Jag är totalt värdelös …

på att minnas namn på blommor och växter fast jag vet att de finns någonstans. Det är precis vad som har hänt med alla knoppar jag fotat under dagen och förresten hela helgen. De här små ”minikonvaljerna” som växer som en gräsmatta i stugan är inget undantag. Men vackra är de i alla fall när de blommar. Nästa gång jag kommer till stugan är de kanske i full blom.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 16-liten
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Har någon bättre minne än mig så välkommen med svaret, trots att jag kanske glömmer det till nästa gång.
-
Avsändare Margareta som fotat en hel del knoppning under dagen både på tomten och under skogspromenaden.

Varför äter vi inte svan?

Det är en fråga som jag ställt mig själv ett flertal gånger under helgen. Även mina nära i stugan har fått den och inte kunnat svara. Sambon hade några teorier om köttet men eftersom han aldrig skulle kunna tänka sig att jaga, inte djur i alla fall och inte med bössa. Därför tog jag frågan vidare och fick en ganska naturlig förklaring. Det är inte tillåtet med jakt på svan. Däremot har frågan kommit upp eftersom svanstammen (heter det så) är stor idag samtidigt som den stör och förstör en hel del för det övriga fågellivet. Någonting sådant var svaret och jag köper det eftersom de låter mycket och garanterat inte är så vänliga som utseendet kan ge sken av.  
+
Jag har ju erfarenhet av hur de gulliga, vänliga och söta djuren i vår natur kan förvandlas till de mest krigiska och elaka. Kanske någon läste mitt inlägg om igelkotten, hur den lilla söta varelsen förvandlades till en hemsk elaking framför mina ögon en sen kväll runt stugknuten i Santasaari.
_
En parentes och tillbaka till svanen och det kanske gudomligt goda köttet . Vi äter ett flertal andra fåglar och djur som är hur vackra och behagliga som helst, varför inte svanen? Jag skulle säkert kunna prova på om det var lagligt och den serverades vid middagsbordet. Nu är det många som ”går i taket” och tycker att jag är ännu konstigare och kanske till och med barbarisk.  Men det är jag väl redan när jag är en köttätare och var ska vi dra gränsen?
-
Det finns många vackra levande varelser som vi gladeligen smörjer kråset med vid middagsbordet. Järpen som anses som en riktigt delikatess  är liten och det går åt många järpar för att serveras vid en större bjudning.
-
Det är inte bara svanen som är monogam och lever med samma partner hela livet. Det gör tydligen även gässen och tranorna. Vid vilket skånskt middagsbord saknas en stor fet gås på Mårten gås? Samtidigt som jag läste att om honan inte får ut sitt ägg så dör hon och då skaffar sig hanen en ny ”fru”.
-
Det var bara en fundering och jag skulle garanterat kunna fylla min frys med goda läckra svanar om det blir lagligt och jag hittar någon villig jägare som har lust att fixa middagsmaten åt mig, sambon lär inte göra det och med en slangbella kommer jag säkert inte så långt.
-
Avsändare Margareta som nu har retat upp några och hoppas att ni förstår att det ibland kan vara mycket snack och liten verkstad bakom mina ord. Just nu föredrar jag dem på bild och inte ens det har jag lyckats med trots att vi har så många i trakterna kring stugan. Ser du den vita pricken på fotot ovan så är det en fågel – ingen svan.
-
Ps Jag är djurvän och älskar att se djuren i naturen och även de som finns i hemmet, inte dammråttorna, men eftersom jag valt att äta kött så funderar jag självklart över vad det är som göra att vi väljer bort vissa djur och fåglar medan vi äter andra.

Ödsligt …

och inte lika soligt som jag gett sken av att det varit under de här dagarna. Nej, en dag med dimma och dis, periodvis. Det var varmt och skönt så jag ville ut på utflykt i området och helt ensam verkade jag vara som kommit på idén. Inte en själ så långt ögat kunde se, förutom sambon som följde med lite motvilligt men han törs nog inte riktigt släppa lös mig i skogen helt ensam med tanke på att han känner till min totala avsaknad av lokalorientering, speciellt med kameran i handen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 361 -ödslig
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Luften som dimman ger är härlig och lite blöta fötter fick jag stå ut med när jag inte var så klok att jag lät stövlarna ersätta gympadojorna.
-
Avsändare Margareta som har en del stoff till 365 foton där jag ligger efter ”några” dagar men som sagt, jag kommer igen för det lovade jag mig själv när året påbörjades.
-
Ps Sådant här väder är inget att klaga på när värmen finns där. Det var så mamma sa när jag var liten -Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Konstigt förresten att jag inte kom ihåg det i vintras.

Nära kan det vara …

på olika sätt och jag plockade ut några bilder över vad jag har träffat på en dag i augusti i fjol på en av mina promenader. En salig blandning av det riktigt nära till det som är nära men ändå en bit ifrån. Allt möjligt kan hittas och beses under skogspromenaderna. Från det minsta lilla barret till den stora vattenkraften. En del saker är inte så trevliga att stöta på i naturen men tyvärr finns de trots allt där. I reklamen tar ju Pripps blå oss ut i naturen och det har den även gjort här, de som tömde burkarna tog reklamen på allvar.

Kategori | Lördagsmixen – nära |

Avsändare Margareta som blandat friskt och vilt bland bilderna från samma dag som föregående inlägg med gamla saker som tema.

Fler bidrag i Shannara’s lördagsmix hittar du om du följer länken här >>>

Kan misstänka att ett runt föremål är avfotat än andra så här inför påsken, ska bli spännande att se.

Verkligheten …

genom fönstret blir inte mindre vit även om jag skulle vinkla och ställa mig vid ett annat fönster, lite mer kompakt än det var igår.

Kategori | Lördagsmixen – genom fönstret |

Avsändare Margareta som visat genom samma fönster många gånger tidigare och i höstas såg det ut så här  i - Mitt eget fönster … , och en annan gång var jag - Morgoneuforisk … , när jag tittade ut och njöt av stillheten. Det där suddiga som syn mellan snöhögarna i mitten längst ner  är varken blåst eller snö som yr utan detär något suddigt i fönstret.

Fler bidrag i Shannara’s lördagsmix hittar du om du följer länken här >>> 

En annan variation av mitt fönster idag.

  

En rofylld och tyst påsk …

är vad jag upplever just nu. Det är vad påsken brukar vara hos oss och så vill jag att den ska förbli. För mig är inte påsken tjo och tjim eller glitter och glamour, utan några dagar i stillhet här i stugan. Betydligt stillsammare än under sommarens aktiviteter och inte ens då brukar vi väl göra speciellt mycket väsen av oss.
-
I morgon ska jag göra något som jag inte brukar dagligdags … Jag ska stiga upp och titta på gudtjänst klockan 10:00 från Luleå domkyrka.

När vi sent kom till stugan i gårkväll slog jag på datorn och ja där fanns det som jag längtade efter att få läsa  – Ja, – det är bara bra, ni kan vara lugna … och så kom några små meningar med livstecken från Lilleman. Trots att jag förstått att det var bra så fanns oron där lite gnagande, men fortfarande kan tankarna gå till de föräldrar och anhöriga som får sådana här besked lite då och då. Min mor har fått det och jag som syster har upplevt det och det kanske är en av anledningarna att jag ibland blir mer orolig än jag borde vara.
-
Jag kan inte styra vad som händer och mina barn är inte några ägodelar som jag kan binda fast (fast jag ibland skulle vilja) inom kvarteret här hemma.  Jag vill inte att de ska bo kvar hemma och jag vill att de ska uppleva och göra det de själva vill. Trots allt så är det som det gamla talesättet, att jag har mina barn till låns och får ”bestämma” över dem ett tag, för att sedan låta dem flyga iväg på egna vingar och det har mina gjort och i det nya förhållandet ingår rädslan och oron som ibland kommer över en.
-
Avsändare Margareta som inte heller i år kom iväg till Blåkulla och denna gång kan jag skylla på att jag älskade felnavigeringen i fjol så  pass mycket att jag bestämde mig för att gör en likadan även i år.  Jag har inte ens hunnit kolla om min dubbelgångare gjort samma runda i år, vi är visst lika i det här med lokalsinne, men jag är mer nöjd över mitt eget Blåkulla än att fastna som rondellhäxa bland alla avgaser.
-
Ps Här är livet så sakteligt skönt att jag nu redan klockan 23:02 känner för att lägga mig ner med någonting läsbart och sedan återvända i morgon – God natt eller bara fortsatt trevlig kväll.

Jag hotade …

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

Tungt …

är ytterligare något som jag funderar över hur jag ska illustrera, tungt för vem eller vad? Trots att jag kollade temat när jag gav mig ut i skogarna i dag hann jag glömma bort att jag skulle fota något tungt och mina tunga tankar var något som jag tänkte skulle vara tungt för mig eller något som ser riktigt tungt ut. I veckans lördagsfoto är det tungt och här kommer min illustration av tungt – kanske lite eljest, visst är det så reklamen säger om oss i Norrbotten eller över hela norrland.

Det fjäderlätta blir tungt för något

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Tungt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som förstår om du skakar på huvudet och tror att jag blivit ännu flummigare än jag visat tidigare men jag skriver, titta på den lilla kvisten och se hur tungt det är att bära den fjäderlätta knoppen som jag hittade på min vandring i Laxede idag, det ser nästan ut som att den skulle kunna brista av den tunga bördan som jag ser som fjäderlätt.

Plocka ut en detalj …

för att sedan ge den en enfärgad bakgrund är temat i Bildverkstaden idag.  Vi ska både visa originalfotot och sedan ge en beskrivning av vad vi har gjort. Nu har jag inte följt temat till punkt och pricka, men för att lyfta fotot efter bildredigeringen var jag tvungen att lägga till någonting annat. Bilden kändes platt och jag testade både med bakgrundsfärger från blomman och lite annat men det behövdes någonting mer och fortfarande är bakgrunden ”enfärgad” förutom att jag valt två enfärgade bakgrunder.

Engärgad men inte platt

Kategori | Bildverkstad – enfärgad bakgrund

Vad har jag då gjort?
Jag duplicerar alltid lagret och sparar bilden med ett annat namn innan jag börjar, det är inte nödvändigt men det gör jag för att inte av misstag spara över grundfotot.
– Jag har markerat blomman och sedan vänt om markeringen för att radera det övriga.
– Därefter har jag plockat upp färgen från blomman med pipetten och använt den som bakgrundsfärg och svart som förgrundsfärg.
– Med övertoningen och alternativet linjär övertoning har jag i bakgrundslagret dragit så att jag fått svart som huvudfärg och en mindre linje från blomman på sidan för att göra bilden mer levande. Det går att variera hur mycket som helst men jag ville ha svart som huvudfärg och bara en liten markering av blommans färg i motivet. Det går lika bra  att använda fyllnadsfärgen för att göra den helt enfärgad.
– I tredje fotot har jag gått ett steg längre och markerat blommans lager sedan har jag använt ett färdigt makro som heter sunset .  Även där har jag plockat upp en färg från blomman. När jag sitter här i stugan är det Photoshop elements 7.0 som är programvaran. Jag använder ritplatta istället för mus, tycker att det är enklare och sedan har jag lite problem med min högerarm, efter allt musanvändande. Nu kan jag använda min vänstra hand, jag är vänsterhänt men kan inte använda musen i vänster – ”lite” konstig är jag allt.

Att jobba med bildredigering tar tid och även det enklaste som ovanstående kräver tålamod och inget som jag gör på en kvart. Har jag suttit med något en längre tid vill jag att det i alla fall ska kännas ganska tillfredsställande, därför har jag svårt att följa instruktioner till punkt och pricka när det gäller mina foton och mitt skapande.  Det måste kännas bra för mig också.

Avsändare Margareta som fick en liten stund framför datorn innan jag ger mig ut i naturen, batteriet i kameran hade jag glömt ladda i natt, det gäller att ha ett fulladdat.

Nästan som en tonåring …

har jag märkt att jag utvecklas till mer och mer när jag kommer till stugan. Inte så att kvällsaktiviteterna stämmer överrens men däremot sovvanorna, de tidiga. Idag ar jag sovit och inte stigit upp förrän vid 10-tiden. Nu var jag uppe tidigt på morgonen och tände en brasa sedan kröp jag ner i sängen igen och började läsa igenom gårdagens kvällstidning som jag inte hann med då, efter ett tag kände jag hur tidningen sakta glider ur mitt grepp och ögonen har svårt att hålla sig öppna. Nästa jag kommer ihåg är att jag känner kaffedoften som sprider sig i rummet, ljuvligt. Utvilad och värmen från brasan jag tände på morgonen känns så där skön som bara brasvärme kan göra.

Tempot under resten av förmiddagen skulle inte vinna något effektivitetspris och det är det som är poängen med att vara här i stugan. Även om jag jobbar på med dittan och dattan så är det aldrig under press och allting flyter på så enkelt.

Skrivar- och fotolyan i stugan

Min lilla ”skrivar- och fotolya” har jag gjort i ordning i ett hörn i stugan med fönstret till vänster och utsikten över älven, kan jag ha det bättre och kan det komma mer kreativa tankar än här ute med en kopp kaffe, brasvärmen och framförallt tystnaden. Här kan jag ta fram nya foton och idéer för att sedan bearbeta dem till mina egna tavlor när jag kommer hem och sätter mig framför min ”bilddator”. Det är enda nackdelen att den bärbara inte klarar av fotoprogrammen samt att skärmen är lite för liten för at sitta och arbeta med foton och bilder.  Vill jag ha det riktigt skönt vid datorn intar jag ”ryggläge” med solstolen som nu fått komma in i värmen och fungerar som kontorsstol.  Det mobila bredbandet är inte alltför starkt vissa tider eller om det har med väderleken att göra vet jag inte riktigt, men jag klagar inte. Tidigare hade jag svårt att vara här under längre perioder när jag inte hade uppkopplingen så nu gäller, inte utan mitt bredband än hur hög eller låg hastigheten är.

Idag har det regnat hela dagen men nu är det uppehåll och jag får hoppas att det håller i sig för vi ska ha gäster och då ska grillmästaren stå vid vår grill som inte går att flytta under något tak. Just nu har grillmästaren bytt identitet och står och knådar degen till blåbärs- och hallonpajen. Efter allt det goda blir det bastubad in på småtimmarna med social och trevlig samvaro. Här ska grillas både kött och fisk samt i muurikkan kommer det att ligga rotsaker som smaksätts med få kryddor och lite honung. Jag är väldigt förtjust i sallader med en blandning av grönsaker och frukt. Sharon är en av mina favoriter och i går köpte jag gul kivi, som jag aldrig smakat tidigare, supergod. En blandning av oliver och fetaost blandas också i. En salig blandning men jag gillar verkligen de där salladerna som ger mig alla smaker, från sött till lite surt. Såsen eller dressingen har jag inte bestämt mig för ännu men någonting lär det väl bli.

När vi har gäster är det viktigaste att de trivs och mår gott, det ska vara enkelt men samtidigt njutningsbart därför ska jag gå och se om jag kan hitta något i skogen att dekorera med.

Avsändare Margareta som nu får ta på sig stövlarna och titta mig runt lite, på återskrivande.

Ps. Sambon har som en av sina livsuppgifter det där med att koka första morgonkaffet på morgnarna, han stiger upp och strax därefter så känner jag doften, eftersom vi kokar kaffe i stugan blir doften än ljuvligare – visst har jag det bra?

Det blev inte surströmming som jag tänkt men det här duger bra det också.