in som bakgrund.

frost

Margareta G som inte varit utanför dörren på mycket länge förutom till och från arbetet. Utöver arbetet har jag sovit och åter sovit men hostan och förkylningen verkar vilja hålla sig kvar. Någon ork för blogg har det inte varit men nu har jag i alla fall orkat sätta mig upprätt och vara med i veckans fototriss. De här små utmaningarna vill jag inte missa och ska jag även gå med i Aksons, 365 foton under 2009  så blir det att fota en hel del under resten av året nu har det gått 19 dagar och eftersom jag kommer att vara på resande fot under vecka 5 så har jag snart en hel månad ”ofotad”. Trivagos sevärda platser vill jag inte heller missa så det gäller att hålla igång med kameran i år. Vänta bara till jag är utanför dessa dörrar …

Min utflyktsdam …

på cykel får vara modell för de tre vinklar som fototrissen denna vecka ska visa.  Man tager vad man haver … när det inte kan bli något vinklat utflyktsmål idag. Vad skulle jag fota här hemma som också speglar lite av mig. Böcker, det var redan upptaget, datorn sett genom tre perspektiv…  Det är sådana här gånger jag önskar att jag haft ett husdjur att fota genom trevliga annorlunda vinklingar. Min utflyktsdam fick fara på en egen utflykt ut på balkongen och se något annat än den gamla vanliga utsikten hon ser dygnet runt. Lite rättvist kan tyckas, att det var hennes tur och jag får vara hemma.   cykeldamen

Lite spännande och en aning otäckt tyckte hon att det ”lilla bungyjumphoppet” var, men ska hon vara med så var det bara att ställa upp och hon kom ner med hedern i behåll, det hade däremot inte jag gjort. En del gör allt för att få vara med på bild.

Margareta G som hoppas att tillfrisknandet håller i sig och att jag nästa vecka får göra min egen utflykt med kameran.

Ps. Min lilla dam har jag hittat i vår egen Fair Trade butik på jobbet och jag hade inget val när jag fick se henne. Som min egen symbol för mina små dagstripper känns det bra att hon också fått vara med.

Redan på 5o-talet i Tornedalen uppfanns …

den numera högt uppskattade drycken kaffelatte.

kaffetaren

Drycken kan sägas uppleva en ny renässans och dagens kaffedrickare återfinns på de flesta välbesökta affärs- och nöjeskvarter i våra storstäder även på mindre orter med självaktning.

Vi har en retrodryck som återvänt till Tornedalen efter att ha blivit fullt accepterad i de mer fashionabla kvarteren kring Stureplan.

Som infödda tornedalingar blev vi tidigt bekanta med den numera mycket populära sällskapsdrycken kaffe. Vi barn introducerades i konsten att dricka kaffe och fick till en början späda ut den svarta blandningen med en skvätt mjölk och ibland även mycket mer. Om jag inte missminner mig helt fel så avnjöts drycken ur vanliga dricksglas, något avkyld så fungerade detta utomordentligt väl.

Den avnjöts ofta tillsammans med de äldre som dock föredrog att sörpla i sig drycken ur fat med en sockerbit i mun. Platsen var kring köksbordet med utsikt över ägorna och grannhusen, även de Per-Albin hus från 30-talet, är ett av flera intryck man bevarat. Jag kan än idag utifrån minnesbilder beskriva hur det såg ut i stugan och hur rumsindelningen var ordnad. Köket var utrustat med kökspanna och via rejäla rörledningssystem spreds värmen till alla element- uppe som nere. Förr använde man sågspån i väggar och bjälklag och under riktigt kalla vinterdagar så mäktade de inte hålla stånd mot kylan som sakta men säkert intog de inre boningarna. Men tur var väl det att det fanns extra värme från den vedspis som användes till matlagning – även kaffet kokades på den. Det var den tidens isoleringsteknik- och ”man tager vad man haver” sade en annan omtalad person dock i ett annat sammanhang.

Så var livet på landet och när någonting nytt i pryl- eller klädesvag skulle införskaffas så fick man slå och bläddra i priskuranten från Åhlén och Holm eller Gunnars Fabriker. Den senare hade sitt huvudsäte i Linköping och verkade fram till dess avveckling någon gång tidigt 70-tal från en plats nära järnvägsstationen i Linköping.  De hade kataloger och användes flitigt av likväl vuxna som barn. Innehållet var intressant med alla dessa färggranna bilder. När det sedan var tid för beställning så fyllde man i en ordersedel och postade brevet hos postOlga nere vid järnvägsstationen.

En kort berättelse och beskrivning om hur det kunde vara förr när man som barn bodde ute på landet – de här låter ju förfärligt gammalt i mångas öron men är ju egentligen inte så långt tillbaka i tiden. Man kan säga att det hände sig på 1900-talet.

 Apropå det här med välsmakande kaffe så hände det sig på 60-talet i en liten skidanläggning på orten.  Stora skaror av människor hade anlänt till backen och bland dem var det några medelålders damer som stegade in i stugvärmen och kaffedoften när den ena av damerna får syn på kaffekitteln som står där på vedspisen och avger en härlig doft, då kan hon inte hålla igen sin förtjusning och utbrister följande ”det blir så härligt gott kaffe när man kokar det på vedspis”. Jag får lov att hålla med damen, för visst är det något speciellt det här med kaffe på vedspis.

 Det finns alltid ett mervärde i kaffet – av Rolf

Den här trevliga texten har min svåger Rolf skrivit, Jag blev så förtjust i den och fick Rolfs tillåtelse att publicera den här på min blogg. Tänk vad det är mycket som egentligen har sitt ursprung i Tornedalen, ett uppfinningsrikt släkte som lärt innefolket ett och annat genom historien. Hur var det nu med ruccolosalladen?

Margareta G som verkligen hoppas att min gästskribent och svåger Rolf skriver mer finurliga och trevliga texter som jag får äran att publicera här hos mig.

Mycket djur finns det …

i våra små vardagsuttryck, s.k. idiom som vill sätta lite extra färg och stuns i vårt språk. De är så vedertagna och känns så rätt. Hur låter det om jag säger att han ligger flera älglängder före? Älgen är väl större och längre än en häst men visst låter det konstigt på något sätt i våra svenska öron. 

Att ligga hästlängder före någon kan betyda flera olika saker, att vara överlägsen någon eller att vara långt före på de flesta olika plan både teoretiskt och praktiskt, lite före sin tid kanske. Det handlar även om idrottsliga resultat inom löpning, travsport osv. Inom travsporten är det ganska självklart eftersom det faktiskt är hästar som travar.

Något i hästväg är ett annat uttryck som används. Det är synonymt med något enormt stort eller fantastiskt bra, något imponerade helt enkelt.

Arbetar du som en häst, då sliter och arbetar du hårt, hästen har vi haft som ett arbetsredskap tidigare och den börjar komma tillbaka lite mer i olika sammanhang. Fast det är vi människor som styr och är med hästen hela tiden för att den ska utföra sina sysslor. 

Att satsa på rätt häst är viktigt i näringslivet, att satsa på en vinnare. När vi anställer gäller det också att satsa på rätt häst, då symboliserar hästen människan, det vill säga oss själva. Sedan innebär det också att satsa på rätt häst om du spelar på hästar. Samtidigt så är det inte stor procent av alla travhästar som någonsin blir en vinnare eller överhuvudtaget går med plus för ägaren. Är det lika med oss människor, vi är inte så många som egentligen är rätt häst?

Att sätta sig på sina höga hästar är inte populärt. Vem gillar människor som uppträder nonchalant och överlägset. Jag kan förstå uttrycket eftersom hästar kan ha ett lätt nonchalant ansiktsuttryck många gånger, lite hånfullt.

Att ljuga som en häst innebär att personen ljuger väldig mycket, är en lögnaktig person och ingen tror på det som berättas.

Att äta som en häst borde vara att hålla sig till vegetariskt men i vårt dagliga tal innebär det en person som formligen vräker i sig, äter väldigt mycket och mest troligt är helt uthungrad.

Kan kollaget nedan ge några associationer till ovanstående vardagsuttryck eller visar det på att vi har fel?

Hästlängder före?

Hur har det blivit så med alla våra vardagliga uttryck och hur har det formats till att handla och associera till djuren runt oss.

Har hästen alla de där utmärkande beteendena och hur ha de uppkommit i folkmun? Det finns säkert fler vardagsuttryck där hästen finns med, men det var de jag kom på när jag låg och funderade över de riktigt viktiga och världsliga frågor som finns.  Har du fler hästuttryck får du gärna komma med kommentarer och gärna förklaringar hur de har uppkommit.

Margareta G som hade hästen i centrum på nattimmarna, innan jag försökte sova genom att räkna alla får.

Mina drömhus …

brukar inte vara i stil med de drömhus som visas upp överallt. Mina drömhus brukar vara riktiga kråkslott, som jag ser så mycket vackert i. När det ändå var dagsaktuellt genom Trivagos sevärda platser med slott och herresäten tänkte jag skriva om min egna slott, kråkslotten. Tur att jag blivit så gammal och förståndig och framför allt erfaren att jag inser att de inte ska bli mer än ett drömhus.  Det här gamla kråkslottet i Karungi – ”Skogmans” – har varit ett av mina drömhus sedan jag såg det första gången. Jag var in i huset och tittade 2003 och där var det inte mycket kvar, du gick där på egen risk med tanke på det skick som tak, golv och trappor var i. Trots det såg jag hur mycket potential som helst och läget i byn gör det inte sämre med vattnet inpå knuten.

skogmans_karungi_2003

En kreativ och duktig hantverkare kan förvandla det där till något riktigt vackert, oavsett om det är för privatbruk eller till någonting kommersiellt. Det har börjat rustas och jag har fått höra att det ska användas i något entreprenörskap. Hoppas att det blir bra och ett genomtänkt koncept rakt igenom, jag ska då komma på besök när det är klart. Har jag fel och det blir något privatboende så får de ett drömläge och garanterat ett underbart hus. Min svåger Rolf kan nog berätta hur det ligger till så vi får se om det kommer något svar.

Lite kuriosa: - Jag kan läsa att ”Skogmans” varit Karungis ”Grand hotell” under en mycket kort period. Gården blev gästgiveri och en del av Karungis ”gulaschmiljö” under den korta hektiska perioden 1914-1915, då stambanan slutade i Karungi och all frakt, post och resande mellan Ryssland och dess allierade måste byta färdmedel i Karungi.

Det egentliga kråkslottet just nu är i alla fall jag och min familj. Kommer någon in här skulle de tro att de kommit till ett gammalt sanatorium, sjukdoften måste vara äcklig här hemma. 

Vi hostar, kraxar, har ont i huvud, rygg, leder, ögon och öron. Febern verkar hoppa mellan oss, alla har spytt men vid olika tidpunkter utan att egentligen må illa, magsjukeilla. Vi tar alla möjliga medicinska supar från Paracemotal och Mollipect till Bisolvon. Vi stoppar i oss tabletter och vi dricker och dricker men ingenting biter på oss. C-vitamin, te, kaffe, vet att kaffe inte kanske är det bästa men det är då varmt i alla fall. Jag pumpar och pumpar för att få mitt kolsyrade vatten. Vi har ätit för att hålla oss ”uppe” men nu kommer det ut lika snabbt trots att ingen av oss mår riktigt illa, enda symtomen vi inte har just nu. Det enda som är stadigt är Lillemans feber som nu är inne på femte dagen, tycker jag är länge men det tyckte de inte på jourcentralen. Vi var där igår för att hämta min medicin och kolla Lilleman som har lätt för att få halsfluss och lunginflammation och en astma i bakgrunden. Han blev tydligen avsnäst av receptionssköterskan, min gamla skolsköterska såg jag att det var, med att inte springa så snabbt till läkaren. I alla fall fick han ta sina prover och som tur var visade det ingenting annat än att de konstaterade att han hade virus.

Jag kan förstå att vi blir behandlade olika på sjukhusen beroende på vem vi är, när jag läser i en av söndagsbilagorna om när två av våra största stjärnor var tvungna att lägga in sitt barn på sjukhus.  Tolv miljoner skänkte de till sjukhuset som tack för den lyckade vården samt att hela personalen på sjukhuset fick en biobiljett till premiären av hans film. Det är klart att de vill välja sina patienter. Jag kan tycka att gåvan är fin och till ett bra ändamål, däremot skulle jag nog valt att skänka pengarna till ett sjukhus med betydligt mindre resurser.    

I alla fall så fortsätter vi och några mutor ska vi inte försöka oss på för att bli väl mottagna, det beror oftast helt på personen och inte alltid på kompetensen.  Jag kan konstatera att något arbete blir det inte för mig imorgon. Får jobba lite hemifrån så mycket jag orkar.

Margareta G som nu behöver gå och vila framför TV:n. Så mycket tittande på burken och så mycket läsning av alla bilagor som sker här och nu är det länge sedan. Trots att jag har en nästan oläst Filter liggande och väntar, men jag tar inte in något intressant just nu och då duger bilagorna absolut lika bra. Filter är en tidning som jag verkligen kan rekommendera men vid sjukdom rekommenderar jag lättlästa bilagor där du inte behöver fundera eller tänka.

Vi sover till och med i olika rum för att få någon stunds vila, det har hostats från tre olika rum på olika tider och ibland i kör hela nätterna. Att få läsa på nätterna med lampan tänd, hela natten, jag kanske börjar sova här inne på kontoret i framtiden också. =)