Mycket djur finns det …

i våra små vardagsuttryck, s.k. idiom som vill sätta lite extra färg och stuns i vårt språk. De är så vedertagna och känns så rätt. Hur låter det om jag säger att han ligger flera älglängder före? Älgen är väl större och längre än en häst men visst låter det konstigt på något sätt i våra svenska öron. 

Att ligga hästlängder före någon kan betyda flera olika saker, att vara överlägsen någon eller att vara långt före på de flesta olika plan både teoretiskt och praktiskt, lite före sin tid kanske. Det handlar även om idrottsliga resultat inom löpning, travsport osv. Inom travsporten är det ganska självklart eftersom det faktiskt är hästar som travar.

Något i hästväg är ett annat uttryck som används. Det är synonymt med något enormt stort eller fantastiskt bra, något imponerade helt enkelt.

Arbetar du som en häst, då sliter och arbetar du hårt, hästen har vi haft som ett arbetsredskap tidigare och den börjar komma tillbaka lite mer i olika sammanhang. Fast det är vi människor som styr och är med hästen hela tiden för att den ska utföra sina sysslor. 

Att satsa på rätt häst är viktigt i näringslivet, att satsa på en vinnare. När vi anställer gäller det också att satsa på rätt häst, då symboliserar hästen människan, det vill säga oss själva. Sedan innebär det också att satsa på rätt häst om du spelar på hästar. Samtidigt så är det inte stor procent av alla travhästar som någonsin blir en vinnare eller överhuvudtaget går med plus för ägaren. Är det lika med oss människor, vi är inte så många som egentligen är rätt häst?

Att sätta sig på sina höga hästar är inte populärt. Vem gillar människor som uppträder nonchalant och överlägset. Jag kan förstå uttrycket eftersom hästar kan ha ett lätt nonchalant ansiktsuttryck många gånger, lite hånfullt.

Att ljuga som en häst innebär att personen ljuger väldig mycket, är en lögnaktig person och ingen tror på det som berättas.

Att äta som en häst borde vara att hålla sig till vegetariskt men i vårt dagliga tal innebär det en person som formligen vräker i sig, äter väldigt mycket och mest troligt är helt uthungrad.

Kan kollaget nedan ge några associationer till ovanstående vardagsuttryck eller visar det på att vi har fel?

Hästlängder före?

Hur har det blivit så med alla våra vardagliga uttryck och hur har det formats till att handla och associera till djuren runt oss.

Har hästen alla de där utmärkande beteendena och hur ha de uppkommit i folkmun? Det finns säkert fler vardagsuttryck där hästen finns med, men det var de jag kom på när jag låg och funderade över de riktigt viktiga och världsliga frågor som finns.  Har du fler hästuttryck får du gärna komma med kommentarer och gärna förklaringar hur de har uppkommit.

Margareta G som hade hästen i centrum på nattimmarna, innan jag försökte sova genom att räkna alla får.

Slott och herresäten …

 Delar av inlägget samt bildkollaget är flyttat till Bildgatan-Avsändare Margareta och du hittar det i inlägget

- Historiskt lyxigt … -

Vinter och fågelskådning …

faglar

är inte någonting jag förknippar med varandra, inte med mina erfarenheter. Idag har jag i alla fall fått se ett stort gäng kråkor som suttit och väntat, på vad har jag ingen aning om. Kanske på fågeldamen, det verkar bli fler och fler i området och huruvida hon har påverkat det törs jag inte skriva någonting om. Jag har tidigare skrivit om damen som gillar ”sina” kråkor och måsar här - ”Varje dag året runt” och här – ”Jag mötte den lilla kråkdamen”. Kanske att det är tåget som slänger ut avfall strax innan stationen. Någonting är det som gör att jag tycker mig märka en stor ökning av kråkor i området.

I alla fall blir det inte mycket uträttat här hemma. Lilleman som är kvar hos oss har blivit sjuk och ligger med feber och hosta, sambon hostar och kraxar. I eftermiddags började jag själv med ett irriterande kraxande, tredje gången på ett halvår. Normalt för mig brukar vara – aldrig i princip. Snabbt tog jag en het dryck Paracetamol med smak av svarta vinbär och mentol, inte så tokigt. Det är synd att Lilleman blev sjuk under sitt besök i Luleå, mycket som ska hinnas med. Trots allt är det bättre att ligga hos mamma och vara sjuk än ensam i Oslo.

Sambon var in till ett par idag där mannen låg i magsjuka, han vände i hallen så snabbt som möjligt. De brukar vara snabba de där magsjukebacillerna och de är inte främmande för att cirkulera omkring överallt, så nu får vi se om de hann få fäste.

Jag börjar arbeta på onsdag och kommer att arbeta mer den här månaden genom att jag också ska till Stockholm i tjänsten och sedan vidare på annat uppdrag till Linköping. Några dagar ledigt hinner det att bli mellan Luleå och Stockholm.   Därför säger jag bara till alla eventuella virus och baciller som försöker slå rot hos mig, passa er för då blir inte jag lätt att tas med. Håll er på långt avstånd från mig, absolut säkrast för er själva.

Margareta G som ska koka vatten och dricka rykande hett kaffe, kanske inte det bästa mot hosta men det bästa för kaffesuget just nu.

Ur olika perspektiv, …

inte_alltid_som_vi_ser

varierande levnadssätt, erfarenheter och även genom annorlunda moraliska uppfattningar ser vi människor mycket olika på saker och ting. I dokumentären ”En annan del av verkligheten” får vi följa fem män från en liten ö i Stilla havet som åker till England för att ”studera” och leva med den engelska livsstilen och kulturen. Såg du inte programmet rekommenderar jag att se första delen här på SVTplay. I kväll klockan 22:35 sänds andra delen av tre på svt1.

Margareta G som inte tänker missa något av programmen och som de säger i programmet, vi kommer till de delarna av världen, filmar och gör våra dokumentärer nu gör de tvärtom. För dem att komma till England måste vara en betydligt större kulturkrock än det någonsin kan vara för oss. Jag tycker om den, en värme, en gnutta humor och många kloka och tänkvärda ord.

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara, vi väljer det vi vill se både genom färg och form. Ögat kan lura oss många gånger.  Jag lovar att det är en riktig gran på fotot, fågeln är kanske lite mer tveksam …

Från minus 20 …,

matmuta

vid sjutiden i morse när jag promenerade till jobbet, till nollgradigt och nästan snöblandat regn på eftermiddagen. Vädrets makter äro outgrundliga, visst är det så vi brukar säga? Det kan jag verkligen skriva under på, inte är det lätt att klä sig för rätt väderlek. Det var skönt på morgonen när jag relativt pigg promenerade till en ny jobbvecka, visst kom hjärnan igång ännu bättre när temperaturen var låg och det biter i kinderna. Däremot är det inte lika lockande på hemvägen när jag vet att jag kommer att svettas och kläderna känns blöta redan innan jag hunnit ut ur centrum.

Mina två arbetsveckor har satt igång nu och det är lika trevligt och välkomnande varje gång jag kommer till jobbet. Visst har jag betydligt mindre pengar att röra mig med när jag arbetar halvtid, men just nu väger trivseln både med mig själv och mitt övriga liv betydligt tyngre än några mer kronor i plånboken. Jag har absolut fullt upp hela tiden även de veckor jag är ”ledig” samtidigt som jag försöker planera mer och utveckla mina intressen.  

Idag ringde min ”lilleman” och talade om att han kommer hem till jul, snacka om en lycklig mor som nu har börjat längta efter julen och samvaron med barnen. Han ska bo hos oss när han kommer och det känns verkligen gott i mammas hjärta.  På hemvägen från jobbet började jag i hjärnan att redan planera för våra trevliga gemensamma frukostar och mysiga kvällar tillsammans. Mycket prat och mycket skratt ser jag framför mig, gud vad jag längtar. Trots att det inte var länge sedan han var hemma, för att vara med flickvännen i någon vecka innan hon for till Australien, känns det som evigheter sedan vi sågs. Jag tror att det är mörkret som gör att jag längtar så mycket, jag sitter mer hemma och då finns det mer tid till de där känslorna.  Jag har hoppats att han skulle komma men ändå blir det lite oväntat men mycket väntat och hoppet har funnits. 

”Dragkampen” om lilleman har redan börjat, storebror menar att han får betydligt trevligare och roligare att bo hos honom. Det tror inte jag, för vad går upp mot att bo hos mamma och bli ompysslad med mat och annan service? Festerna blir kanske inte lika många, men jag anser att eftersom han jobbar så mycket under veckorna är det viktigare att ladda batterierna och varva ner än att ha aktiviteter hela tiden. Visst har jag rätt, jag kan inte ha fel i det här fallet. Vi har även andra fördelar med vårt boende – nära till hockey och närmare till stan.

Nej, nu ska jag sluta fundera, för det kommer att bli toppen oavsett … fast kanske, jag tror jag visar honom lite löjrom och gravad lax, kräftor  … muta, jag? Nej, men det kan ju vara trevligt med en matbild så här inför jul =).

Margareta G som tänker lägga sig och vila i soffan ett tag efter en hård arbetsdag =), och hoppas att det blir en aning bättre promenadväder i morgon bitti.

Lite älgdiskussioner …

har vi haft här på min blogg. Därför vill jag en gång för alla förtydliga följande:

algko

utan horn, kanske en älgko i framtiden.

 

algtjur

med horn, garanterat inte en älgko.

 Klicka på denna länk så får du svaret hur en älg låter, du har två alternativ.

 Kolla vid andra svaret på den sidan där  hittar du två wavfiler.

Margareta G som har försökt att ge en pedagogisk, genom bild, förklaring mellan kvinna och man hos skogens konung. =) Fast det är kanske inte så som jag tror på första bilden, men misstänker att jag har rätt även för framtiden.

Sopor och skräp …

 

är dagens fototema på fototriss. Det är kanske inte något jag och många med mig fotar om det inte har ett speciellt syfte. Direkt jag såg temat började jag leta efter ett speciellt foto som jag tyvärr inte hittade, alltför mycket tid orkade jag inte lägga ner och kanske att det kan komma till användning någon annan gång. Det är ett tema som verkligen ibland ger en ett oväntat besök, fast jag många gånger slutat att förvånas.

Däremot har jag fotat skräp och sopar vid andra tillfällen när jag reagerat. Första fotot – egentligen behövs inga ord bilden pratar  själv – På skylten bakom står det – Nedskräpning förbjuden, det är förbjudet enligt miljöbalken att på allmänt område avstjälpa avfall eller begagna området som upplagsplats. Överträdelse beivras. Visst är människan fantastisk? Istället för att åka in på området och kasta skräpet på återvinningen kastar vi det ja … Jag kan inte ens kalla det lättja utan bara ren idioti.

Andra fotot – någon som slängt eller kanske en bortglömd eka som blivit till sopor i vattnet.

Tredje fotot – Det har jag använt tidigare i bloggen eftersom jag blev så förvånad (om man kan bli det över oss människor) när jag fick se en ölburk nedskräpandes mitt i min egen trollskog.

sopor

Margareta G som gillar Helena på bildbloggerians senaste fototriss, äntligen får jag nytta av mina ”konstiga” foton. Sopor och skräp kan jag tolkas på många sätt men har nu valt det ”snällare”.

Sena väntans tider på jourcentralen …

blev det för mig i går, en kvart före den skulle stänga. Trots det kändes det inte som att jag kom och ”störde” det var en mycket trevlig kvinna i receptionen. Min hosta har kommit tillbaka och jag bestämde mig för att åtgärda, innan det blev dropp och cortison. Jag får tungt att andas och det sitter djupare och är mer slemmigt än förra gången.  Enligt läkaren på jourcentralen var det elva år sedan jag var förkyld sist, det stämmer inte och det sa jag åt honom, jag har haft den medicinen tidigare och har fått åka in för fyra – fem år sedan en gång. Har de ingen koll i sina journaler?

Det viktigaste var i alla fall att jag fick utskrivet medicin så att jag förhoppningsvis slipper bli liggande en gång till. Jag klagar för en liten förkylning, men när jag är van att alltid vara frisk så blir det lätt så, det är tungt och andas, kroppen värker och hostan är så fruktansvärt jobbig. Den här gången var det ett ännu mer oväntat besök, hostan.

Det går inte fort på jourcentralen, det var bara tre före mig och ändå satt jag och väntade i drygt en timme innan jag fick komma in. Det var en liten där som skrek hela tiden utan avbrott, då kände jag att jag har blivit äldre och inte har småbarn kring mig dygnet runt.

Det är stor skillnad på hur fort tiden går beroende på vad sysselsättningen är, när jag sitter och väntar i ett väntrum eller när jag sitter framför datorn och jobbar.  Gissa skillnaden?

Nu har jag varit till apoteket och hämtat ut min medicin och hoppas att dunderkuren hjälper, snabbt.

Margareta G som inte är någon person som ska sitta och vänta, det är därför jag drar mig och väntar för länge innan jag besöker vissa inrättningar. Att bara sitta på en stol och ingenting ha att göra, inte ens läsvärda tidningar hade de.

Jag kan också konstatera att där försvann ännu en gemensam helg i ingenting.

Ett riktigt kollage av frost

Mötte oss igår när vi förberedde stugan för vintern i Forsnäs utanför Harads. Det var så vackert och jag lyste av förtjusning, sambon log lite åt mina adjektiv som bara forsade ur munnen. Det är inte ofta frosten kommer med sådan förtjusning. På grund av regnet och fukten från älven var det en så vit och kraftig frost, trots att temperaturen inte var speciellt låg, men natten måste varit kall.

Frosten är alltid ett väntat besök den här tiden på året, men så här kraftfullt vet jag inte inte att jag upplevt den på länge. Det gäller också att vara på rätt ställe några timmar under ett dygn. Jag måste än mer ta tillvara på de här guldstunderna i livet, vara mer rädd om vår natur och tänka på vad vi har här i Sverige.

Jag var tvungen att göra ett eget frostkollage av den fantastiska syn jag såg, jag var lyrisk. Det gäller att ta vara på de stunderna för de är inte ofta och inte många timmar på dagen som det ligger kvar så här. Titta och njut av en liten del av naturens olika skepnader, detta är en del av den.

 

Margareta G som blundar och fortfarande ser vyerna framför mig.

Ps. Även en god vän som ringde när jag fotade och adjektiven fortsatte att rinna ur mig, skrattade gott.

Skrapans tid är här

I morse var det dags igen, för första gången den här säsongen, att skrapa och det satt hårt. Tur att jag hittat mina handskar (de låg längst ner i min kameraväska och gömde sig) för jag fick verkligen ta i och kallt kändes det. Isskrapan är nu framme och det är självklart bilrutorna jag skrapat. Egentligen skulle jag inte tagit bilen i morse men jag var en aning saktelig på morgonen och då kändes bilen som ett ganska bra alternativ, i alla fall till jag kom ut och fick se den, bilen alltså, men då var det försent att ändra sig. Jag hade garanterat hunnit till jobbet lika snabbt om jag tagit cykeln för skrapningen tog ett tag och det var mitt i rusningstrafik, med norrbottniska mått mätt.

Nu ska vinterdäcken på för att hålla fordonet på vägen och slippa bli överraskad en morgon och köra halkbana. Konstigt så blir det ofta ett helt oväntat besök när den första halkan kommer fast den borde vara väntad.

Jag skrev att det var kallt på morgonen och allt är ju i förhållande till något annat. Hade det varit i mars och solen lyst och temperaturen visat på nästan 0o då hade vi börjat klä av oss och njutit av värmen. Nu är det inte mars utan oktober och jag ser framför mig en härlig vit och solig vinter. De sista vintrarna har vi fått vänta länge på de vackra vita vinterdagarna, mest slask och blask har det varit.

På eftermiddagen drabbades jag av riktig matkoma efter en alldeles för kraftig lunch, helt plötsligt satt jag bara framför datorn på jobbet och stirrade. Ögonen ville inte lyda min hjärna, de längtade efter något annat än att stirra på en datorskärm. Det var ingen idé hur mycket jag än försökte, därför beslutade jag att nu fick det vara nog och smällde igen datorn, trots att jag tänkt arbeta lite längre.

Vi var några stycken som drabbades och jag var nog nästan sist av de drabbade att ge upp. Trots det är det trevligt att ibland gå ut tillsammans med arbetskamraterna även om jag inte är överdrivet förtjust i det som serveras på lunchrestauranger. Nu valde vi något annat och ingen restaurang med lunchbuffé, god mat och trevligt sällskap. När jag är inne i en jobbperiod glömmer jag bort mycket annat även det som är viktigt.

Igår glömde jag något mycket viktigt – Birgitta. Jag är ledsen och främst över att jag glömt två av mina kära vänner Birgitta i Linköping och Birgitta i Bensbyn och självklart alla andra Birgittor jag känner, de är ett antal. Jag har inte förträngt er eller glömt er, däremot glömde jag att titta i almanackan igår och läste inte min e-post ordentligt igår. Fast utan min gratulation har ni säkert ändå haft en bra Birgittadag igår. Grattis till ert vackra namn och det bär ni varje dag oavsett om det står Birgitta i almanackan eller inte.  En av er träffar jag ju imorgon eftermiddag och vi får ha trevligt tillsammans en stund.

Margareta G som fortfarande är ganska trött efter sjukperioden och behöver ta det lite lugnt efter jobbet, soffan känns ganska bra.