Fingrarna vill komma igång …

igen efter ett långt uppehåll från både dator och kamera. Nu känns det som att jag är hel igen och livet, det friska, kan börja om igen.

Mina fingrar spritter igen

Det är verkligen en lättnad nu när hostan nästan försvunnit och orken börjar komma tillbaka. Det har varit en jobbig tid, på arbetet har inte koncentrationen varit på topp och det har känts ordentligt på kvällarna som de senaste veckorna mest bestått av en trött Margareta som verkligen givit ordet soffliggare ett ansikte. Men nu känns det att det lyser på mina dator- och kamerafingrar igen, det riktigt spritter i dem och nu vill jag och min kamera ut i naturen. Då kommer nästa, fråga – när?

I morgon ska jag arbeta några timmar, åka hälsa på mamma som jag inte har fått träffa det här året, lite fakturering och sedan är det mörkt. Fredag har jag lovat en god vän att ”springa loss” i city och kolla in lite reor och annat smått och gott som behöver uträttas. Lördag och söndag är två oplanerade dagar men jag har en del att förbereda eftersom jag åker till Stockholm på måndag och sedan vidare till Linköping på onsdagkväll. När jag kommer hem igen vet jag inte, har inte bokat hemresa ännu så vi får se när Linköpingsborna blir less och kastar ut mig eller när jag själv känner hemlängtan efter både sambo och riktig vinter.   

I dag har jag varit hos en god vän och tanken var att vi tillsammans skulle jobba och vara riktigt kreativa. Jag blev bjuden på en god lunch och glädjen och samtalsämnena ville aldrig ta slut, både de positiva och de mindre roliga ämnena avhandlades och helt plötsligt hade timmarna rusat i väg. Lite stödord och en del andra tankar fick vi i alla fall klart och nu behöver jag få det jobbet klart samtidigt som jag också har ett annat mindre uppdrag som behöver göras färdigt innan jag åker iväg. Datorn har jag med mig så visst blir det lite egen tid också om inte annat på kvällarna i Linköping, däremot lär inte tiden i Stockholm räcka till för annat än arbete och lite trevliga kvällsaktiviteter som jag ser fram mot, att förena nytta med nöje brukar alltid vara en härlig kombination om det inte blir för mycket av det första och för lite av det andra.

Nu är det dag för mig att krypa ner i soffan, så inte den tror att jag övergivit den helt, och läsa en kvällstidning samtidigt som jag kollar om det kan vara någonting på TV:n som lockar för en stunds avkoppling.

Margareta G som känner att livet lyser igen och det spritter både i fingrar och ben, trots att jag inte kommit igång med mitt nya liv på gymmet som jag köpt ett årskort till i år.

Jag har också insett att jag är beroende av datorn och även av kameran, när de inte är igång i mitt liv är det som att en hel del annat också står still, för orkar jag inte ens med dem så orkar jag inte heller med någonting annat.

Redan på 5o-talet i Tornedalen uppfanns …

den numera högt uppskattade drycken kaffelatte.

kaffetaren

Drycken kan sägas uppleva en ny renässans och dagens kaffedrickare återfinns på de flesta välbesökta affärs- och nöjeskvarter i våra storstäder även på mindre orter med självaktning.

Vi har en retrodryck som återvänt till Tornedalen efter att ha blivit fullt accepterad i de mer fashionabla kvarteren kring Stureplan.

Som infödda tornedalingar blev vi tidigt bekanta med den numera mycket populära sällskapsdrycken kaffe. Vi barn introducerades i konsten att dricka kaffe och fick till en början späda ut den svarta blandningen med en skvätt mjölk och ibland även mycket mer. Om jag inte missminner mig helt fel så avnjöts drycken ur vanliga dricksglas, något avkyld så fungerade detta utomordentligt väl.

Den avnjöts ofta tillsammans med de äldre som dock föredrog att sörpla i sig drycken ur fat med en sockerbit i mun. Platsen var kring köksbordet med utsikt över ägorna och grannhusen, även de Per-Albin hus från 30-talet, är ett av flera intryck man bevarat. Jag kan än idag utifrån minnesbilder beskriva hur det såg ut i stugan och hur rumsindelningen var ordnad. Köket var utrustat med kökspanna och via rejäla rörledningssystem spreds värmen till alla element- uppe som nere. Förr använde man sågspån i väggar och bjälklag och under riktigt kalla vinterdagar så mäktade de inte hålla stånd mot kylan som sakta men säkert intog de inre boningarna. Men tur var väl det att det fanns extra värme från den vedspis som användes till matlagning – även kaffet kokades på den. Det var den tidens isoleringsteknik- och ”man tager vad man haver” sade en annan omtalad person dock i ett annat sammanhang.

Så var livet på landet och när någonting nytt i pryl- eller klädesvag skulle införskaffas så fick man slå och bläddra i priskuranten från Åhlén och Holm eller Gunnars Fabriker. Den senare hade sitt huvudsäte i Linköping och verkade fram till dess avveckling någon gång tidigt 70-tal från en plats nära järnvägsstationen i Linköping.  De hade kataloger och användes flitigt av likväl vuxna som barn. Innehållet var intressant med alla dessa färggranna bilder. När det sedan var tid för beställning så fyllde man i en ordersedel och postade brevet hos postOlga nere vid järnvägsstationen.

En kort berättelse och beskrivning om hur det kunde vara förr när man som barn bodde ute på landet – de här låter ju förfärligt gammalt i mångas öron men är ju egentligen inte så långt tillbaka i tiden. Man kan säga att det hände sig på 1900-talet.

 Apropå det här med välsmakande kaffe så hände det sig på 60-talet i en liten skidanläggning på orten.  Stora skaror av människor hade anlänt till backen och bland dem var det några medelålders damer som stegade in i stugvärmen och kaffedoften när den ena av damerna får syn på kaffekitteln som står där på vedspisen och avger en härlig doft, då kan hon inte hålla igen sin förtjusning och utbrister följande ”det blir så härligt gott kaffe när man kokar det på vedspis”. Jag får lov att hålla med damen, för visst är det något speciellt det här med kaffe på vedspis.

 Det finns alltid ett mervärde i kaffet – av Rolf

Den här trevliga texten har min svåger Rolf skrivit, Jag blev så förtjust i den och fick Rolfs tillåtelse att publicera den här på min blogg. Tänk vad det är mycket som egentligen har sitt ursprung i Tornedalen, ett uppfinningsrikt släkte som lärt innefolket ett och annat genom historien. Hur var det nu med ruccolosalladen?

Margareta G som verkligen hoppas att min gästskribent och svåger Rolf skriver mer finurliga och trevliga texter som jag får äran att publicera här hos mig.

Bilkörning och shopping …

har dagen idag bestått av.  Nu har jag ont i ryggen, fötterna värker och ögonen är trötta, det tär på kroppen att shoppa loss bland kläd- och skobutiker samt på IKEA i Haparanda. Jag är nog ganska välbehållen efter dagen när jag jämför med min mor som var helt slut när hon satte sig i bilen för att starta hemfärden. Hon orkade inte fortsätta i fler butiker för att leta efter en jacka till henne utan vi får ta en sväng citykärnan i Luleå nästa vecka för att fortsätta letandet.

Det var inte lätt att handla idag, två tunga paket innehållande två byråer som vägde … tungt vägde de i alla fall. Jag trodde inte att IKEA:s byråer kunde väga så mycket. Det var förvaringsshopping jag var på idag, två byråer samt två sänglådor blev de större inköpen sedan slank det även ner några sådana där små prylar som bara alltid hamnar i varukorgen. Några tidskriftssamlare till sambon, en liten present till en vän som snart fyller år, jag berättar efter födelsedagen, en stor röd bricka, inte vacker men jag var bara ute efter en riktigt stor bricka att lägga under datorn när jag sitter på något konstigt ställer och skriver, som nu.  För andra gången i mitt bloggliv berättas i denna blogg att jag köpt en diskborste på IKEA, den där prylen som alltid slinker med. I skoaffären ”hittade” jag två par stövlar som jag behövde akut, morgnarna och eftermiddagarna börjar bli kyliga och då behövs det lite andra skor.

Jag har upptäckt det här med min laptop, att det är perfekt att sitta och skriva i vardagsrummet, i soffan med benen i kors och en bricka med datorn ovanpå. Helt perfekt för då kan jag samtidigt sitta och lyssna när det är något intressant på TV. Problemet med min ”gamla” bricka var att den var lite för kort för att täcka mina behov. Jag har ju det mobila bredbandet kopplat till den bärbara och jag använder oftast ”vanlig” mus, vilket gör att längden var viktig, på brickan. Snygg är den inte, en röd plastbricka. En liten detalj, det finns två runda avsatser för en kaffekopp till exempel mycket praktiskt och bra.  Nu vet jag att många skriker ut att det är absolut förbjudet att sitta och dricka något vid datorn, men det bryr inte jag mig i. Nog om min röda plastbricka.

När jag skjutsat hem mamma åkte jag förbi Jula och köpte en brevlåda till sonen och var förbi honom med den samt två täcken, kuddar, ett syskrin och två burkar lingonsylt. Väl hemma slängde jag upp benen efter att sambon fått bära in de tunga inköpen. Precis när jag skulle ”smålägga” mig, ett nytt ord, ringde telefonen och sonen undrade om jag kunde skjutsa honom till Sjulsmark strax hitanför Piteå. På med kläderna igen, ut med bilen, hämta sonen och sedan i väg en tur till, åtta mil tur och retur.

Nu är jag less och trött, innan natti natti ska jag ta och dricka lite kolsyrat vatten från vår nya sodastream. Tack Birgitta för den, vi har fått hämta ut den på vårt utlämningsställe idag. Det blir perfekt för oss storhandlare av 1,5 liters petflaskor innehållande kolsyrat vatten. Jag vet att vi är stora miljöbovar i det fallet, men jag måste ha det varje dag.

Nu är det klippt …

och det rejält, över trettio centimeter på längden åkte i golvet hos frisören igår. Det är som när jag ska flyga, jag gruvar mig och blir en aning orolig ett tag, funderar om jag ska backa. När det väl är gjort och jag landar känns det alltid så skönt. Likadant var det igår, jag började fundera och kanske att jag bara skulle toppa håret. När jag satt hos Anette (min frisör) bad jag henne klippa kortare och kortare, tillslut kände jag mig nöjd och förändringen är total. Knappt att jag kände igen mig själv i spegeln trots att jag haft den här frisyren för många år sedan och trivdes bra med den, speciellt andra tyckte om den och har ”tjatat” om att de vill se mig i denna enkla avklippta frisyr igen.

Det är fortfarande svårt att titta sig i spegeln, jag går förbi och tittar en gång till, är det där jag? Visst, men det tar nog ett tag innan jag vänjer mig. Jag har haft långt hår så länge och nu är det inte tal om att sätta upp håret i olika frisyrer efter humör och tillfälle.  Det känns bra och nu ska jag bara börja känna att det verkligen är jag för trivs gör jag men håret gör stor skillnad med utseendet.

Det var nog dags för en förändring för i förrgår när jag var och köpte mascara skickade butiksbiträdet med mig prover på antirynkkrämer. Annars brukar jag få små parfymflaskor och andra hudkrämer när handlar i kosmetikabutiker. Nu har det tydligen blivit dags för andra sorters krämer, det var både till ögon samt ansikte och hals. Jag måste ha sett otroligt glåmig och trött ut. Eftersom jag var på väg till Lush för att köpa deras härligt sköna ansiktsmask ”Mask of magnaminty” så var hon inte helt fel ute. Fast jag funderar i alla fall om hon gett proverna till en ung och fräsch tjugoåring.

Margareta G som nu får börja fundera på om det är dags för alla dessa föryngringskrämer eller om jag bara ska låta tiden ha sin gång och spendera pengarna på ett trevligare sätt.

Kläder kan dölja och ta fram …

kroppsliga former som jag faktiskt har men de kan aldrig ta fram något som jag inte har.  Trots det skrattade jag gott åt dagens ”Ernie”.  Frågan är bekant och jag kände igen mig, kanske mer när jag var yngre och absolut inte behövde ställa den ens, då när kroppsfixeringen var större och självkänslan lägre.

Frågan är otroligt dum på flera sätt. Istället borde jag fråga vad personen tycker utan att lägga orden i munnen. Skulle jag vara man och få frågan så skulle jag absolut lockas till att …, men hur många törs säga sanningen. Jag vill nog inte höra den om jag ställer frågan som kvinnan ovan. Där har jag redan lagt till ordet fet, för att jag själv redan sett att jag inte passar i modellen. Den tar fram något som jag vill dölja, i och med det framhäver den inte det jag vill ta fram. Jag har köpt fel plagg och det är svårt att erkänna, får jag en bekräftelse från en man om att jag passar i den eftersom jag inte ser fet ut då kanske jag kan ha den någon gång. Det klädesplagget kommer slutligen att hamna i garderoben och hänga där till det är dags för rensning och förhoppningsvis ryker den från galgen med ett flertal andra felköpta plagg.

Jag har blivit mer kritisk när jag handlar kläder, fast visst blir det en del felköp trots allt.  Jag kanske inte alltid klär mig ”rätt” men jag klär mig som jag trivs och sedan får andra tycka vad de vill. Det som var så snyggt i affären och blev ett impulsköp kanske inte är så snyggt när jag tar på mig det hemma och tar mig tid att titta med lite mer kritiska ögon på hur det klär mig.

Jag borde ta mer hjälp av personalen i butiken samtidigt som personalen i dagens butiker borde vara mer ”utbildade” i att ge kritik och anställas på mer kunskap än att bara sälja till vilket pris som helst.

Det var i alla fall dagens igenkännande leende från mig.  Sambon log men tyckte nog inte det var lika kul som jag tycker.  Ett typiskt kvinnligt drag?

Margareta G som gillar den dagliga ”Ernie” i NSD.

Många steg blir det och mycket att se …

när jag vartannat år besöker stora Nolia i Piteå. Numera har jag valt att strosa runt ensam för att få ut och hinna besöka det jag vill se, känna och förundras över. Det finns mycket av allt och det finns nästan allt.

När jag går omkring och tittar med en aning kritiska ögon och funderar vad som blivit bättre och vad som eventuellt blivit sämre förundras jag över att Nolia inte anammat trenden med mat och lokalproducerad mat men framförallt hur mathallen är uppbyggd. För varje år har mathallen på Nolia blivit sämre och sämre, i år var den knappt värd ett besök, tyvärr för mig som brukar göra de ”stora inköpen” i mathallen.

Jag var med 1998 när en god vän till mig hade ansvaret för mathallen, det är för övrigt hon som lärt mig mycket om mat och planeringen av att se helheten och tanken med uppbyggnaden kring en saluhall.  Visst kunde hon få en del kritik av producenter och försäljare på grund av hennes noggrannhet och helhetssyn, men det fungerade och var uppskattat i slutändan. Många projektledare klarar inte av den rollen ordentligt. Det året hade vi bland annat Richard Nilsson och Jesper Aspegren som kockar i vår monter där de tillagade maträtter med lokala produkter och gav nya användningsområden och tips till intresserade. 

Hela idén med saluhallen kändes annorlunda och det var rent, öppet och genomtänkt. Hon såg till att skräp och allt annat som inte ska vara i Nolias mathjärta togs bort snabbt och effektivt. Kort och gott – det kändes fräscht och rent, både hygieniskt och inredningsmässigt. Idag är det min stora besvikelse och det blir bara värrre och värre för varje år. I år åt jag till och med en iskall souvas kebab för att stilla hungern, den gick ner, men någon njutning var det inte. Jag brydde mig inte ens om att klaga eftersom köerna var långa och det var inte för att äta jag besökte Nolia.  

En annan urusel service är bankomaten, ni läste rätt bankomaten inte bankomaterna. Det finns alltså en uppställd bankomat på hela Nolia, varje år är det samma visa. Hittar du något som du vill köpa och inte har tillräckligt med pengar får du köa i åtminstone en timme, skulle jag tro. Det drabbade mig, som för något inlägg sedan skrev om mitt nekande till att köa om jag inte måste. Tyvärr valde jag nu att frångå mina principer för jag trodde att det jag bestämt mig för att köpa fanns där och innehållet i plånboken täckte inte min planering. Snällt stod jag där … och jag stod där och stod. Det går inte snabbt heller.

Jag vet inte vad bankomatkunder gör vid bankomaterna, för det kan inte bara vara att ta ut pengar. Ibland tror jag att de går igenom alla sina konton, tar ut kontoutdrag tittar på dem och sedan funderar över hur mycket de kan ta ut genom att tänka över framtida kostnader. De tar ut en summa men sedan kommer de på att de kanske kan ta ut lite mer … och så fortsätter det om och om igen. Det är bra med ekonomisk planering men inte vid bankomaten, gör det hemma innan besöket vid uttagsautomaten.

För övrigt är Nolia sig ganska lik år från år och mycket fin kvalité finns det där. Eftersom Nolia är en så pass stor mässa är egentligen två dagar ganska lagom. Dag ett för att gå runt och kika, titta och få en överblick, dag två för att handla. Nu var jag bara där en dag och visst köpte jag lite och hade kanske inte köpt mer än det lilla, för ”snålheten” i mig kommer ofta fram när det gäller en viss typ av varor. Hade det varit datorprogram och datorprylar vete tusan. En av de få saker som jag inte har upptäckt på Nolia är just de sistnämnda, kanske en ny hall till 2010?

I alla fall hittade jag mycket i min smak och ett flertal bekanta skymtade jag bakom stånden och pratade med bland alla hantverkare, slöjdare och övriga utställare. En av de mest innovativa nyheterna bland gruppen slöjdare och hantverkare hittade jag bakom en vävstol. Ruth Orrmalm Olsson som väver av gamla tidningar. Det låter inte klokt och det är inte klokt, men Ruth sprudlar av idéer och det var snyggt och läckert. Det är användbart och det håller. När jag var där höll hon på med ett specieluppdrag till en ”gammal” journalist på NSD, vår lokaltidning. Hon vävde från riktigt gamla nummer i svartvitt och det var urläckert. Ni ska få se mer sedan, tror att jag har några foton. Som journalisten skrev, snacka om gamla nyheter som kommer igen och återanvänds.

Ruth är verkligen en tjej som vågar och lyckas med det hon föresatt sig. Hon har startat sitt företag och även öppnat butik i Puoltikasvaara. Puoltikasvaara, hur många har ens hört talas om den lilla byhålan mellan Gällivare och Kiruna. Ruth har i alla fall vågat och vunnit med sin satsning, fler som hon. Besök hennes hemsida Textil Inredning Design No1. Tyvärr finns inga bilder på hennes senaste satsning men det kommer säker.

Margareta som hoppar mellan kontrasterna när det gäller mässor och marknader men båda med kvalité sedan går det övriga åt var sitt håll. Helgen 23-24 augusti besöker jag självklart Strömsunds höst- och hantverksdagar, strax norr om Råneå vid Strömsundshemmet

Som avslut ett riktigt bildkollage av mitt Nolia 2008. Inte ens djuren saknades och cowboyen som red in .. och många trötta fötter.

Största möjliga torkning pågår

Värmebölja på blkongen och torkning pågår

i 16 timmar, sexton timmar! Jag ville göra klar min balkong på lite kortare tid. I alla fall har jag nu slipat och målat överdelen av den ca två meter långa och halvmeter breda överdelen. Färgen verkar bli helt enligt mina önskemål, även min rökpall fick sig några drag med penseln, fast den skulle behöva fler drag, över hela. Även skåpet skulle bli snyggt i färgen, men jag orkar inte med det, betydligt mer jobb. I alla fall ska jag ta och byta knoppar på skåpet. Nu blir det till att åka på inköpsrunda imorgon, knoppar och lite växtlighet måste införskaffas, jag hade egentligen satt stopp för mera shopping den här månaden. Det blir att leva på kärlek och samtidigt sitta och njuta av den ”nya” balkongen resten av månaden.

Visst var färgen snygg, speciellt för mig som verkligen gillar blått. Det kanske någon har märkt med tanke på mitt val av blogglayout osv. Egentligen gillar jag de flesta färger, kanske alla. Jag skulle vilja ha ett riktigt potpurri av färger på skåpet -blommor, krukor som riktigt lyser av glädje och sommar.

Jag har inte målat på väggen, det är vitt kraftigt papper jag hängt upp. Det är inte randigt eller fläckigt, det är solen som speglar från papper och annat.

Nu hoppas jag verkligen att det torkar för det är varmt på balkongen idag, nästan hett vi har inglasat och det måste vara stängt för annars flyger det in en massa maskrosfjun som vill slå rot på det nymålade. Lite orolig blir jag att det inte vill torka för imorgon måste det vara klart.

Nu ska jag gå och sätta mig framför TVn och kolla på TV4 ett tag med en kopp kaffe och Pirjos goda bullar. Tack Pirjo, för de nybakade bullarna, nu har inte Åke hunnit äta upp alla.

Sverige-Spanien, matchen har visst redan börjat.

Margareta G som fortsätter att ha full energi trots att hela dagen snart övergår till kväll.

Det har fallit en skugga över bossen …

Bossen tappade lite av den manliga glorian

igår kväll ramlade lite av den manliga glorian av. Här i Los Christianos på Teneriffa har det ropats, -Hello boss, med höga röster när jag och min manlige vän passerat alla de försäljare som försöker att kränga solglasögon, smycken av alla de slag och allt annat bling, bling som de själva kallar det.

Han har med bestämd och myndig röst, men samtidigt på ett trevligt sätt motat bort alla dessa försäljare, som jag personligen tror skulle passa bättre i något NBA lag i alla fall i svenska elistserien i basket. Det är till stor del mycket smidiga och långa män som ser ut att ha en god fysik, urtypen för de vi ser som professionella elitidrottare och framförallt basketspelare. Det finns några gulliga kvinnor som även försöker sälja sina produkter, men då består det mest av blinkande och rörliga saker, tänk Buttericks.  

I alla fall har Åke bestämt sagt nej och ibland diskuterat lite skämtsamt med dem, jag har väl mest suttit bredvid och lett och sagt nej, det där typiskt kvinnliga som jag normalt inte är. Hans utseende gör väl också sitt, med rakat huvud och ganska vältränade armar. I alla fall har de ropat, -Hello boss var de än sett oss, men med glimten i ögonen.

Jag tyckte att nu fick det vara nog med hans nöjda och enormt breda leende och det fick absolut inte bli någon vana, tillslut kanske han skulle komma hem och på allvar tro att han var the boss. Därför bestämde jag mig för att nästa försäljare som jag träffade på, skulle jag handla ett par solglasögon av, igår kväll hände det. Jag har nu i min ägo ett par Chanel solglasögon för 5 euro. Eftersom jag vanligtvis inte brukar köpa dyra och ”äkta” solglasögon så duger dessa mycket bra och jag tycker att de är snygga och de fungerar ypperligt till det de ska, att skydda mot solen. Det spelar ingen roll om han tror att jag tror att de är äkta, huvudsaken är att jag nu tagit bort villfarelsen från försäljarna, om the boss.

Nu vet de sanningen. Jag har även fått tillgodose lite mer av mitt behov av lite shopping. lite trendig vill man ju vara ibland. Har inhandlat lite mer än vad jag tänkt när jag for, men …

Fast en sak är säker, lite mer av sådana försäljare och marknadsförare i Sverige skulle behövas ibland. Trots alla eviga nej är de alltid lika trevliga och glada och tappar inte framtidstron om att det går bättre nästa gång, dag efter dag, år ut och år in. Jag beundrar dem, de både syn hörs och finns som en riktig marknadsförare, fast de är lagom irriterande ibland.

När vi var i Kroatien för några år sedan blev han kallad the gummiman, pga av ett ord som betyder olika på olika språk.  Det var kul och trevligt, ingen som kom i kläm eller kände sig kränkt.

Den vikarierande utrikeskorren Margareta G som nu har skrivit mitt sista inlägg härifrån Los Christianos på Teneriffa eftersom vi mest troligt inte kommer att ha tillgång till Internet de sista dagarna, byråkratin här är lite annorlunda än i Sverige vid ändringar. 

Ps. Mannen på bilden har absolut ingen anknytning till mitt inlägg, men … han får ställa upp som modell för the real boss.

Mässor, marknader med olika namn och teman …

En del av miljön från höst- & hantverksdagarna i Strömsund

det är gott om dem i Sverige idag. Luleå är inget undantag och i helgen har det varit Vårmässan  med båtliv.  Självklart var vi där trots att jag hade ”bestämt” mig för att inte åka dit, det är samma visa varje år. När helgen kommer och lockelsen blir för stor, för att se om det finns någon nytt och inspirerande bland mässutställarna så sätter man sig i bilen och åker iväg, cyklar när vädret och humöret känns rätt.

I år sken solen och humöret var på topp trots det blev det bilen som fick tranportera oss eftersom vi även skulle uträtta andra ärenden. Det var betydligt fler besökare än tidigare år, som bestämt sig för att besöka mässan samma dag och vid samma tidpunkt som oss,  fick fick leta ett bra tag för att få en parkering och det är inte alltid lätt för barnen (och föräldrarna) som dirigerar trafiken att ha full koll på var det finns en ledig plats.

Luleå mäss & kongress som anordnar mässorna i Arccushallen gör oftast ett bra jobb, det är inte mycket ”krims krams”, jag såg inte något direkt som skulle kunna gå under det gebitet. Sedan har man givetvis olika åsikter om hur utställarna är placerade och vad som saknas. I år tyckte jag att det var alldeles för lite ”matutställare”.  Det är alldeles för mycket säljare av olika värmesystem (pellets o.s.v.), fast det har minskat så jag behövde inte göra så många stopp vid dessa och vänta när mitt manliga sällskap skulle stanna upp och studera alla dessa ”nyheter”. :)

Ett år på stora Nolia i Piteå gick mannen och hans bror runt, runt alla maskiner, det var som att de förändrades (maskinerna) för varje varv de gick runt dem och tittade. Tillslut smet jag i väg och besökte mathallen i två timmar och trots det var de inte riktigt nöjda när vi åter skulle stöta samman. Nolia är verkligen ett ämne för sig själv när det gäller mässor och då framförallt maskiner, traktorer och byggkonsturktioner av alla de slag.

När det gäller byggkonstruktioner så fick sambon höra något roligt igår när han stod och tittade på en ”ny” modell av bastu, en rund, se bilden nedan. Ett par i dryga trettioårsåldern kommer och tittar och tjejen frågar Den läckra runda bastun killen: -Varför har man byggt bastun rund? Killen svarar (helt allvarligt): -För att man kan ha den i vattnet (sjön, havet, älven).  Jag skrattde hjärtligt när jag fick höra det, får killen bara tänka efter så kanske han förstod vad han hade sagt och förklarat, hur tokigt det kan bli. Visst finns det härliga flytande bastun byggda på flottar med motor och allt, men det är en lite annan konstruktion. Jag skulle vilja se när han sjösätter den runda bastun och sedan ska ha en skön bastukväll. :)

Några andra gobitar från mässan är att det var några nya aktörer som visade upp sig bl.a. Teaterföreningen Bröt med skrattgaranti.  I fjol var jag för första gången på Vassholmen och såg deras sommarrevy ”kaffekask å sockervadd”, jag lovar att den garantin höll. I år ger de ”löjrom och snorgärsar”, mig som publik ska de garanterat få. Det som också är trevligt med föreställningen är att du åker med färjan Emma ut till Vassholmen, en ö i Kalix älv. Eftersom vi hade tur med vädret ifjol gav det en extra krydda till upplevelsen. Har du chansen missa inte deras föreställningar i sommar.

Färjan Emma till Vassholmen i kalixälv

Visst ser det härligt ut?

Vad var det mer på mässan? En del myndigheter, tjänsteföretag och kommunen fanns på plats och visade upp sig och besökarna hade chans att ställa frågor och komma med idéer. Det tycker jag är bra, vi fick också chansen att ställa några frågor kring regler och lagar. som vi funderat på. Vi fick svar och vet nu hur vi ska gå tillväga, det är ibland svårt att få svar och tag i rätt person när man försöker ringa.

Jag provade också en underbar massagekudde som jag nog hade köpt om jag inte insett att jag just nu har annat trevligt högre upp på prioriteringslistan.

Hatverkare fanns det et flertal på plats både med kläder, smycken, tapetserarverkstäder, smide, glas, ja det mest som går under slöjd och hantverk. Nu väntar jag istället på hantverksadagarna som kommer i månadsskiftet oktober-november, där utbudet är stort och kvalitén och entusismen hos slöjdarna och hantverkarna är fantastiskt trevligt att få möta.

För mig är ändå höst- & hantverksdagarna i Strömsund, strax norr om Råneå, en av de trevligaste marknaderna att besöka. Jag kommer garanterat att återkomma till dessa dagar eftersom jag själv ska medverka där och en del fokus under sommaren kommer att läggas på dessa dagar. Fotot högst upp är en del av miljön från dagarna i Strömsund.

Köpte jag inget på mässan? De som känner mig kan nog gissa. Visst det slank ner lite mat, men ytterst lite för att vara mig. Jag köpte nyrökt regnbågslax och en mässpåse med olika korvar. Allt från orten och med hög kvalité.

Margareta G som nu ska hjälpa sambon med lite pappersorganisation. Vi kanske syns på en mässa eller marknad under sommaren, hösten, vintern eller nu i vår.

Ps. Jag läste att Jammla hade haft problem med en marknadsarrangör och det lät väldigt mysko eftersom man inte heller höll temat. Det är synd att du inte bor här uppe för vi har många små fina mässor och marknader med god kvalité.

Däremot alla de här ”krims & krams” marknaderna som varje stad och större samhälle har ger jag inte mycket för. Har ni någon gång räknat hur många som säljer likadana sockor och strumpor, med små varierande priser. Köp 5-15 för 100 kronor för exempel. Kläderna som ser likadana ut vid varje stånd, fast alla verkar ju sälja bra eftersom de kommer tillbaka år efter år. Alla dessa försäljare av godisremmar, det ger i alla fall mig bara avsmak där de ligger helt öppet i flera dagar.

Jag räkande på skoj sockförsäljarna när jag passerade (och då fick jag säkert inte med alla) det var ungefär femton olika, femton längs Storgatan i Luleå. Jag kan i alla fall konstatera att sock. och strumpbehovet är stort inte bara hos mig.

Har du hört det förr?

Jag vill se nya grepp och nya säljargument

Jag längtar efter nya revolutionerande reklamtrick. Jag är så less på samma ord och samma säljargument, vi har hört dem i så många år.

Telefonförsäljare verkar ha skapat en kartell för att se vem som först lyckas med att sälja något till oss, de ringer hela tiden, varje dag är det någon som vill locka oss till något köp. Alla dessa fantastiska varor som vi får prova ”gratis”, de glömmer alltid bort kringkostnaderna.

För ett tag sedan ringde en kalsongförsäljare och ville att sambon skulle prova kalsonger, som vanligt ”gratis”, han var inte intresserad men frågade, – Har ni kalsonger för en som väger 240 kg? Det blev tyst i luren och sedan svarade försäljaren, – nej, sedan slängde han på luren utan att varken tacka och eller säga hejdå. Jag kommer aldrig på några snabba och rappa svar till dessa försäljare, jo, när jag lagt på luren då kommer de bra replikerna.

För någon vecka sedan lyckades de med mig. Det ringde en trevlig kille och frågade efter ÅW, jag sade att han inte var hemma, men prova nå honom via mobilen. Då sa killen, – men det kanske går lika bra med dig? Berätta så får jag höra, sa jag ganska ointresserat. – Visst skulle du vilja vinna din egen drömresa? – Det där låter som lotteriet sambon redan prenumererar på, sa jag. Nu var det inte samma lotteri, självklart var det ett lotteri med mycket höga vinstchanser. Det är alltid mycket höga vinstodds, trots det känner jag ingen som vunnit högvinsten, någon kanske.

Jag satt redan vid datorn och hade under samtalets gång klickat mig fram till hemsidan för att kolla vad det var för fiffel och båg, men det såg inte ut så. När han säger att jag har första vinstchansen den XX mars, bestämde min hjärna sig för att köpa två lotter, det är min födelsedag den dagen. Vi skämtar, skrattar och har ett mycket trevligt samtal och han ”lovar” och önskar att jag ska vinna den dagen. Vi får se när jag får lotterna, de bör komma inom någon vecka.

Jag lovar att skrika högt, här på bloggen, när mitt nummer överrensstämmer med numret på någon av högvinsterna. Visst har jag drömresor, men inte till något speciellt ställe eller något specifikt att uppleva. Det varierar för dagen, jag skulle vilja se mycket, med kameran och självklart trevligt sällskap. Nu ska jag inte drömma mig bort utan försöka hålla mig till saken, fast det är svårt.

Han lyckades kollra bort mig och höja sin egen provision en litet steg. Jag är inte överdrivet förtjust i telefonförsäljare, det är inte dem personligen. Förutom de där riktigt slibbiga och intima, som nästan låter som att vi känner varandra så bra att vi till och med kunnat ha ett förhållande. De ger mig ett riktigt avsnopparbeteende och funderingar, har man inte kommit längre i alla dessa försäljningstrick?

Till saken hör att det ringer alla slags försäljare till oss eftersom företaget, som sambon förvaltar, har kontoret på samma adress. Det ringer minst fyra till fem säljare av skilda slag, per dag. Trots allt kan jag tycka lite synd om dem, det är ju deras försörjning, samtidigt som ett antal förmedlar bra produkter eller tjänster, som skulle kunna vara intressanta vid ett annat tillfälle. Jag vill helst se och kunna läsa igenom information om produkten eller tjänsten, jag är intresserad av. Det är sällan de har något sådant att ge till mig, som presumtiv kund.

Gratis, det ordet används helt fel idag eller tag tre betala för två, det måste vara vanligaste säljorden, i snart alla affärer, oavsett vad de säljer. Jag har ”gått på det” flera gånger och kommer säkert att fortsätta med det. Speciellt när jag handlar strumpor, sockor eller trosor, jag tar två men efter expeditens påpekande blir det tre. Jag har köpt tre par skor och betalat för två, de finns där överallt, orden och lockelsen.

Kan ingen hitta på något nytt, som slår alla dessa säljargument och ger en ny aha känsla när jag handlat och tror att jag gjort ett bra köp.

Margareta G som önskade hon kom på de magiska orden